# ID: svediakorp-gov461469
# author: Rebecca Harms (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,368
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
De betänkanden som jag presenterar i kväll berör finansieringen för avvecklingen av kärnkraftverk, både i allmänhet och i ett särskilt fall.
Jag beklagar djupt att vi diskuterar detta ämne under kvällstid, för frågan är så pass allvarlig och har så fullständigt kommit i olag att jag önskar att den diskuterades i fullt dagsljus och med vår fullständiga uppmärksamhet, såsom var fallet när vi nyligen diskuterade REACH-programmet.
Tidigare i år lade kommissionen fram sitt första meddelande om förberedelser för att finansiera avveckling av kärntekniska anläggningar och hantering av kärnavfall i de medlemsstater som driver kärnkraftverk.
Detta meddelande är ofullständigt, för att använda ett milt uttryck.
För en gångs skull är det emellertid inte kommissionen som är ansvarig för dessa försummelser, utan snarare regeringarna i medlemsstaterna som hittills har varit väldigt ovilliga att avslöja sanningen om kärnkraftsindustrins inneboende och framtida åtaganden.
Kommissionens meddelande visar i hur liten utsträckning principen om att förorenaren ska betala hittills har tillämpats på EU: s kärnkraftsindustri.
Fonder som omfattar tillräckliga medel för att finansiera avvecklingen av kärnkraftverk och lagring av kärnavfall är tyvärr undantag och definitivt inte regel i EU.
Genom att underlåta att avsätta medel för hanteringen av kärnavfall har de östra medlemsstaterna haft mycket mer gemensamt med de västra medlemsstaterna än vad många av oss vill erkänna.
I Frankrike, som är EU: s ledande kärnkraftsland, uppskattar revisionsrätten att skattebetalarna en dag kommer att vara tvungna att stå för Europeiska utvecklingsfondens ekonomiska förpliktelser, det vill säga kärnkraftsindustrins ekonomiska förpliktelser.
I Förenade kungariket har regeringen, det vill säga skattebetalarna, åtagit sig att ge extra finansiering åt avvecklingsfonden: 1,5 miljarder euro enligt kommissionens beräkningar.
Och det kommer inte nödvändigtvis att vara sista gången som Förenade kungarikets kärnkraftsindustri är tvungen att belasta allmänheten.
Kostnaderna för avvecklingen av ett kärnkraftverk uppskattas till mellan 200 miljoner och 1 miljard euro.
Så ni kan föreställa er vad som kan vara att vänta.
Låt oss tala klarspråk om denna frågas ekonomiska dimensioner: för närvarande drivs 149 kärnkraftverk i EU, och mot bakgrund av kraftverkens ålder och tekniska tillstånd uppskattar kommissionen att 50 till 60 av dessa reaktorer kommer att behöva tas ur drift under de kommande 20 åren.
I de flesta fall har man hittills underlåtit att göra tillräckliga avsättningar för avveckling och lagring, om ens några över huvud taget.
När och hur avvecklingen av ett kärnkraftverk kommer att inledas när det väl har stängts ned och hur lagringen av avfall hanteras är emellertid avgörande när det gäller att undvika strålningens effekter på miljön, de boende i närområdet och de arbetstagare som genomför avvecklingen.
Jag anser att beslutet om hur och när en avveckling ska äga rum – och jag tror att även de som tror på en ansvarsfull miljöpolitik är av denna åsikt – enbart bör styras av säkerhetshänsyn, och säkerheten bör inte under några omständigheter stå tillbaka för kärnkraftsindustrins ekonomiska intressen.
Hela frågan håller på att bli mycket kostsam, och denna stora summa pengar som helt enkelt inte finns för närvarande behövs inte enbart vid en särskild tidpunkt, utan den kan komma att behövas under många århundraden framåt.
Med tanke på det stora antal företag som försätts i konkurs och de internationella hedgefondernas växande begär efter europeiska företag kan jag endast uppmana kommissionen att utöva påtryckningar på medlemsstaterna att slutligen stödja sina kärnkraftsindustrier så att de får ett grepp om sina ekonomiska förpliktelser.
Därför anser jag att reella fonder bör inrättas.
I exempelvis Tyskland kan vi nu förmoda att 30 miljarder euro faktiskt har avsatts av kärnkraftsindustrin.
Det är emellertid svårt att säga var dessa pengar finns för närvarande, eftersom detta belopp på 30 miljarder euro, vilket motsvarar de baltiska staternas sammanlagda BNI under ett år, har slösats på shoppingrundor både här i EU och utanför.
Människor tycker om att förvärva andra energiförsörjningsföretag, och också vattenförsörjningsföretag och telekommunikationsföretag, ja faktiskt företag inom alla sektorer som omfattar försörjningsnät.
Om jag argumenterar mot detta får jag gång på gång höra att vi måste få pengarna att arbeta till vår fördel.
Men inte ens i Tyskland kan någon för närvarande garantera att de miljarder som vi kommer att behöva 2030, 2040 eller 2050 faktiskt kommer att finnas tillgängliga då.
Jag anser att vi bör sträva efter garanterade anslag av medel för avfallshantering, och jag anser också att det bör vara förbjudet att använda dessa avsättningar, som har indrivits från elkunder för att tillgodose framtida åtaganden, på ett sätt som snedvrider marknaden och konkurrensen.
Syftet med min kompromisstext, som jag i dag lägger fram för parlamentet tillsammans med mitt initiativbetänkande och som vi kommer att rösta om i morgon, är att uppmuntra kommissionen att vidta åtgärder mot bristfälliga avsättningar för avfallshantering.
Jag förblir övertygad om att medlemsstaterna bör behålla ansvaret för kärnavfallet.
Jag är emellertid lika övertygad om att vi här i EU saknar ett starkt enhetligt kriterium för hur företag ska inrätta fonder.
Jag anser att principen om att förorenaren ska betala måste iakttas.
Ekonomiska avsättningar för avveckling och avfallshantering måste också styras av mycket höga säkerhetsstandarder.
Avvecklingsfonder på företagsnivå, som är skilda från den allmänna driftsbudgeten och som också granskas av externa revisorer, skulle både stärka kärnsäkerheten och göra det möjligt för oss att undvika att kärnkraftsindustrin gång efter annan lägger beslag på offentliga medel.
Trots att utskottet lyckades nå en överenskommelse om en allmän inriktning för avvecklingsavsättningarna var det synd att vi inte kunde enas om detaljerna och besluta om en rad kriterier att rekommendera till kommissionen när den, vilket jag hoppas på, antar mina samlade förslag.
Om detta är vad parlamentet fortfarande vill åstadkomma ber jag er att stödja det ändringsförslag som min grupp har lagt fram, så att vi kan uppnå det som jag just har föreslagit.
I konkreta ordalag diskuterar vi emellertid inte endast avsättningar i allmänhet, utan den specifika frågan om avvecklingen av kärnkraftverket Bohunice.
Det har beslutats att kärnkraftverket Bohunice ska läggas ned på grund av säkerhetsproblem som inte kan lösas genom en efterkonstruktion.
I enlighet med EU: s Phareprogram har redan 240 miljoner euro i EU-medel betalats ut till Slovakien i samband med stängningen av Bohunice.
Dessa pengar är avsedda att förstärka säkerheten i området kring Bohunice och att tillhålla ekonomisk ersättning för den tidiga stängningen.
Efter denna första betalning föreslår nu kommissionen att betala ytterligare 237 miljoner för nedläggningsåtgärder och ersättningskapacitet.
Utifrån min egen kunskap om kostnaderna för stängningen och nedläggningsåtgärderna anser jag att detta förslag är rimligt.
Jag vill emellertid bestämt tillbakavisa den föreslagna ökningen av medel till 400 miljoner euro som har efterlysts både från parlamentets vänstra och högra sida.
Ogrundade löften kommer varken att bidra till att EU: s politik accepteras eller att säkerheten vid Bohunice garanteras.
Jag ska försöka se till så att det stöd som kommissionen anser vara lämpligt betalas ut.
Jag ska också sträva efter detta inom ramen för diskussionerna om budgetplanen och i budgetdebatterna för de kommande perioderna.
Men samtidigt ska jag också försöka se till att dessa pengar, som vi då betalar – och detta beror fortfarande på budgetplanen – verkligen används för att främja säkerheten för allmänheten i Slovakien och på andra håll i EU.
Jag kommer absolut att motarbeta att företag såsom Slovenské Elektrárne eller ENEL i Italien använder dessa pengar för att bygga nya kärnkraftverk.
Som föredragande, och som kärnkraftsmotståndare, skulle jag ha velat rekommendera er att stödja ändringsförslag 18 från Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, där man stödde kommissionens förslag i fråga om stödnivån, men eftersom detta ändringsförslag tyvärr har dragits tillbaka rekommenderar jag er – om ni vill vara realistiska och ärliga mot Slovakien – att i morgon rösta mot ändringsförslag 12 och se till att kommissionsledamot Andris Piebalgs ’ rimliga förslag godtas.
