# ID: svediakorp-gov461512
# author: Stavros Dimas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,496
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Jag är särskilt glad att få möjlighet att med er diskutera den senaste utvecklingen när det gäller klimatförändringar, stärkandet av Europeiska unionens politik på detta område och hur alla parter ska förmås att medverka aktivt i ett produktivt internationellt samarbete på detta område.
Dagens debatt är särskilt viktig inför parternas förestående möte i Montreal då Kyotoprotokollet kommer att träda i kraft och diskussioner kommer att föras om systemet för att bekämpa klimatförändringar efter 2012.
Vi har alla oroats av den rad katastrofer som nyligen har inträffat.
Vi upplevde en allvarlig torrperiod på Iberiska halvön i somras, vi upplevde översvämningar i Centraleuropa under sommaren och vi upplevde en rad orkaner – Katrina, Rita och Wilma – och andra katastrofer av mindre omfattning.
År 2005 har redan slagit ett rekord utan tidigare motstycke genom att 2005 var året med det största antalet namngivna tropiska cykloner sedan de började registreras.
Även om specifika väderfenomen inte kan sättas i direkt samband med klimatförändringen innebär dock det ökade antalet torrperioder och översvämningar och de allvarligare och allt vanligare orkanerna eller tropiska stormarna en bekräftelse av de vetenskapliga varningarna om klimatförändring.
Jorden har troligen aldrig under sin historia värmts upp så snabbt som under de senaste 30 åren.
1990-talet var det varmaste decenniet och nio av de tio varmaste åren i historien inföll mellan 1995 och 2004, med det varmaste året 1998.
Vetenskapsmän uttrycker farhågor för att 2005 till sist kanske blir det varmaste året i historien.
När jorden värms upp värms som vi alla vet också havet upp, och när havets temperatur överstiger 26 ºC är det sannolikt att det utvecklas en tropisk cyklon.
Temperaturen vid havsytan har ökat med 0,6 procent över hela världen under de senaste 100 åren, vilket innebär att vi antagligen kommer att få uppleva mycket oftare förekommande och starkare cykloner i framtiden.
I stället för att försöka avgöra i vilken utsträckning orkanen Katrina eller andra väderfenomen orsakades av mänsklig aktivitet är det trots allt viktigare att vi drar lärdom av dessa väderfenomen så att vi kan vinna kampen mot klimatförändringen.
Jag vill särskilt nämna parlamentets resolutionsförslag om meddelandet med titeln Seger i kampen mot den globala klimatförändringen, och jag vill särskilt tacka föredraganden Anders Wijkman och ledamöterna i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för utveckling och utskottet för industrifrågor, forskning och energi för deras värdefulla och specifika förslag.
I resolutionsförslaget framhålls att gemenskapens strategi för att begränsa klimatförändringen måste bygga på en helhetssyn med följande inslag: att arbeta vidare utifrån kärnpunkterna i Kyotoprotokollet, att kraftigt minska utsläppen av växthusgaser i Europeiska unionen, att förmå alla de viktigaste länderna, som till exempel Förenta staterna, att delta, att utveckla ett strategiskt partnerskap med särskilt viktiga utvecklingsländer, att kraftfullt främja forskning och innovation och att förbättra energieffektiviteten i Europeiska unionen.
Jag delar och stöder denna helhetssyn.
De initiativ på klimatförändringens område som kommissionen har tagit i år överensstämmer till största delen med parlamentets förslag.
Låt mig framföra en kort allmän synpunkt: I oktober markerade kommissionen början till en ny era i EU: s program om klimatförändring vid en större konferens i Bryssel där de främsta aktörerna i sektorn deltog.
EU: s nya program om klimatförändring kommer att vara en ny ram för den politik i fråga om klimatförändring som vi kommer att bedriva efter 2012.
Vi tar upp en rad nya frågor, till exempel flygtrafik, och vi uppmärksammar också nya tekniker, som kolupptagning, dvs. tekniker som innebär möjligheter att vidta ekonomiskt effektiva åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser.
Som ett första steg inrättar kommissionen nu vissa arbetsgrupper, bland annat den arbetsgrupp som kommer att göra en översyn av de hittillsvarande framstegen för genomförandet av klimatförändringspolitiken, den arbetsgrupp som kommer att undersöka kolupptagning och deponering i geologiska formationer som ett sätt att dämpa klimatförändringen, den arbetsgrupp som kommer att utvärdera införandet av flygtrafiken i gemenskapens system för handel med utsläppsrätter, den arbetsgrupp som kommer att förbereda översynen av gemenskapens strategi för att minska utsläppen av koldioxid från lätta kommersiella fordon och den arbetsgrupp som kommer att besluta om de nödvändiga politiska anpassningsåtgärder som Europeiska unionen måste vidta.
Var och en av dessa arbetsgrupper kommer att fastställa nya specifika områden där Europeiska unionen kan öka sina insatser för att bekämpa klimatförändringen.
Den första av dessa arbetsgrupper förväntas börja avge sina slutrapporter under den första halvan av nästa år.
Som Margaret Beckett sa har kommissionen också antagit en grönbok om energieffektivitet.
Jag vill likaså nämna kommissionens meddelande med titeln Att minska luftfartens påverkan på klimatförändringen.
Flygtrafiken bidrar mer och mer till utsläppen av växthusgaser.
I meddelandet dras slutsatsen att det bästa sättet att minska dessa utsläpp är att integrera flygsektorn i gemenskapens system för handel med utsläppsrätter.
Efter samråd med berörda parter har kommissionen för avsikt att lägga fram ett lagförslag i frågan senast i slutet av 2006.
Kommissionens initiativ begränsar sig naturligtvis inte enbart till insatser inom Europeiska unionen.
Vi deltar aktivt i diskussioner med tredjeländer och frågar efter deras uppfattning om vilka fortsatta åtgärder som måste beslutas under framtida förhandlingar om klimatet och om skapandet av nya strukturer för att stärka vår politiska dialog och vårt tekniska samarbete.
Klimatförändringen och i synnerhet dess samband med energi och säker energiförsörjning ingår i prioriteringarna i våra bilaterala och multilaterala kontakter.
Inom denna sektor samarbetar vi nära med det brittiska ordförandeskapet, som har placerat klimatförändringen mycket högt upp på dagordningen för G8-mötet i Gleneagles och hela tiden har fört fram frågan om klimatförändring som en av sina prioriteringar, vilket Margaret Beckett påpekade tidigare.
Resultaten är uppmuntrande.
Avtalet om partnerskapet mellan Europeiska unionen och Kina om klimatförändring och energi innehåller den politiska ramen för närmare samarbete och dialog kring dessa frågor.
Huvudmålet för partnerskapet EU – Kina är att utveckla en avancerad kolteknik nästan utan utsläpp som bygger på kolupptagning och deponering i biologiska formationer.
Partnerskapets övriga mål är att främja andra rena energikällor och energieffektivitet, energibesparing och förnybara energikällor.
I initiativet EU – Indien om ren utveckling och klimatförändring planeras olika initiativ för att utveckla dialogen.
I initiativet framhålls vikten av samarbete om utveckling och utvärdering av rena tekniker, om nödvändiga anpassningsåtgärder till jordens uppvärmning och om Kyotoprotokollets mekanism för en ren utveckling.
FN: s klimatförändringskonferens inleds i Montreal i slutet av månaden och kommer att pågå i två veckor.
Kommissionen har deltagit aktivt i en rad inofficiella möten för att förbereda Montrealkonferensen.
Våra insatser, både inom Europeiska unionen och internationellt, har spelat en avgörande roll för att möjliggöra att konferensen kommer att bli framgångsrik.
Vilka är våra mål i Montreal?
För det första kommer konferensen att markera Kyotoprotokollets ikraftträdande genom antagande av de regler och förfaranden som krävs för tillämpningen av det.
Inom denna ram är det viktigt för oss att visa att Europeiska unionen lever upp till sina åtaganden.
För det andra har den intensiva dialog som förts under de senaste månaderna skapat viktiga impulser så att debatten om utformningen av den framtida internationella klimatförändringsstrategin kan inledas vid Montrealkonferensen.
Det är dock ingen självklarhet att dessa mål kommer att nås.
Ett litet antal länder med Förenta staterna i spetsen är fortfarande ovilliga att delta i dialogen om den framtida globala strategin när det gäller klimatförändringen.
Vi måste intensifiera våra insatser under de kommande veckorna så att dessa länder också medverkar till att inleda dialogen.
Det är också viktigt för oss att inse att Montrealkonferensen inte kommer att vara slutet på processen, den kommer att markera inledandet av dialogen men den kommer inte att ge någon lösning.
Lösningen kommer man bara att finna genom en intensiv internationell debatt under kommande år.
Genom denna dialog måste vi finna de lösningar som svarar mot de grundläggande inslagen i den framtida klimatstrategin så som de fastställdes i kommissionens meddelande tidigare i år.
Dessa inslag återspeglas i parlamentets resolutionsförslag: att sörja för ett bredare deltagande, att täcka alla sektorer och alla gaser, att stärka utvecklingen och användningen av ny teknik, att använda metoder som bygger på marknadsmekanismer och slutligen att föra en politik som innebär åtgärder för anpassning till följderna av jordens ökade uppvärmning.
Om dialogen ska få ett positivt resultat måste det avslutningsvis även i fortsättningen finnas ett aktivt politiskt intresse för frågan om klimatförändring, och Europeiska unionens ledande roll måste stärkas.
Vi måste visa att vi kan minska våra utsläpp och att detta bidrar till vår ekonomiska utveckling.
Resolutionsförslaget sänder ett tydligt budskap om att kommissionen, när det gäller att möta denna utmaning, alltid kan räkna med Europaparlamentets stöd.
