# ID: svediakorp-gov461270
# author: Günther Verheugen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,711
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, ärade ledamöter av Europaparlamentet!
Låt mig inleda denna debatt med att gratulera alla utskott och deras många enskilda ledamöter som har deltagit i diskussionerna om REACH, vilket är ett av de mest omfattande förslag som kommissionen någonsin har antagit.
Utskotten och deras ledamöter har haft ett enormt arbete med att analysera detaljerna i REACH och utarbeta ändringsförslag för att förbättra det.
Jag vill särskilt tacka Guido Sacconi som i egenskap av föredragande för det ansvariga utskottet och ståndaktig försvarare av förbättringar för hälsan och miljön var öppen för möjligheten till kompromisser.
Jag vill även tacka Hartmut Nassauer, föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och förespråkare för konkurrenskraft och innovation som politiska mål, som också var öppen för en rimlig kompromiss, samt Lena Ek, som utarbetade yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och presenterade industrins invändningar utan att för den skull göra avkall på betydelsen av att skydda hälsan och miljön
Detta lagstiftningsprojekt har inte minst här i parlamentet inneburit stora organisatoriska krav, och kommissionen själv fann det svårt att besvara över 1 000 ändringsförslag och nå en överenskommelse.
Vi kommer att i detalj förklara vår ståndpunkt om den kompromiss som Guido Sacconi och Hartmut Nassauer har lagt fram, och också i detalj besvara de ändringsförslag som lämnades in i god tid innan tidsfristen löpte ut, men jag ber om er förståelse för att kommissionen inte till fullo kan behandla de ändringsförslag som lades fram precis före tidsfristens utgång.
Det beror på att jag ännu inte kan informera er om kommissionens ståndpunkt beträffande dem.
Vi kommer dock att dröja så kort tid som möjligt med att lämna vår ståndpunkt beträffande de ändringsförslag som får majoritetens stöd vid omröstningen.
Jag kommer nu att ta upp de grundläggande frågor som ändringsförslagen gäller.
Kommissionen stöder de kompromisser som Guido Sacconi och Hartmut Nassauer lagt fram rörande registrering och informationsutbyte.
Vi anser att de uppnår en mycket god balans mellan å ena sidan industrins krav på konkurrenskraft och å andra sidan framstegen inom hälsa och miljö.
Beträffande informationsutbyte skulle jag vilja betona att alla sådana system måste erbjuda så många stimulansåtgärder som möjligt, även om det kan finnas situationer där det av bl.a. kostnadsskäl inte ligger i företagens intresse att samarbeta och där informationsutbyte skulle skada deras huvudsakliga intressen.
Jag är därför tacksam för att ett system har utarbetats enligt de villkor som gäller för datautbyte, så att det ska bli så lite besvär som möjligt för företagen och kemikaliemyndigheten.
Jag skulle vilja säga att det finns tre bakomliggande skäl till de ändringsförslag som rör förordningens tillämpningsområde.
Det första skälet är att förtydliga förordningen.
Det andra skälet är att skapa ett undantag från förordningen för flera övriga ämnen som inte anses utgöra någon risk, och det tredje skälet är att undvika dubbla regler.
Kommissionen godkänner förtydligandena av undantagen från förordningens tillämpningsområde, särskilt för avfall, livsmedel, biocider och pesticider.
Vi godkänner också förtydligandet om att REACH inte kan användas för att ändra eller kringgå bestämmelser i kosmetikadirektivet för att undvika djurförsök.
Vi godkänner behovet av att krav för särskilda ämnen – dvs. mineraler, malmer, koncentrat som utvinns ur malmer och naturligt förekommande ämnen – uttrycks på ett tydligare sätt.
Beträffande kraven som ska införas för så kallade nedströmsanvändare är kommissionen positiv till att införa ett gränsvärde på ett ton per år om sådana användare måste sammanställa en kemikaliesäkerhetsrapport på egen bekostnad.
Detta är nödvändigt om de inte ska missgynnas i förhållande till sina egna leverantörer och för att systemet ska överensstämma bättre med deras behov.
Det är tydligt att olika utskott anstränger sig ihärdigt för att öka kemikaliemyndighetens roll beträffande riskbedömning.
Kommissionen anser att en sådan strategi har sina fördelar för att åstadkomma en jämnare och mer konsekvent tillämpning av förordningens bestämmelser, men vi måste vara mycket försiktiga med tanke på den konkreta form strategin kommer att anta.
Faktum är att det endast finns begränsad sakkunskap, och mycket av den finns i medlemsstaterna – antingen vid medlemsstaternas behöriga myndigheter eller vid särskilda institutioner.
Dessa resurser måste användas på bästa möjliga sätt för allmänhetens bästa.
Tillståndsförfarandet är en av de viktigaste aspekterna i hela REACH-förordningen, i varje fall är det förordningens hörnsten.
Å andra sidan vill vi finna ett effektivt sätt att ge företagen ett incitament att ersätta mycket riskfyllda ämnen med livskraftiga alternativa ämnen, men å andra sidan vill vi inte inrätta ett system som leder till nackdelar i konkurrenshänseende för tillverkare inom EU.
Detta påverkar ett mycket stort antal högteknologiska företag, och den innovativa nyttan för kemiska ämnen är avgörande om de ska kunna konkurrera med ämnena i USA, Kina eller i andra asiatiska länder.
Vi måste också vara försiktiga med att överbelasta kemikaliemyndigheten eller kommissionen utan att det leder till någon större verklig effekt.
Riskfaktorn måste fortfarande vara avgörande i tillståndsförfarandet om vi ska lägga ned kraft på att övervaka förfarandet på ett lämpligt sätt.
Företagen måste också kunna visa att de lyckas genomgå det.
Vi kan gå med på ett steg i förfarandet där kemikaliemyndigheten offentliggör information om sitt arbetsprogram för godkännande, dvs. valet av vilka kemiska ämnen som myndigheten ska föreslå kommissionen att bevilja tillstånd för inom en viss tid.
Det är bra för näringslivet på så sätt att det ger företagen större förtroende för att planera framåt.
Vi kan också godta idén om att införa en klausul om översyn av myndighetens tillstånd för ämnen i enskilda fall.
Att diskutera ämnen i produkter, som omfattas av artikel 6, har blivit svårt, inte på grund av att det skulle vara politiskt kontroversiellt, utan på grund av objektiva fakta, eftersom det å ena sidan gäller att skapa lika konkurrensvillkor för tillverkare och importörer av produkter och å andra sidan att lösa de problem som uppstår vid import av produkter, i vilka de kemiska ämnena inte måste uppfylla samma villkor som produkter som tillverkats av registrerade ämnen.
Detta gäller många komponenter som den europeiska industrin använder i slutprodukter.
I den slutliga analysen är det oundvikligt att uppfylla WTO-bestämmelserna som kräver riskbaserade förordningar.
Av detta skäl är kommissionen positiv till de förslag som kan genomföras och som uppfyller WTO: s krav.
Kommissionen anser att de bestämmelser är tillförlitliga vilka avser ämnen som kommer att frigöras från produkter.
För övriga ämnen i produkter krävs att ett system skapas som företagen anser lätt att använda och vars främsta syfte är att identifiera riskerna.
Jag går över till konfidentiella uppgifter.
I flera ändringsförslag finns invändningar mot att den informationsförteckning, som alltid och i princip ska anses som konfidentiell, ska utökas.
I andra ändringsförslag försöker man att korta ned förteckningen och underlätta offentliggörande av mer information på Internet.
Kommissionen anser att det genom kompromissförslaget slutligen uppnås rätt balans.
Vårt syfte bör vara att få tillgång till information som verkligen behövs för att skydda folkhälsan och miljön.
Med tiden kommer kemikaliemyndigheten att få en viktig roll när det gäller kommunikation och information till konsumenterna, även om det inte är REACH-förordningens uttryckliga målsättning.
Å andra sidan får vi inte vara naiva.
Både Europa och företagen har stor kunskap och erfarenhet av att använda kemiska ämnen, en kunskap som säkert skulle vara mycket värdefull för konkurrenter utanför Europa.
Också inom Europa måste vi se till att de enskilda företagens konkurrenskraft inte undermineras.
Vi kan därför inte utesluta möjligheten att vi måste göra ett antal ändringar av texten för att se till att det praktiska genomförandet av REACH överensstämmer med bestämmelserna i Århuskonventionen.
Jag tänker här särskilt på de korta tidsfristerna för beslut om överklaganden.
I ändringsförslagen tas också många andra enskilda frågor upp.
Även om tiden inte räcker till för att jag ska kunna nämna alla skulle jag vilja uppmärksamma er på de ändringsförslag som avser kemikaliemyndigheten, vilka omfattar ett stort antal frågor rörande myndighetens mandat, kommittéernas samarbete inom myndigheten samt förvaltningskommitténs sammansättning och utnämningen av myndighetens verkställande direktör.
Kommissionens ståndpunkt rörande dessa ändringsförslag utgår från ett pragmatiskt förhållningssätt.
Vi är öppna för förslag som syftar till att göra myndigheten mer effektiv, och vi kommer att behandla sådana förslag konstruktivt, men vi måste undvika att lägga ytterligare börda på den.
Ju fler uppgifter vi förväntar oss att den ska utföra, desto större risk finns för att den inte kommer att vara framgångsrik i början.
Låt mig också betona för budgetmyndigheten att om myndigheten tilldelas fler uppgifter måste det självklart åtföljas av en motsvarande ökning av dess ekonomiska resurser.
Kommissionen hoppas alltså att parlamentet känner att det kan godkänna det kompromisspaket som har lagts fram av Guido Sacconi och Hartmut Nassauer.
Vi anser att detta paket kan bidra till att sprida ett omfattande stöd för en lagstiftning som är en av de mest problematiska, komplexa och säkert en av de mest kontroversiella lagstiftningarna i Europeiska unionens historia.
Ända från det att REACH började diskuteras har kommissionen alltid sett sig ha till uppgift att försöka finna en rationell och pragmatisk lösning som ger en god balans mellan ekonomins krav och målen för hälsan och miljön, och vi anser att dessa kompromissförslag uppfyller detta – och låt mig göra det klart – utan att kommissionens ursprungliga förslag försvagas.
Vi anser att kompromisspaketet gör förslaget mer genomförbart, mer effektivt och också mer kostnadseffektivt, vilket är ett bättre sätt att nå målen för hälsan och miljön.
Svaret från kommissionens möte i dag var därför mycket positivt, och jag hoppas att det också kommer att uppmuntra rådet att anta hela paketet före årets slut.
De förslag som kommissionen har besvarat positivt är hållbara i jämförelse med dem som tidigare lades fram av rådets brittiska ordförandeskap, och jag tror nu därför att vi har en mycket god chans att på ett framgångsrikt sätt komma överens om detta svåra lagstiftningspaket före årets slut.
