# ID: svediakorp-gov461616
# author: Nicola Zingaretti (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr minister, mina damer och herrar!
Jag är en av dem som har uppskattat och fortfarande uppskattar de ansträngningar som ordförandeskapet har gjort för att försöka vitalisera EU, med sina hopp och sina utmaningar, i denna svåra tid.
Ordförandeskapet har gjort detta genom åtgärder och åtaganden, även praktiska.
Jag avser det positiva resultatet av den turkiska frågan som inte hade varit möjligt utan ett starkt engagemang från det brittiska ordförandeskapet.
Jag avser även ordförandeskapets förmåga att skapa vägledning, visioner och vissa tydliga mål som efterhand omsattes i praktisk handling, åtminstone potentiellt, i Hampton Court, dvs. universitet, energi, säkerhet och försvarspolitik.
Just genom att betrakta dessa stora ambitioner och de få konkreta resultat som har åstadkommits, måste jag emellertid säga att jag har blivit allt mer övertygad om att det finns – och jag uppmanar er alla att också reflektera över detta – en väldig motsägelse mellan potentialen hos detta EU och illusionen att sådana resultat kan åstadkommas genom ett EU som har mindre pengar än det behöver och som framför allt inte är berett att ändra sina bestämmelser.
Vad jag menar är att vi – även om vi bara vill uppfylla hälften av dessa mål och behandla varandra på ett hederligt sätt – måste ta itu med krisens kärnfrågor på ett grundligt sätt.
För att kunna ta itu med dessa frågor måste vi ha mer resurser som måste användas på ett bättre sätt.
Vi måste också få ett mindre mellanstatligt EU och ett mer integrerat EU, ett mer politiskt EU, vilket innebär nya regler för kommissionen, så att vi verkligen kan uppfylla de mål som vi redan har fastställt.
Den enda möjliga vägen framåt är nu att utforma en ny institutionell arkitektur och dela politiken i ännu högre grad.
Att behålla, som kanske är det brittiska ordförandeskapets största bedrift, kommer oundvikligen att leda till att politiken återigen nationaliseras, vilket kommer att förvärra krisen, öka regeringarnas vetobefogenheter och minska möjligheten att fatta beslut vid toppmöten.
Jag hoppas därför att vi under dessa sex månader kommer att lyckas övertyga även de mest skeptiska om att det inte räcker med att ha goda idéer och visa god vilja: vi måste också inse att vi antingen måste ha modet att förändras genom att ta ett stort steg framåt längs den väg som leder till integration eller tyna bort och försvinna.
