# ID: svediakorp-gov461625
# author: José Manuel Barroso, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 704
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill avrunda med att säga att en fråga kommer att vara avgörande för det brittiska ordförandeskapet: att nå en överenskommelse om budgetplanen.
Jag menar att det budskapet till det brittiska ordförandeskapet har varit tydligt i dag.
Utrikesminister Jack Straw sa innan han gick att det finns andra frågor som är mycket viktiga och som kommer att få strategiska följder.
Exakt av den anledningen är det viktigt att nå en överenskommelse om budgetplanen, för det kommer att bli det första testet för det utvidgade EU.
Låt oss gå rakt på sak.
Det finns de som tror att vi inte kan arbeta och nå resultat med 25 medlemsstater.
Det finns de som tror att ett större EU kommer att bli ett svagare EU.
Jag vet att det brittiska ordförandeskapet inte tror det och inte heller kommissionen.
Vi tror på det större EU som vi nu håller på att bygga.
Vi menar att det är något stort som vi har uppnått, när vi nu har 25 fria, demokratiska medlemsstater – som vi har.
Men vi kan inte utvidga till ett alltför lågt pris.
Vi behöver medel för det nya EU som vi nu hjälper till att befästa.
Därför är det nödvändigt att komma överens om budgetplanen, för om vi inte gör det har vi inte något verktyg för att åstadkomma det som folk efterfrågar från EU-institutionerna.
Då kommer det att uppstå, och jag menar verkligen detta, en ännu starkare förtroendekris i EU.
Detta gäller inte bara den nuvarande situationen i EU, utan också framtiden för EU och de framtida anslutningarna till EU, dvs. vår förmåga att bygga en europeisk union.
Men för ett större EU behöver vi en större politik –
Det är själva poängen.
Är vi redo?
Klarar vi det?
Kan vi leverera?
Därför uppmanar jag det brittiska ordförandeskapet att snarast göra allt som står i dess makt – och jag känner väl till den energi och det engagemang som den brittiske premiärministern och även alla era tjänstemän besitter – för att nå en överenskommelse.
Självklart måste alla bjuda till: det är inte enbart det brittiska ordförandeskapets ansvar.
Självklart är det inte det.
Men jag tror att problemets kärna, eller det kanske är bättre att säga nyckeln till lösningen på problemet, ligger i era händer.
Ni kan uppnå denna överenskommelse, åtminstone bland medlemsstaterna.
Vi var väldigt nära vid det senaste formella mötet med Europeiska rådet: vi kan göra det.
Det är mycket viktigt, och det är min plikt och mitt ansvar som ordförande för Europeiska kommissionen – som ska representera allmänna intressen i EU – att framhålla det ansvar som alla ledare i EU har att anstränga sig till det yttersta för att nå denna kompromiss.
Jag vill gå rakt på sak och säga till rådets ordförande att jag vet genom mina kontakter med alla medlemsstater – till följd av mitt ansvar behöver jag ha dagliga kontakter med alla medlemsstater, särskilt med de nya medlemsstaterna – att de förväntar sig detta av er och ert ordförandeskap.
Allt som vi har åstadkommit hittills har, enligt min uppfattning, varit en stor insats för EU.
Som jag sa i mitt förra uttalande menar jag att toppmötet på Hampton Court var ett bra toppmöte med en god insats för det nya samtycke om ett starkare och modernare EU som växer fram.
Men det som räknas för de nya medlemsstaterna och för en majoritet av den europeiska allmänheten är om vi verkligen kan visa att vi är på gång i de konkreta frågorna.
Det är den stora utmaningen.
Låt oss göra vårt bästa, låt oss be alla stats- och regeringschefer att vara beredda att kompromissa, låt oss be det brittiska ordförandeskapet att göra sitt allra bästa.
Jag tror att det är möjligt.
Det är svårt men det är möjligt, och det verkliga testet för vårt ledarskap är att möjliggöra det nödvändiga, och jag menar att vi kan göra det.
