# ID: svediakorp-gov461389
# author: Louis Michel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 503
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag kanske inte var tillräckligt tydlig i mitt första inlägg.
Jag ville säga att det som har utlovats till 2006 inte bara kommer att uppfyllas utan uppfyllas med råge.
Vi kommer att göra mer än utlovat 2006, eller med andra ord: vi ligger lite före i tidtabellen.
För att inte tappa detta försprång, som är relativt, har jag föreslagit ett nytt mål för 2010.
Jag tror att jag gjorde det klart att det är ganska realistiskt att tro att målet för 2010 kommer att nås.
Tyvärr har jag ingen piska som jag kan mana på medlemsstater som inte klarar att fullgöra sina skyldigheter med.
Samtidigt anser jag att det nu finns en medvetenhet om att utvecklingspolitiken har en central betydelse och att vi inte under några omständigheter längre har några ursäkter för att inte hålla vad vi lovar.
Inte heller när det gäller millennieåtagandena finns det något utrymme för ursäkter.
Om viljan finns kan man få fram pengarna, och jag tror att det finns en politisk vilja.
Det återstår bara att omsätta den i praktiken.
Den andra frågan – den fråga som ni ställer – är hur vi ska hitta nya resurser.
Ni är medveten om att en del länder redan har beslutat att införa avgifter eller lägga på extraavgifter på flygbiljetter.
Ni är också medveten om att vi har talat, och fortsätter att tala, om Tobinskatten på finansiella transaktioner, även om vi inte har kommit överens om att ge klartecken för den.
Personligen vill jag säga att jag naturligtvis är öppen för nya idéer i fråga om detta.
För en tid sedan lade jag fram tanken på en skatt på vapenhandel.
Det finns dock en liten moralisk fråga som spelar in här: den lagliga vapenmarknaden omsätter en biljon US-dollar om året, medan den olagliga marknaden värderas till över två biljoner US-dollar.
Problemet är alltså om man ska beskatta den lagliga vapenhandeln och med beklagande låta den olagliga marknaden komma undan?
Som ni vet ska Michel Rocard om några minuter ställa en fråga om införandet av ett världsomspännande lotteri, en idé som jag är mycket öppen för.
Ni vet säkert också att intäkterna från böter till kommissionen för bristande efterlevnad av konkurrensreglerna diskuteras för närvarande.
Varför inte sätta av dessa pengar för utveckling?
Det finns en hel rad möjligheter som vi håller på att granska just nu för att se om de är tekniskt genomförbara.
Jag vill gärna berätta att jag har fler idéer, som dock måste godkännas av medlemsstaterna innan de kan genomföras.
Många av dessa idéer kommer varken att bli användbara eller riktigt effektiva om bara tre, fyra, fem eller sex länder omsätter dem i praktiken.
Detta måste göras med en mycket bredare bas.
Avslutningsvis har jag intrycket att vi kommer att kunna öka utvecklingsbiståndet betydligt under de kommande åren.
