# ID: svediakorp-gov461330
# author: Dan Jørgensen (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 318
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi omges av tiotusentals kemikalier i vår vardag.
De finns överallt.
De finns i våra kläder.
De finns i våra bilar.
De finns i den här kulspetspennan jag håller i.
De finns till och med i våra barns leksaker.
Tyvärr vet vi mycket lite om vilka effekter dessa ämnen har.
Vi vet inte vilka negativa effekter de kan ha på vår miljö.
Vi vet inte vilka negativa effekter de kan ha på vår hälsa.
Med REACH har vi nu äntligen en chans att ändra på detta.
REACH ger oss möjlighet att få tillgång till grundläggande uppgifter och anta flera principer, som kommer att få oerhört stor betydelse.
För mig är den viktigaste principen den omvända bevisbördan, som innebär att vi innan vi beviljar branschen tillstånd att saluföra ett ämne i framtiden kommer att kräva att den ska visa att ämnet är ofarligt.
Det blir alltså inte längre myndigheternas sak att bevisa att ett ämne är farligt, som det är i dag, och därmed kanske få bort det från marknaden.
Den andra och mycket viktiga principen är substitutionsprincipen, som vi måste se till att den tillämpas.
Om det finns ett ämne på marknaden som är farligt och ett annat ämne som inte är det och därför är ett bättre alternativ, ska det vara obligatoriskt att byta ut det farliga ämnet mot det mindre farliga ämnet.
Slutligen vill jag säga att de som menar att det inte går att kombinera konkurrenskraft med en förnuftig och sträng kemikalielagstiftning har fel.
Tvärtom är det kemikalieindustrins enda framtidshopp att REACH ska utformas precis så strängt och att detta ska tvinga kemikalieindustrin att bli innovativ, investera i forskning och fullt ut förbinda sig att hålla sig inom de ramar inom vilka den måste konkurrera i framtiden.
