# ID: svediakorp-gov461222
# author: José Manuel Barroso, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,424
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag kommer att inleda med några allmänna kommentarer, och jag kommer därefter att försöka besvara de specifika frågor som har ställts till mig.
Först och främst är jag mycket nöjd med det samarbete som har inletts mellan kommissionen å ena sedan och parlamentet och dess olika utskott å den andra under förberedandet av detta arbetsprogram, vilket även Joseph Daul nämnde i sin egenskap av ordförande för utskottsordförandekonferensen.
Detta är viktigt, eftersom vi har försökt att uppfylla många av era förväntningar.
Vi måste erkänna, som en av parlamentets ledamöter sa, att detta har lett till 96 specifika åtgärder.
Ni ansåg att det var för många, men när jag har lyssnat till er alla under morgonen förefaller det som om en del av er skulle ha velat ha ännu fler.
Vi måste vara ärliga i denna fråga.
Vi måste nå en balans, och denna balans innebär att vi, samtidigt som vi sätter upp tydliga prioriteringar för oss själva – och vi har tydliga prioriteringar för den förnyade Lissabonstrategin – måste uppfylla de många olika förväntningar som har uttryckts i våra diskussioner med er.
Jag har uppmanat kommissionen och alla kommissionsledamöter att vara seriösa, realistiska och objektiva i utarbetandet av detta program.
Jag vill ha en mycket högre genomförandegrad än tidigare, och jag är stolt över att kunna säga er att vi redan i år kommer att nå en mycket högre genomförandegrad än tidigare när det gäller kommissionens arbete.
Vi har koncentrerat oss på vissa mål som vi verkligen vill nå.
Vårt allmänna program sträcker sig naturligtvis längre än fem år.
Vi kommer nu att lägga fram programmet för 2006.
Vi kommer inte att åstadkomma allt under 2006, men jag vill be er att analysera vårt arbete utifrån realistiska och konkreta mål.
Jag vill även tacka er för det allmänt positiva mottagande som vårt initiativ om ” bättre lagstiftning ” har fått.
Detta är ett problem som, vilket just har sagts, inte bara begränsas till kommissionen, utan delas av alla institutioner, däribland parlamentet.
Nu, mina damer och herrar, kommer jag att gå över till era specifika frågor.
Herr Jonckheer!
När det gäller strategin för hållbar utveckling måste jag säga er att det inte är mitt stackars barn, tvärtom.
När jag i Gleneagles och på Europeiska kommissionens vägnar tog upp frågan om hur viktigt det är att starkt prioritera klimatförändringen, var det sannerligen inte något stackars barn som jag menade.
När vi annonserar en ny strategi för hållbar utveckling, som vi kommer att lägga fram i december, visar även detta vårt engagemang i detta problem.
När vi antar, som vi just har gjort, en uppsättning tematiska strategier för miljön, visar detta återigen på vårt engagemang för miljöskyddet.
Detta är följaktligen vad vi kommer att göra.
Vi kommer att göra detta samtidigt som vi naturligtvis, som jag redan har sagt, försöker göra våra olika målsättningar förenliga med varandra och garantera att de förstärker varandra.
Herr Swoboda!
Ni tog bland annat upp två frågor: en om skatteharmonisering och en om det europeiska teknikinstitutet.
När det gäller skatteharmonisering måste vi naturligtvis respektera det samförstånd som har nåtts mellan våra medlemsstater, nämligen att vi måste utarbeta en gemensam skattebas.
Därför försöker vi nå ett avtal om en gemensam beskattningsbas i EU.
Vi är övertygade om att detta kommer att göra det möjligt för oss att avsevärt minska kostnaderna för företag och investeringar i våra länder, samtidigt som vi fortfarande ger varje medlemsstat frihet att fastställa nivåerna för företagsbeskattning.
Detta är Europeiska kommissionens ståndpunkt.
När det gäller forskning anser vi att expertcentrumen för forskning måste förstärkas inom hela EU.
Vi anser att de europeiska universiteten bör ligga i topp i de globala rankinglistorna när det gäller forskning, utbildning och innovation.
Vi måste arbeta för att göra våra universitet mer attraktiva så att de bästa hjärnorna i världen vänder sig till Europa, i stället för att gå till Förenta staterna, så som är fallet i dag.
Vi kan ha akademiska expertcentrum i Europa.
Därför måste vi inrätta en starkare mekanism för samarbete mellan europeiska universitet, så att vi kan göra det mesta av den kunskapspotential som finns inom EU.
Därför utgör insatserna för att inrätta ett europeiskt teknikinstitut en viktig aspekt av vår strategi för tillväxt och arbetstillfällen.
Fru Grossetête!
När det gäller de frågor som ni ställde om utvidgningen, respekterar vi de åtaganden som har gjorts enhälligt av medlemsstaterna och Europeiska rådet.
Jag vill dock att parlamentet ska veta att kommissionen strikt och systematiskt kommer att utvärdera de framsteg som alla kandidatländer har gjort.
I fråga om den demografiska politiken och familjepolitiken är det vi som för upp denna fråga på dagordningen för toppmötet i Hampton Court, och vi har nu ett tydligt mandat från Europeiska rådet att bidra till dessa överväganden, eller, till och med bättre, till de särskilda åtgärder som vi planerar att offentliggöra.
Vi kommer följaktligen att vidta åtgärder även på detta område.
När det gäller de farhågor som många av er, och särskilt Brian Crowley, har gett uttryck för om jordbruk och de multilaterala förhandlingarna, kan jag försäkra er om att EU inte kommer att låta sig tvingas in i en defensiv position i detta sammanhang.
Vi anser inte att vi behöver lära oss något mer om marknader från de länder som har marknader som är mycket mer stängda än vad vår marknad är, som är en av de mest öppna marknaderna i världen, om inte den allra mest öppna.
Vi kommer att vara där för att försvara EU: s intressen.
Brian Crowley uppmärksammade oss också på den komplicerade frågan om barnens rättigheter.
Vi är åtagit oss denna dagordning fullt ut.
Vice ordförande Franco Frattini förbereder nu förslag till ett meddelande som vi hoppas kunna lägga fram i mars 2006, och som kommissionen kommer att diskutera mycket snart.
Den rättsliga grunden för lagstiftning i denna fråga är onekligen inte särskilt tydlig, men vi anser att vi inte bör avstå från att se fram emot en bättre samordning mellan EU och medlemsstaterna när det gäller barnens rättigheter.
Ni kan räkna med vårt engagemang i barnens rättigheter och i alla frågor som rör medborgerliga rättigheter, inklusive den oro ni uttryckte när det gäller icke-diskriminering.
Jag skulle vilja kommentera Poul Nyrup Rasmussens uttalande.
Vi instämmer i att vi behöver inlemma båda delarna, dvs. ekonomisk reform och investering.
Vi har redan börjat göra det, och toppmötet på Hampton Court var ett första steg i den riktningen.
På högsta nivå i medlemsstaterna kom man överens om att vi nu borde välja ut några specifika investeringsområden och en samordnad strategi på EU-nivå, i syfte att försöka förena EU-nivån med medlemsstaternas nivå, t.ex. på området för energi och forskning.
Vi har nu vissa områden där vi kan visa vårt starka åtagande och en samordnad strategi mot ett ekonomiskt styrelsesätt i Europa.
Det är vi överens om.
Herr Rasmussen och kolleger!
Svårigheten ligger i stor utsträckning i att vi nu arbetar under det sista året för den budgetplan som gäller för innevarande period.
Det är nu omöjligt att omorganisera alla prioriteringar för detta år.
När det gäller granskningen av medlemsstaternas nationella reformprogram kan jag lova er att det utgör en del av det vi gör nu och det som vi kommer att göra inom ramen för den nya Lissabonstrategin.
Vi försöker att inte bara gå framåt genom att använda en strategi som förstärker våra åtaganden när det gäller ekonomisk och strukturell reform, utan också genom en mer gemensam och integrerad strategi för investering, så att tillväxten och sysselsättningen får ett uppsving i EU.
Jag vill understryka det eftersom det är ett bra exempel på en strategi på EU-nivå som ger mervärde till medlemsstaternas åtaganden.
Det är denna tanke med partnerskap mellan medlemsstaterna, kommissionen och parlamentet som är själva utgångspunkten som vi vill utgå ifrån för att fortsätta att arbeta med er för att projektet Europeiska unionen ska förnyas, bli starkare och kännetecknas av ett ökat engagemang.
