# ID: svediakorp-gov461627
# author: Douglas Alexander, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,509
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag är glad över att kunna vända mig till parlamentet i denna viktiga och lägliga debatt om Iran, och det är ett nöje för mig att få tala vid sidan av min goda vän kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner i denna viktiga diskussion.
Under den senaste debatten om detta ämne här i parlamentet den 12 oktober använde jag samma ord då jag framhöll att diskussionen om Iran var läglig.
Jag anser att den här debatten kanske är ännu mer läglig än debatten den 12 oktober eftersom den internationella oron för Irans politik är fortsatt stor, och jag menar att Iran står inför avgörande val om sin framtid.
Det är därför helt riktigt att Europeiska unionen tar aktiv del i utformningen av den debatten.
Irans beslut om landets förhållande till sina grannländer kan påverka säkerheten och välståndet för människor långt utanför Mellanöstern.
Det är viktigt för säkerheten i området och utanför det att Iran nu fattar kloka beslut.
Som alla ledamöter i parlamentet vet valde Iran en ny president i juni i år.
Jag menar att världssamfundet, och särskilt Europeiska unionen, måste vidmakthålla dialogen med Irans nya regering.
Vi har ett ansvar för att stödja dem som nu har makten så att de fattar beslut som gagnar landet och området som helhet.
Som jag sa förra gången jag hade förmånen att tala till parlamentet är Iran ett land med en mycket omfattande potential.
Det finns en ung, välutbildad befolkning med entreprenörsanda.
Det finns enorma naturtillgångar, särskilt olja och mineraler.
Jag framhöll att kombinationen av dessa faktorer borde leda till en dynamisk ekonomi och ett dynamiskt samhälle i vilket land som helst om dess regering kan skapa en gynnsam miljö som grundar sig på rättsstatsprincipen.
I dag behövs mer än någonsin ett stöd för att en sådan miljö ska kunna växa fram i Iran.
Jag vet att många ledamöter i parlamentet, liksom jag, blev mycket upprörda av de uttalanden som Irans president nyligen gjorde om Israel.
Det var djupt oroande uttalanden.
Dessutom gjordes de mot bakgrund av de allt större farhågorna om Irans kärnenergiprogram och program för ballistiska missiler, landets historia i fråga om de mänskliga rättigheterna och dess engagemang mot terrorism.
Låt mig först ta upp de specifika uttalandena.
Som ni vet talade president Mahmoud Ahmadinejad på en konferens i Teheran den 26 oktober om ämnet en värld utan sionism.
Det rapporteras att han i sitt tal krävde att Israel skulle utraderas från kartan och sa: ” den islamiska världen kommer inte att tillåta sin historiska fiende att leva i sitt hjärteland ”.
Europeiska unionen gick i spetsen för de internationella reaktionerna som var snabba och, glädjande nog, otvetydiga.
I ordförandeskapets uttalande på Europeiska unionens stats- och regeringschefers vägnar vid mötet på Hampton Court den 27 oktober fördömdes president Ahmadinejads uttalande kraftfullt.
Josep Borrell sa, på detta uppskattade organs vägnar, att ni kände ” stor upprördhet, vämjelse och avsky inför detta uttalande ”.
Han talade om ett fullständigt fördömande från ledarna för de politiska grupperna.
Jag vet att Hans-Gert Poettering, som kommer att tala alldeles strax, också uttryckte sin oro över uttalandena vid samma tidpunkt.
Vi har i denna debatt i dag uppmanats att diskutera dessa yttranden och konsekvenserna av dem.
Krav på våld och förstörelse av en stat står i direkt motsättning till alla anspråk på att vara en mogen och ansvarsfull medlem av det internationella samfundet.
Ordförandeskapet kallade Irans chargé d ’ affaires i London till ett möte för att protestera mot dessa yttranden, och många regeringar i vår union bestående av 25 nationer gjorde detsamma i sina länder.
Jag välkomnar det snabba svaret från det större internationella samfundet, däribland från regeringar i Mellanöstern.
Saeb Erekat formulerade det mycket väl på den palestinska myndighetens vägnar när han sa att han hoppades att president Ahmadinejad kommer att sikta in sig på att lägga till Palestina på kartan snarare än att kräva att Israel utraderas från kartan.
Kofi Annan, FN: s generalsekreterare, talade för hela världen när han slog fast att Israel är medlem av FN sedan många år, med samma rättigheter och skyldigheter som andra.
Iran har, liksom andra medlemmar i organisationen, i enlighet med FN-stadgan åtagit sig att avstå från hot om eller bruk av våld mot den territoriella integriteten eller det politiska oberoendet i någon stat.
Jag hoppas att president Ahmadinejad kommer att inse vilken skada dessa yttranden har åsamkat landets ställning i det internationella samfundet och ta tillbaka dem ovillkorligt.
Hans yttranden är ännu en påminnelse om kravet på att Iran ska vidta åtgärder för att bemöta de internationella farhågorna om landets avsikter med kärnenergiprogrammet.
Irans kärnenergiambitioner diskuterades av Europeiska unionens utrikesministrar när vi träffades i Bryssel den 7 november.
Vid mötet tog rådet åter upp sin djupa oro över att Iran har återupptagit verksamheten vid anläggningen för konvertering av uran i Esfahan och vädjade till Iran att genomföra alla de åtgärder som styrelsen för Internationella atomenergiorganet har begärt.
Däri ingår att alla bränslecykelaktiviteter avbryts.
Europeiska unionen önskar fortfarande att förhandlingarna återupptas inom ramen för överenskommelsen i Paris i november förra året.
Europeiska unionen har uppmanat Iran att skyndsamt vidta nödvändiga åtgärder för att möjliggöra det.
En tillfredsställande lösning på frågan om Irans kärnenergiambitioner är av grundläggande betydelse för det internationella samfundet.
Ett Iran med kärnvapen skulle innebära en mycket större instabilitet i området och kan orsaka irreparabel skada för icke-spridningsfördraget och resten av det internationella systemet för icke-spridning.
För att gå vidare till området mänskliga rättigheter vill jag säga att vi även fortsatt är djupt oroade över Irans allvarliga och fortgående kränkningar.
Vi får fortsatta rapporter om unga förbrytare som döms till döden.
Iran fortsätter att inskränka yttrandefriheten och att spärra in politiska fångar, som den undersökande journalisten Akbar Ganji.
Iran fortsätter att förfölja religiösa minoriteter, som bahaierna.
Jag vet efter vår senaste debatt att detta är en fråga som ständigt och djupt engagerar många ledamöter i parlamentet.
Vi uppmanar därför Iran att skyndsamt stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstaten.
Det är en besvikelse att dialogen mellan EU och Iran om de mänskliga rättigheterna inte har ägt rum sedan juni 2004, trots upprepade försök – det kan jag försäkra er – från Europeiska unionen sida att komma överens om datum för nästa omgång.
Det är viktigt att Iran kan vidta åtgärder för att återuppta reella diskussioner inom dialogen.
Jag välkomnar den resolution om de mänskliga rättigheterna som Kanada lade fram i FN: s generalförsamling i förra veckan.
Medlemsstaterna i Europeiska unionen har gått med på att stödja den.
Iran måste visa i handling att landet är villigt att förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna.
Iran kan påbörja det arbetet genom att uppfylla sina skyldigheter och tidigare åtaganden när det gäller avrättningar av unga och genom ett permanent frigivande av samvetsfångar.
Jag hoppas att Irans regering omgående gör det.
Jag går nu vidare till frågan om terrorism och vill säga att rådet även i fortsättningen är bekymrat över Irans förhållningssätt till terrorism.
Att president Ahmadinejads yttranden fälldes samma dag som den fruktansvärda attacken mot Hadera i Israel, som palestinska islamska Jihad tog på sig ansvaret för, bör tydliggöra för oss att uppmaningar till våld och den terrorism som de föder är ömkliga och oacceptabla.
Europeiska unionen har uppmanat Iran att ansluta sig, utan förbehåll, till det internationella samtycket om att det är nödvändigt med två stater – Palestina och Israel – som existerar fredligt sida vid sida inom erkända gränser.
Europeiska unionen betonar att stöd för palestinska terroristgrupper är oacceptabelt.
Alla stater har ett ansvar att arbeta tillsammans för att bekämpa hotet från internationell terrorism.
Jag menar att detta är en helt avgörande tidpunkt för Iran och dess regering.
De uttalanden som president Ahmadinejad gjorde nyligen har dragit uppmärksamheten till Iran och dess ställning i världen.
Det är absolut nödvändigt att den uppmärksamheten kanaliseras på ett konstruktivt sätt till ett effektivt inflytande på Iran och dess politik i fråga om kärnenergi, terrorism, mänskliga rättigheter och regionala och andra frågor, däribland fredsprocessen i Mellanöstern.
Världssamfundet kan utöva mest inflytande när det är enat.
Jag menar att vårt samfällda svar på president Ahmadinejads uttalanden om Israel har varit framgångsrikt och satt Irans politik i denna fråga under strålkastarljuset.
Som utrikesministrarna i Europeiska unionen sa den 7 november måste Iran vidta åtgärder för att effektivt ta itu med alla områden som oroar EU om långsiktiga förbindelser mellan Iran och EU ska kunna utvecklas.
Det ankommer på Iran att genom sina åtgärder bestämma om dess långsiktiga förbindelser med EU ska förbättras eller försämras.
