# ID: svediakorp-gov461497
# author: Graham Watson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 519
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
När Saddam Hussein styrde Irak beskrevs landet träffande som en massgrav under jord och en tortyrkammare över jord.
Ändå, efter två år och åtta månader av krig och efter att oräkneliga irakier och över 2 000 koalitionssoldater dödats, står det klart att livet i Irak knappast är bättre nu än innan.
Bagdad var statistiskt sett det värsta stället i världen att leva på redan innan säkerhetsläget förvärrades.
Hur mycket värre är det inte nu när antalet civila offer uppgår till mer än 60 om dagen och rebellattackerna nästan har tredubblats på 18 månader.
Det är svårt att veta om den ständiga närvaron av koalitionstrupper under dessa villkor är till hjälp eller till hinder för en återgång till normala förhållanden.
Det är med oro jag tycker mig upptäcka en viss tillfredsställelse i rådets uttalande idag och en förvånansvärd optimism från kommissionen.
Man har gjort betydande framsteg på vägen mot demokrati.
Irakierna har nu sin egen konstitution, de har sina egna säkerhetsstyrkor, och i december kommer de att ha en demokratiskt vald regering.
Det finns också tecken på att sunniaraber är på väg in i politiken och planerar att motsätta sig valet, till exempel bildandet i förra veckan av nationella demokratirörelsen i provinsen Anbar.
Icke desto mindre har EU en rad allvarliga bekymmer.
Det finns tecken på en tilltagande instabilitet i regionen.
Beläggen för grova överträdelser av de mänskliga rättigheterna, inklusive tortyr och det systematiska användandet av godtyckliga arresteringar, har allvarligt försämrat koalitionens position.
Detta har hjälpt rebellerna att rekrytera många personer för sin sak.
Jag har tre specifika saker som jag vill ta upp.
För det första Pentagons erkännande för några timmar sedan att Förenta staterna använde vit fosfor i Falluja.
EU måste kräva att FN undersöker användningen av dessa förbjudna vapen.
För det andra avslöjandet igår i delar av medierna att endast 5 procent av de mer än 35 000 irakiska civila som hålls i häkte av koalitionen någonsin har ställts inför rätta och att många har nekats rättegångsbiträde.
Vilken typ av exempel är det vi föregår med?
För det tredje behöver EU: s medlemsstater en klar strategi för ett tillbakadragande.
Om vi vill stoppa de våldsamma rebeller som fortsätter vinna mark på bekostnad av mer politiskt moderata irakier, så är vad som behövs – och vad Blair – Bush-alliansen alltid har saknat – ett klart slutspel.
Européerna var oense om det politiska motivet för att gå in i Irak.
Vi får inte vara oense om förutsättningarna för ett utträde ur Irak.
Vi måste tala med Arabförbundet, de irakiska myndigheterna och andra regeringar i Mellanöstern för att fastställa villkoren och tidpunkten för vårt utträde så att vi lämnar Irak som en stabilare och säkrare plats.
President Talabani har redan gjort klart att det irakiska folket, och jag citerar, ” ser fram emot den dag när vi kan ta avsked av koalitionsstyrkorna ”.
EU måste arbeta mot det målet.
