# ID: svediakorp-gov461601
# author: Timothy Kirkhope (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 577
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag är ledsen, men jag är rädd att jag också måste vara lite besvärlig.
Toppmötet vid Hampton Court blev det jag varnade för: ett tillfälle där man bara pratade, även om man gjorde det med stil.
Och jag anser att Jack Straws tal var ” en pudding utan tema ” som Churchill sa en gång.
Först minskade premiärministern ner mötet vid Hampton Court till en dag.
Sedan satte han ihop en dagordning som var tunnsådd på sakfrågor och undvek alla de stora och akuta frågorna som EU står inför, och slutligen bestämde han förvånansvärt nog att det inte skulle släppas någon kommuniké på slutet.
Detta är knappast vad som utmärker ett ordförandeskap och en premiärminister som styr dagordningen och formar vår framtid.
Jag är uppriktigt sagt förvånad över att ordförandeskapet har något att rapportera om från toppmötet överhuvudtaget.
Det här parlamentet får åtminstone en rapport, något som premiärministern inte gav det brittiska underhuset efter mötet.
Det informella rådsmötet var ett bortkastat tillfälle.
EU behöver vägledning angående de ekonomiska reformerna.
Istället lade ordförandeskapet fram ett par diskussionshandlingar som skrivits av forskare men som inte ens togs upp till diskussion.
EU behöver vägledning för att reformera den så kallade sociala modellen.
Åter var allt vi fick några värdefulla, men irrelevanta diskussionshandlingar.
EU behöver vägledning för att bli mer flexibelt och lyhört.
Men den grundläggande frågan om vad man ska göra efter att konstitutionen avslagits var inte ens aktuell för diskussion.
EU behöver också vägledning angående den framtida finansieringen.
Det finns allvarliga frågor här, inte minst den om rabatten.
Men ordförandeskapet fortsätter att undvika ämnet och overksamheten fortsätter.
Jag håller med José Manuel Barroso om att ordförandeskapet måste anstränga sig för att nå ett resultat vid rådets möte i december.
Vi kommer att följa det noggrant för att se exakt vad det innehåller och om Tony Blair ger upp sina tidigare åtaganden att skydda den brittiska rabatten.
Insyn och öppenhet är en annan fråga för ordförandeskapet.
Jag begärde nyligen att rådets möten skulle hållas offentligt när det har en lagstiftande funktion.
Tony Blair säger sig vilja gå vidare med detta.
Jag utmanar ordförandeskapet att tillämpa ett sådant förfarande innan ordförandeskapet är slut, och jag ser fram emot rådets svar på denna fråga vid frågestunden efter denna debatt.
Hur är det med revisionsrättens rapport om EU: s bokföring?
För det elfte året i följd har rätten misslyckats med att ge en revisionsförklaring för bokföringen.
Detta måste ordnas upp av ordförandeskapet.
Overksamhet och obeslutsamhet har varit grundläggande kännetecken för det brittiska ordförandeskapet.
När Slovakiens premiärminister talade om det sa han faktiskt att ” tystnaden styr, vi har ingen information ”.
Jag måste instämma i den analysen, och även om jag uppskattade Jack Straws tal idag, så kan jag inte förstå hur det ska ta oss i någon användbar riktning alls.
Hampton Court gav inga bevis för att ordförandeskapet, och särskilt premiärministern, har någon strategi.
Han verkade bara driva från toppmöte till toppmöte, oförmögen eller ointresserad av att utöva det ledarskap som vi brittiska konservativa begärde i juni.
Vi får hoppas att den sista chansen vid det kommande toppmötet i Bryssel visar att mitt missnöje med det brittiska ordförandeskapet är felriktat.
