# ID: svediakorp-gov461511
# author: Margaret Beckett, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,837
# sentences: 70
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Det finns nu ett nästan allmänt erkännande av att klimatförändringarna är ett allvarligt och brådskande problem.
Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) beräknar att den globala temperaturen kan komma att stiga med så mycket som 5,8 ° C till 2100.
Enligt ett försäkringsbolag skulle de uppskattade ekonomiska kostnaderna för den globala uppvärmningen kunna fördubblas till 150 miljarder US-dollar varje år under de kommande 10 åren, vilket skulle drabba försäkringsbolagen med krav till ett värde av 30 – 40 miljarder US-dollar.
Det finns starka bevis för att 2003 års värmebölja i Europa påverkades av den globala uppvärmningen, och den ledde som ledamöterna säkert minns till 26 000 förtidiga dödsfall, och kostade dessutom 13,5 miljarder US-dollar.
Dessa händelser med tillhörande prislappar gör att man mycket klart inser den verklighet som okontrollerade klimatförändringar skulle innebära för oss.
Det är uppenbart att omfattningen av ett klimatförändringsproblem är enorm och att det är brådskande, och det var därför Förenade kungariket beslutade att prioritera frågan om klimatförändringar under våra ordförandeskap både i G8 och i EU.
År 2005 har varit ett avgörande år för den internationella klimatförändringspolitiken.
Kyotoprotokollet har trätt i kraft.
Europeiska unionens system för utsläppshandel är i gång och vi planerar att vid årets slut inleda diskussioner om fortsatta åtgärder efter 2012, något som vi ska att återkomma till.
G8 representerar bara en liten – om än viktig – grupp av länder, men jag hoppas att de framsteg vi har gjort där kommer att ha en betydande effekt.
Diskussionerna under G8-mötet i juli avslutades med en ambitiös kommuniké.
Den inkluderade en överenskommelse mellan samtliga medlemsländer, inklusive Förenta staterna, om människornas påverkan på den globala uppvärmningen och om behovet av ett snabbt agerande.
Det rådde också konsensus om ett handlingspaket för att bekämpa klimatförändringarna på flera olika sätt: genom effektiv energianvändning, renare elproduktion, forskning och utveckling, finansiering av renare energi, hantering av konsekvenserna av klimatförändringar och bekämpande av olaglig skogsavverkning.
G8-länderna har tillsammans med Världsbanken och andra utvecklingsbanker åtagit sig att förbättra utnyttjandet av finansiering för ren teknik, och de har också enats om att inleda en ny dialog mellan G8 och andra länder med betydande energiförbrukning om klimatförändringar, ren energi och hållbar utveckling, vilket är mycket viktigt.
Det första mötet inom ramen för denna dialog ägde rum i London den 1 november.
Mexiko har erbjudit sig att vara värd för ett andra möte nästa år.
Medlemsstaterna i Europeiska unionen var bland de första att på 1990-talet inse farorna med den globala uppvärmningen, kopplingen till mänskliga aktiviteter och behovet av att reducera utsläppen av växthusgaser.
Så långt tillbaka som 1991 utfärdade kommissionen den första gemenskapsstrategin för att begränsa utsläppen av koldioxid och effektivisera energianvändningen.
Mot bakgrund av EU: s åtaganden enligt Kyotoprotokollet stod det snart klart att mer kvarstod att göra.
År 2000 lanserades därför det europeiska klimatförändringsprogrammet.
Idag går EU i täten, till exempel när det gäller att fokusera på utsläpp från flygtrafiken, och vi välkomnar hjärtligt kommissionens meddelande nyligen om att minska flygtrafikens klimatpåverkan.
Tillkännagivandet om stöd för att inkludera utsläpp från flygtrafiken i Europeiska unionens system för utsläppshandel är mycket hoppingivande.
Vi ser fram emot att som en prioritet i vårt ordförandeskap för EU stödja framsteg inom det området.
Inom Europa finns det ett klart erkännande av vikten av effektiv energianvändning när det gäller att möta den utmaning som klimatförändringarna ger upphov till, och arbetet pågår redan med att åstadkomma besparingar i energikonsumtionen inom hela gemenskapen.
Direktivet om energitjänster, som vi förhoppningsvis har enats om vid årsskiftet, förväntas erbjuda ett sporrande första steg, medan kommissionens grönbok om energieffektivitet som publicerades i slutet av juni bör vara ett utkast till en plan för EU: s strategi för energieffektivitet fram till 2020.
Men trots allt detta arbete och dessa ansträngningar är det klart att utsläppen i EU inte minskas så snabbt som vi önskar och att det finns ett brådskande behov av handling inom alla sektorer, både på nationell nivå och på EU-nivå.
Så jag välkomnar kommissionens beslut att inleda en ny fas av det europeiska klimatförändringsprogrammet för att överväga vad som ytterligare kan göras.
Vid sidan av detta håller kommissionen och rådet på att utveckla en EU-omfattande strategi på medellång och på lång sikt för att hantera klimatförändringarna, och vid Europeiska rådets möte i december kommer man att redogöra för de framsteg som hittills åstadkommits.
Parlamentets insats i detta sammanhang kommer att vara central, så den resolution som ni nyligen lagt fram är ett mycket värdefullt bidrag i den här processen.
Det brittiska ordförandeskapet har strävat efter att sätta ny fart på den bredare internationella process i vilken EU spelar en så central roll.
Det är anledningen till att vi sätter klimatförändringarna på dagordningen för våra EU-toppmöten med Kina och Indien.
Dessa två länder är särskilt viktiga samarbetspartner för EU när det gäller att ta itu med klimatförändringarna.
Under båda toppmötena fördes givande bilaterala diskussioner om energisäkerhet och energieffektivitet.
Ett nyckelelement i samarbetet med Kina är ett nytt initiativ om att med kolbindning nästan totalt minimera kolutsläppen, för att ta itu med den stora utmaningen att kunna hantera de ökande växthusgasutsläppen från kol.
Vi enades också om ett nytt partnerskap med Indien.
Toppmötet mellan EU och Ryssland var ett utmärkt tillfälle att fundera över vilka erfarenheter vi kan utbyta när det gäller Kyotoprotokollets genomförande, för att se till att dess mekanismer sätt i verket så snart som möjligt.
I september mötte rådets jordbruksministrar för första gången miljöministrarna för att diskutera effekterna av klimatförändringarna på jordbruket i EU.
Vi sätter också klimatförändringarna på dagordningen för energirådet, transportrådet och konkurrenskraftsrådet.
All denna aktivitet leder fram till det första mötet i december mellan Kyotoprotokollets parter i Montreal, där parterna i enlighet med protokollet kommer att inleda diskussioner om perioden som följer efter 2012.
Låt mig göra klart att både EU och Förenade kungariket helt och hållet rättar sig efter både själva Kyotoprotokollet och Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar.
Som vår premiärminister Tony Blair sa denna vecka vid Lord Mayors bankett i London behöver världen en ram med de nödvändiga målen, tillämpad med känsla och intelligens över den rätta tidsramen, vilken sträcker sig längre än till 2012.
Får jag be kollegerna att speciellt lägga märke till användningen av ordet ” mål ”, för Förenade kungariket har upprepade gånger förklarat att formella överenskommelser med mål är absolut nödvändiga i varje internationellt program som har med klimatförändringar att göra, inte minst för att de ger motivation och klarhet till näringslivet.
Den informella G8-processen är också enormt viktig men har en kompletterande funktion.
Den är inte, och var aldrig avsedd att vara, en ersättning för Kyotoprotokollet eller för FN-konventionen.
Jag hoppas att man i Montreal kommer att bygga vidare på det arbete vi gjort i år genom de båda ordförandeskapen.
I Montreal kommer man i första hand att fira en enorm prestation: ikraftträdandet av Kyotoprotokollet.
Det fanns stunder då det såg ut som om det kanske aldrig skulle ske, men EU fortsatte ihärdigt att arbeta för detta resultat, och här är vi nu, med världens enda trovärdiga och bindande internationella överenskommelse om kontroll av växthusgasutsläpp.
EU fastslog vår förhandlingsposition inför Montreal vid rådets möte (miljö) i oktober.
För det första önskar vi att vi ska kunna enas om överenskommelserna i Marrakech – de beslut som kommer att utgöra protokollets regelbok.
För det andra vill vi enas om en mekanism för efterlevnad för att se till att protokollets parter följer dess regler.
För det tredje vill vi försöka att förbättra Kyotomekanismernas funktion – och här talar jag huvudsakligen om mekanismen för ren utveckling.
Utsläppshandeln, mekanismen för ren utveckling (CDM) och det gemensamma genomförandet är alla centrala delar av protokollet och kommer att förbli väsentliga under de år som kommer.
Vid Montrealkonferensen kommer man slutligen att vända blicken mot framtiden och börja diskutera vad som händer när den första åtagandeperioden tar slut 2012.
Denna sista fråga blir troligen den känsligaste faktorn, samtidigt som det är den viktigaste.
Det råder ingen tvekan om att vi vill bygga vidare på Kyotoprotokollet efter 2012 och att vi måste inleda en diskussion enligt artikel 3.9 i protokollet för att överväga de framtida åtagandena för EU och de andra parterna i Kyoto.
För att det globala klimatförändringsprogrammet ska vara verkligt effektivt står det emellertid också klart att vi behöver ett bredare deltagande än det som protokollet för närvarande erbjuder.
I Montreal kommer vi att söka efter sätt att åstadkomma en ram för arbetet efter 2012, som bygger på och drar lärdom av Kyotoprotokollet som det ser ut och som kan inkludera så många länder som möjligt.
EU behöver helt klart stödja vår politiska ambition inför Montrealkonferensen mellan parterna med konkreta belägg för att vi går i täten när det gäller att ta itu med klimatförändringarna.
Kyotoprotokollet föreskriver också att parterna i slutet av 2005 måste ha gett prov på sina framsteg när det gäller att uppfylla Kyotoåtagandena.
Detta kommer att vara den idealiska tidpunkten för EU att på nytt bekräfta våra åtaganden enligt Kyoto, att uppnå våra mål för minskning av utsläpp och våra förpliktelser att hjälpa utvecklingsländerna.
Som en förberedelse för konferensen samlar vi data, fakta och siffror för att visa den praktiska tillämpningen av vårt politiska åtagande.
Vi vet att vi behöver göra mer och vi står alla redo att göra mer.
Dagens debatt här i Strasbourg ger oss möjlighet att se över den nuvarande situationen och på nytt visa för resten av världen att EU tar detta problem på stort allvar och att vi är beredda att åstadkomma resultat.
Tillsammans har vi redan åstadkommit en hel del, vi har gett prov på ledarskap och vi har gjort en verklig skillnad.
Vi behöver fortsätta att göra detta och inte vackla när de miljömässiga insatserna ökar.
Vi kommer inte att få en lösning av problemet i Montreal och inte heller under det nuvarande brittiska ordförandeskapet i EU.
Framtida ordförandeskap – både i EU och i G8 – kommer att behöva fortsätta det här arbetet.
De kommer att behöva behålla klimatförändringarna högt upp på sina dagordningar och ge sig i kast med de betydande hoten dessa orsakar för våra ekonomier, vårt samhälle och vår miljö.
Det finns hoppingivande tecken på att de kommande ordförandeländerna för G8 – Ryssland och Japan – bestämt har för avsikt att göra detta, och jag har fullt förtroende för EU: s fortsatta beslutsamhet att hantera denna mycket viktiga fråga.
