# ID: svediakorp-gov461592
# author: Hans-Gert Poettering, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,011
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr ordförande för kommissionen, mina damer och herrar!
Kvällen innan mötet i Hampton Court befann sig Europeiska rådets ordförande här i kammaren, inte Förenade kungarikets premiärminister.
Det är sant att han är Förenade kungarikets premiärminister också, men det är därför han är ordförande för Europeiska rådet.
Tony Blairs närvaro här dagen före mötet i Hampton Court gav oss det rätta budskapet.
Jag anser att han prioriterade rätt: parlamentet först, sedan stats- och regeringscheferna.
Jag är också mycket glad över att parlamentets talman var i Hampton Court under hela mötet.
Herr rådsordförande!
Jag rekommenderar er att bjuda in parlamentets talman till Bryssel för att delta i hela toppmötet.
Det skulle kunna bli början på en god praxis för framtiden och Förenade kungariket skulle alltid bli ihågkommet för att ha låtit Europaparlamentets talman delta i EU-toppmötena fullt ut.
Er hänvisning till egenskaperna hos de ledamöter som är närvarande i dag var en underdrift i sann brittisk anda.
Jag tycker att det är fantastiskt att ni använder den tekniken för att uttrycka indirekt men befogad kritik om att fler av oss borde vara närvarande, men det var våra egenskaper ni valde att lyfta fram, och det visar vilken hög parlamentarisk skicklighet det finns i Förenade kungariket.
Det är på denna punkt jag känner ett behov av att lyfta ett varnande finger.
Ni nämnde ministrarnas besök och sa att en minister hade besökt de europeiska institutionerna 48 gångar.
Även om jag tycker att detta är fantastiskt och trots att jag är säker på att siffran kommer att stiga till 60 eftersom vi fortfarande har sex veckor kvar, måste det sägas att när allt kommer omkring måste mängden ministrar från det brittiska ordförandeskapet matchas av deras egenskaper, och vi hoppas fortfarande att så kommer att vara fallet vid slutet av december i år.
Ni sa att EU är väldigt avlägset från sina medborgare.
Det stämmer verkligen, och vi måste tänkte lite på hur vi tillsammans kan förbättra detta, men man kan säga samma sak om politikerna på nationell nivå.
Vi måste alltså göra samma insatser på nationell och på europeisk nivå om folk ska få förtroende för beslutsprocessen.
Sett från utsidan – och jag är säker på att det var något man lyckades med i Hampton Court – tror jag verkligen att det finns ett nytt förtroende mellan parterna som deltog.
Som ordförande för en grupp av parlamentsledamöter från alla 25 medlemsstater och från 45 nationella partier vet jag av erfarenhet att när det finns ett så komplicerat samspel av intressen – vilket också återfinns i de andra politiska grupperna, här i parlamentet som helhet och i de nationella regeringarna – går det bara att lösa problem om det finns förtroende.
Finns det inget förtroende blir det heller inga politiska lösningar.
Vi förväntar oss av stats- och regeringscheferna att var och en av dem gör sitt för att skapa förtroende för de andra medlemmarna i Europeiska rådet.
Jag vill inte upprepa allt som har sagts om EU: s framtid, om kommissionens dokument och om globaliseringen, men det är nödvändigt att vi accepterar det som är själva kärnan i globaliseringen – nämligen att vi är en värld och att vi blir det i allt högre grad.
Men å andra sidan är globaliseringen inte bara något vi måste utstå, utan något vi kan forma, och med det vill jag säga att vi genom politisk handling kan hålla globaliseringens överdrifter och negativa yttringar under kontroll.
Det är vad jag anser är vår uppgift.
Jag vill nu säga något om det viktigaste beslut som måste fattas och som ni redan har diskuterat, om än vid sidan av.
Jag tänker på budgetplanen, precis som talmannen gjorde tidigare.
Jag hoppas att ni inte tar illa upp om jag ger er ett råd – och om ni gör det kommer jag att ge er ett råd i alla fall – om att ni bör komma fram till en lösning för budgetplanen, för Förenade kungariket har alltid varit för utvidgningen och det är tack var den som det finns ledamöter här i kammaren i dag från de länder som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004, även om landet inte alltid slagit följe med oss när det gäller institutionella frågor.
Om ni inte får ordning på budgetplanen blir detta framför allt en besvikelse för de forna kommunistländer som anslöt sig till oss den 1 maj 2004.
Därför uppmanar jag er att göra ert yttersta för att nå resultat.
Men det måste sägas att om ni och Europeiska rådets ordförande ska lyckas med det kommer ni att behöva ha modet att säga ifrån ordentligt om den brittiska rabatten.
Ni talade om en grundläggande förändring och förmodligen tänkte ni på jordbrukspolitiken, men vi behöver också en grundläggande förändring i de enskilda medlemsstaternas bidrag, och här kan Förenade kungariket under ert ordförandeskap spela en avgörande roll.
Jordbrukspolitiken har slagits fast för perioden fram till 2013, men om vi hittar en lösning på frågan om den brittiska rabatten, och om vi vill ha en budgetplan, måste vi se till att vi vid någon tidpunkt allvarligt överväger en ytterligare reform av jordbrukspolitiken för att åtminstone ta fram en bindande avsiktsförklaring.
Herr rådsordförande!
När ni diskuterar budgetplanen och förhoppningsvis fattar vissa beslut om den – och detta riktar jag även till kommissionen – uppmanar jag er att komma ihåg att ni i rådet inte fattar besluten själva; Europaparlamentet ingår i budgetmyndigheten och har lika stor medbeslutanderätt, så ni måste se till att parlamentet får delta fullt ut.
Precis som ni givetvis gör företräder även vi EU: s medborgare, och om vi tillsammans visar god vilja, om vi litar på varandra, kommer problemen inte att vara olösliga.
