# ID: svediakorp-gov461475
# author: Umberto Pirilli, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 464
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Den nuvarande debatten är av strategisk betydelse inom ramen för EU: s politik.
Det problem som har kommit till vår kännedom gäller kärnkraftverket Bohunice i Slovakien och dess åtföljande problem hur de ekonomiska resurserna för avvecklingen av kärnkraftverk ska användas.
Det första problemet gäller tillämpningen av protokoll nr 9 om anslutningsfördraget och anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.
I artikel 3 i detta protokoll förutses en uppföljning av det ekonomiska stödet för avvecklingen av reaktorerna 1 och 2 vid kärnkraftverket Bohunice.
Vi anser att största möjliga stödbelopp måste beviljas för att reaktorerna 1 och 2 ska vara säkra under avvecklingen.
Det problem som jag ändå vill ta upp gäller säkerheten för hela vår kontinent, och den relevanta frågan hur en sådan säkerhet kan uppnås samtidigt som man beslutsamt tillämpar en lämplig energiförsörjningspolitik.
Det skulle vara nödvändigt att en sådan politik garanterar en viss nivå av ekonomisk konkurrens inom EU-systemet, som motsvarar utmaningarna med innovation och utveckling.
I dagens EU finns det 155 energiproducerande reaktorer, varav minst en tredjedel kommer att behöva avvecklas inom de närmaste åren.
Avvecklingen av 50 eller 60 reaktorer kommer att medföra kostnader som realistiskt sett uppgår till närmare 50 miljarder euro.
Mot bakgrund av att de flesta av dessa reaktorer ligger i de nya medlemsstaterna, och således är mindre hållbara både strukturellt och ekonomiskt sett, måste kommissionen först och främst ta itu med problemet att upprätta en systematisk plan för att hjälpa och stödja dessa länder med avvecklingen.
Det andra problemet gäller behovet att genomföra en djupgående kostnads- och intäktsanalys för ett kärnkraftverk, och att sedan ställa dessa indikatorer mot kostnaderna för installation och avveckling, givetvis med hänsyn till den genomsnittliga livslängden hos de reaktorer som har installerats.
Utifrån resultaten av en sådan studie är det sedan möjligt och lämpligt att fatta djärva och långsiktiga beslut i den ena eller den andra riktningen.
Ett sista problem, men inte mindre allvarligt, gäller det som sker utanför EU.
I dag finns det 440 reaktorer i drift över hela världen, samtidigt som ytterligare 25 håller på att byggas.
Efter Tjernobyl häpnade världsopinionen över hur nedslitna flertalet rektorer är och vilka allvarliga faror dessa utgör för allmänheten, varav många är belägna i före detta Sovjetunionen.
Är det inte, å andra sidan, parlamentets uppgift att rekommendera kommissionen att inleda förhandlingar med Förenta staterna, Ryssland och övriga berörda stater, för att upprätta en politik som innebär att rensa upp hela vår planet och att göra den säkrare?
