# ID: svediakorp-gov461496
# author: Véronique De Keyser, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 431
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionsledamot!
Jag skulle vilja börja med att gratulera er och ge er parlamentets fulla stöd för det arbete ni i dag gör för att Europeiska unionen ska få ett visst inflytande i återuppbyggnaden av Irak.
Men tillåt mig ändå att återkomma till en obehaglig fråga.
En kort tid innan kriget bröt ut i Irak varnade general Morillon Europaparlamentet genom att säga: ” Det finns inga kliniska krig. ”
Man hade ändå kunnat hoppas på att ett självständighetskrig skulle kunna vara mindre smutsigt än andra.
Men så är det inte alls.
Efter de hemska bilderna av invasionen och skandalen i Abu Ghraib-fängelset har det nu uppkommit en kontroversiell fråga om bomber med vit fosfor som enligt uppgifter ska ha använts under belägringen av Falluja, en rebellstad men också en helig stad.
Vår historia har lärt oss att ingen fred kan byggas upp i ett land om man döljer de ohyggligheter som har begåtts där.
Här krävs en utredning och ett sökande efter sanningen.
Den formella demokrati som är på väg att etableras i Irak och de förbindelser som vi försöker återskapa med detta land krockar med följande uppenbara faktum: ” Det finns ingen demokrati utan sanning ”.
Saddam Hussein kommer att dömas för de brott han har begått och med största sannolikhet för att ha använt kemiska vapen mot kurderna 1991.
Det är en enkel fråga om rättvisa.
Sanningen om belägringen av Falluja, om dess brända martyrer och om vem som bär ansvaret för användningen av de vapen som förbjuds enligt Genèvekonventionen från 1980 ingår också i det som vi måste bidra med till det irakiska folket, utöver vårt materiella stöd.
Vi kommer att hjälpa dem att bygga upp deras rättssystem, det som kallas kapacitetsuppbyggnad.
Men kan vi verkligen lyckas med det företaget om vi inte också får dem att känna att rättvisa, särskilt internationell rättvisa, existerar?
Jag uppmanar därför er, herr talman, fru kommissionsledamot, att kräva av koalitionsstyrkorna att en helt oberoende utredning genomförs och att rättvisa skipas.
Vi ställde tidigt kravet på att Saddam Hussein skulle ställas inför rätta i Internationella brottmålsdomstolen.
De brott mot mänskligheten som bruket av kemiska vapen i Falluja utgör – om det bevisas – skulle rättfärdiga detta steg helt och hållet.
Men om vi här i kammaren anser att allt detta bara är en önskedröm, vilket budskap om hopp kan vi då ge det irakiska folket i dag?
