# ID: svediakorp-gov461327
# author: Amalia Sartori (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
I det förslag som vi diskuterar i dag anges skyddet av människors hälsa och av miljön som huvudmålen.
Trots detta uppställs också målet att bibehålla och stärka konkurrenskraften för Europeiska unionens kemikalieindustri och ökad insyn till förmån för konsumenterna.
Därför måste vi betona de konsekvenser den nya förordningen kommer att ha på små och medelstora företag i medlemsstaterna, vilka oaktat andra problem kommer att överbelastas av de nya administrativa och byråkratiska kostnader som uppkommer av förordningen.
Mitt uttalande bör ses i ljuset av den ekonomiska roll som små och medelstora företag spelar i kemikalieindustrin.
Nittiosex procent av de 22 000 kemikalieföretagen i Europeiska unionen är små och medelstora företag, som bidrar med 28 procent av den totala produktionen.
Det är därför nödvändigt att fundera över de negativa konsekvenserna på produktionskostnaderna, som kommer att bli mer betungande för små och medelstora företag.
Vi bör också fundera över förlusten av konkurrenskraft inom och utanför den gemensamma marknaden på grund av den högre kostnaden för färdiga produkter.
Mot bakgrund av vad jag har sagt fäster jag stor vikt vid tillämpningen av OSOR-principen (one substance, one registration – en registrering per ämne) och möjligheten att bilda företagskonsortier för att kunna sänka kostnaderna och antalet onödiga experiment, men samtidigt är jag misstänksam mot det stora antalet undantagsmöjligheter som föreskrivs i kompromissförslaget om registrering, vilka enligt min mening upphäver själva principen.
För det andra anser jag det väsentligt för genomförandet av de prioriteringar och mål som REACH syftar till att alla importerade produkter omfattas av säkerhetsbestämmelser som är likvärdiga med dem som gäller för produkter tillverkade i Europeiska unionen.
I detta fall hade jag önskat att Europeiska unionen, som i miljöfrågor ofta går i täten i svåra strider – vi behöver bara tänka på klimatförändring och Kyotoprotokollet – står upp för dessa krav och förhandlar med Världshandelsorganisationen om att dessa förordningars räckvidd utsträcks till alla länder som producerar kemiska ämnen och artiklar, och därvid insistera på nödvändigheten av att tillämpa principen om ämnens spårbarhet.
Det är därför som jag är mot undantaget för produkter som är avsedda för tredjeland.
