# ID: svediakorp-gov461311
# author: John Bowis (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 381
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja tacka föredraganden.
Sir Tom Blundell, som är ordförande i Royal Commission on Environmental Pollution, sa att med hänsyn till vår förståelse för hur kemikalier samspelar med miljön skulle man kunna säga att vi utför ett gigantiskt experiment där människor och andra levande varelser utnyttjas.
Det var anledningen till att lägga fram det här förslaget.
Han sa emellertid att om vi antog det ursprungliga förslaget skulle denna eftersläpning ta 50 år, och uppemot 6 miljoner djur skulle förintas.
Därför är lösningen att prioritera, att få hela systemet att fungera för att skydda folkhälsan, för att minska antalet djurförsök och för att uppnå allt detta inom tio år.
Vi har slagit in på den här vägen eftersom de flesta kemikalier är säkra och vi är beroende av dem, men vissa måste hanteras försiktigt och vissa är så farliga att vi måste hitta säkra alternativ.
Emellertid vet vi inte vad som är vilket.
Vi har reglerat nya kemikalier sedan 1981, men det täcker endast ungefär 3 000 ämnen av de 100 000 som existerar, och det har krävts 40 olika förordningar och direktiv för att göra det.
Hädanefter vill vi förenkla det.
Vi vill ha en enda förordning, fler begripliga sätt för att fastställa vilka ämnen som är bland de 20 procent som kräver ordentlig utvärdering och godkännande.
Vi måste ge industrin visshet och klarhet.
Med våra kompromisser och ändringsförslag eftersträvar vi således prioritering, förregistrering, ” ett ämne, en registrering ”, samutnyttjande av uppgifter, en balans mellan volym och risk, särskild hänsyn till småföretags behov utan att för den skull offra den offentliga säkerheten, och obligatoriskt samutnyttjande av uppgifter för att minska och avveckla djurförsök.
Vi måste också säkerställa att våra EU-industrier inte missgynnas, så vi måste gå så långt vi kan för att säkerställa att ämnena i produkter som importeras till EU följer samma regler som de som tillverkas här, utan att bryta mot WTO-reglerna.
Vi måste också ta hänsyn till den stora oron bland utvecklingsländer, särskilt när det gäller mineraler och gruvdrift, och säkerställa att vi inte fördärvar deras svaga ekonomier.
