# ID: svediakorp-gov461188
# author: José Manuel Barroso (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,907
# sentences: 129
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Herr talman, mina damer och herrar!
År 2005 har inte varit något lätt år för Europa.
Vi har tvingats konfronteras med terrorism, social otrygghet och naturkatastrofer.
Vad gäller institutionerna har vi varit tvungna att ställas inför dessa svårigheter utan hjälp av någon konstitution och, fram tills nu, utan någon flerårig budgetram.
Unionen har fått fundera över själva integrationsprocessen, men vi är övertygade om, och vår kommission är övertygad om, att det aldrig har funnits ett så stort behov av Europeiska unionen som det finns i dag.
Vi är stolta över det bestämda och tydliga gensvar som kommissionen har kunnat ge i den här situationen.
Vi har i nära samarbete med parlamentet lyckats bemästra dessa utmaningar.
Här följer några exempel på vad vi har utfört tillsammans: förnyandet av Lissabonstrategin, en revidering av stabilitets- och tillväxtpakten som kommer att öka trovärdigheten hos EU: s ekonomiska styrning, en ökad solidaritet tack vare antagandet av en förnyad social dagordning, ett erkännande fullt ut av den nyckelroll som utgjorts av den sociala dialogen och dess aktörer, kampen för en renare miljö genom antagandet av temainriktade strategier och vidtagande av internationella åtgärder på området för klimatförändring, ökad säkerhet tack vare genomförandet av vårt ambitiösa Haagprogram parallellt med ett stort antal andra initiativ, i synnerhet vårt förslag om bevarande av uppgifter, det världsomfattande främjandet av europeiska värden – låt oss i detta avseende nämna åtagandet att fördubbla EU: s stöd till utvecklingsländer och antagandet av en strategi för Afrika, en förstärkning av våra partnerskap med våra strategiska allierade såsom Förenta staterna och strävan efter en öppen dialog med nya viktiga partner såsom Kina, och, slutligen, en inledning av anslutningsförhandlingar med Turkiet och Kroatien.
Kommissionen har uppfyllt sina skyldigheter.
Vår vägledande princip har varit, och fortsätter att vara, det allmänna europeiska intresset.
De initiativ som vi utvecklade 2005 är det första konkreta uttrycket för de strategiska mål som vi har fastställt för en period på fem år.
Det program som vi presenterar i dag är fortsatt troget de mål som vi godkände i inledningen av vårt mandat: välstånd, solidaritet inom en utvidgad union, säkerhet och en stärkt roll för EU i världen.
Dessa mål är fortfarande väsentliga.
De är desamma för de tre institutionerna, som får sin huvudsakliga kraft för agerande från dessa mål.
Jag ser i detta ett tecken på det partnerskap för Europas förnyelse som jag ville sätta i centrum för vårt agerande.
Ramavtalet är ett konkret uttryck för detta partnerskap mellan våra två institutioner.
Det är en kvalitativ förbättring inom utvecklingen av de politiska initiativen.
I och med avtalet har en nära och riktad dialog mellan parlamentsutskotten och kommissionsledamöterna möjliggjorts om det bästa sättet att omvandla den årliga politiska strategin till praktiska initiativ.
Jag är angelägen om att berätta för er att den här dialogen har bidragit på ett positivt sätt till det program som jag presenterar här i dag.
Jag hoppas att ni kommer att känna igen era idéer i de åtgärder som vi planerar att genomföra under 2006, däribland dem som ni utvecklar i dagens debatt.
Herr talman, mina damer och herrar!
Kommissionens inställning under utformningen av sitt lagstiftnings- och arbetsprogram för 2006 har präglats av viljan att frigöra EU: s fulla potential.
Vilka är nyckelåtgärderna för 2006?
Först och främst åtgärder för välstånd.
År 2006 kommer att bli avgörande för genomförandet av den förnyade Lissabonstrategin.
Kommissionen kommer till fullo att uppfylla sin roll genom att initiera, leda och stödja medlemsstaternas ansträngningar.
Medlemsstaternas nationella reformprogram, som vi redan håller på att analysera, kommer att spela en grundläggande roll i den här processen.
Vi måste koppla dessa program till våra politiska prioriteringar, förbättra den ekonomiska styrningen av unionen och stärka insatserna på nationell nivå och EU-nivå när det gäller reformer och investeringar – investeringar på nationell nivå, men även på EU-nivå, med tanke på morgondagens ekonomi, nyskapande, kunskap och nya infrastrukturer.
Dessa två typer av investeringar – på nationell nivå och på EU-nivå – måste gå hand i hand.
Vi måste stödja dessa ansträngningar genom andra initiativ, såsom de förslag som syftar till att komplettera den inre marknaden, främjandet av geografisk och yrkesmässig rörlighet och, exempelvis, upprättandet av ett europeiskt tekniskt institut.
Jag vill särskilt betona parlamentets egna förslag på den inre marknaden i dess resolution om arbetsprogrammet.
Jag skulle i det här sammanhanget vilja understryka betydelsen av de åtgärder som syftar till att tillhandahålla en ram som stöder utvecklingen av små och medelstora företag, där de flesta arbetstillfällena i Europa skapas.
Den andra aspekten handlar om solidaritet.
Solidaritet är fortsatt en grundläggande del av europeisk integration, och jag skulle här i kammaren vilja tala om solidaritet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Jag skulle också vilja tala om solidaritet mellan generationer, genom sund förvaltning av naturtillgångar, inklusive marina resurser, och genomförandet av en ny strategi för hållbar utveckling – vi ska förresten presentera denna nya strategi i december.
Solidaritet mellan generationer uppnås också genom att skapa arbetstillfällen för unga människor och genom att söka rättvisa lösningar för pensionsfonder.
Vi får inte heller glömma solidariteten mellan män och kvinnor, solidariteten mellan de mest välbärgade medlemsstaterna och de mindre välbärgade, och solidariteten mellan Europeiska unionen och resten av världen, i synnerhet när det gäller utvecklingsländer.
År 2006 kommer att bli avgörande vad gäller att ta itu med alla dessa frågor.
När det gäller frågan om säkerhet kommer en förbättring av samordning i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet att prioriteras.
Vi har sett vilket inflytande gemenskapslagstiftningen har haft på dessa områden.
Som ett exempel kan jag försäkra er att en av dem som anklagades för att ha utfört Londonattackerna utlämnades från Italien till Förenade kungariket inom mindre än 50 dagar.
En sådan process skulle utan tvekan ha tagit flera år utan gemenskapsinstrument.
Detta är därför ett område där folket, inklusive människor från de länder som är minst entusiastiska över den europeiska integrationen, uppenbarligen vill se mer, och inte mindre, av Europa och Europeiska unionen.
Vi kommer vidare att arbeta mycket på området för olaglig invandring, som vi har sagt tidigare.
De problem som vissa av våra medlemsstater har upplevt är inte uteslutande ett problem för dessa länder: i verkligheten påverkar de hela Europa.
Vi måste tillsammans med medlemsstaterna inta en fast ståndpunkt i kampen mot detta gissel.
Invandringsfrågan är naturligtvis inte endast en säkerhetsfråga.
Den har obestridligen en säkerhetsdimension, eftersom den olagliga invandringen måste bekämpas.
Men det är samtidigt vårt ansvar att agera när det gäller utvecklingsbistånd i ursprungsländerna.
Vi måste kombinera vår strategi i fråga om invandring med vår utvecklingsstrategi och, samtidigt, göra allt som står i vår makt för att garantera en enhetlig integrering av grupper av utländskt ursprung i våra länder.
Vi planerar också att utföra åtgärder på området för hälsoskydd och konsumentskydd, ett område som också faller under det bredare området för säkerhet.
Ett centralt element kommer också att bestå av utveckling av en kapacitet när det gäller snabb reaktion från dem som är ansvariga för civilskydd.
Herr talman, mina damer och herrar!
De 96 prioriterade initiativ som vi presenterar för er är tillsammans ett bevis på vårt engagemang i dessa mål: välstånd, solidaritet, säkerhet och främjandet av Europa i världen.
Trots detta kommer trovärdigheten i fråga om dessa mål också att vara beroende av deras kvalitet.
Det är anledningen till att kommissionen noggrant kommer att genomföra de förbättrade metoder som ingår i programmet ” Bättre lagstiftning ”.
Dessa metoder är inte ett mål i sig, utan medel för att omvandla de föresatser som vi delar till verklighet, en verklighet som våra medborgare verkligen kommer att uppleva i sin vardag.
Våra ambitioner inför 2006 innefattar ett ökat inflytande från Europas sida som global partner.
Vidare måste vi under 2006 tillhandahålla konkreta resultat: konkreta resultat när det gäller utvidgningsprocessen och stabilitets- och associeringsprocessen, konkreta resultat när det gäller vår grannskapspolitik som utgör en mycket viktig politik för stabiliteten i Europa och dess närmaste geografiska omgivning, konkreta resultat när det gäller kampen mot fattigdomen genom en omvandling av vårt löfte att fördubbla vårt bistånd till ett konkret faktum och, slutligen, resultat när det gäller att främja europeiska värden i världen, i synnerhet genom stöd för den politiska övergångsprocessen och återuppbyggnaden i Afghanistan, Irak och Palestina.
En fråga som kommer att dominera den internationella ekonomiska dagordningen för 2006 är slutförandet av utvecklingsrundan från Doha.
Pascal Lamy sa att en anpassning av förväntningarna inför ministerkonferensen i Hongkong nästa månad inte innebär att vi sänker våra ambitioner inför utvecklingsrundan från Doha.
Jag instämmer.
Rundan är viktig för att öppna marknader och frigöra handel.
Stark export stärker vår tillväxt i EU.
Vi vill att rundan ska ge resultat.
Det är av den anledningen vårt erbjudande om anslag till jordbrukspolitiken för inte så länge sedan var starkt och villkorligt, och då vill jag betona ” villkorligt ”.
EU har gjort mer än någon annan för att hålla denna dialog på rätt spår.
Våra åtaganden kvarstår, men nu måste andra engagera sig.
Rundan måste vara fokuserad på mer än bara jordbruk, även om det naturligtvis är viktigt.
Det måste råda balans.
Jag uppmanar därför våra WTO-partner att delta i en uttömmande förhandling, som också omfattar varor och tjänster.
I EU behöver vi inte längre ta åt oss av den predikan vi hör från länder som stänger ute de fattigaste från sina marknader och som i vissa fall har högre tullar för jordbruksprodukter än vi har.
Jag accepterar inte att vissa människor skyller på EU på grund av denna dialog.
Inom kommissionen anser vi att dessa förhandlingar helt enkelt inte kan genomföras till förmån för ett fåtal stora jordbruksexportörer i länder som är mycket rika eller i länder där utvecklingen sker snabbt.
Det är en enorm skillnad mellan de mycket fattiga utvecklingsländerna och de som utvecklas snabbt.
Det är dags att sluta predika och inleda förhandlingar.
Kostnaderna för misslyckande är höga, inte bara för handelsnationer utan också för de rättvisa, regelbaserade internationella handelssystem som vi har arbetat så hårt för att utveckla, såväl som för globalt förtroende hos företag.
Den internationella ekonomin är i nuläget i behov av positiva nyheter, särskilt med tanke på de höga energikostnaderna.
Det ligger därför i vårt intresse att vi uppnår goda resultat under denna dialogrunda.
Detta ligger inte endast i vårt intresse, utan det ligger särskilt i de fattigaste ländernas intresse.
Därför ska kommissionen lägga fram idéer före Hongkong om hur vi ska kunna säkerställa att detta verkligen är en utvecklingsrunda.
I morgon ska vi diskutera uppföljningen av rådsmötet på Hampton Court.
Enighet kring den nya överenskommelse som växte fram där är sammankopplat med dagens debatt.
På det informella mötet såg vi en bekräftelse på kommissionens analys av hur man säkerställer våra värden i en globaliserad värld.
Om vi vill bevara våra värden måste vi modernisera vår politik.
Vi såg enighet inom områden som människor vill att EU ska leda, dvs. vetenskap och innovation, högre utbildning, energi, gränskontroll och invandring.
Det krävs också ett mer sammanhängande EU som utgör en global aktör.
Flera av våra interna gemenskapsriktlinjer har nu fått externa aspekter, dvs. miljö, migration, transport, energi m.m.
Kommissionen kommer därför att lägga fram idéer för att förbättra sammanhållningen för EU: s externa åtgärder nästa år.
Vi förbereder nu en utvärderingsrapport om frågan.
EU-institutionerna måste spela en nyckelroll i denna process genom att återuppbygga ett samförstånd med medborgarna och få till stånd en återkoppling till dem.
Det är av den anledningen jag i dag har meddelat att kommissionen under 2006 kommer att utveckla en ny riktigt europeisk energipolitik.
Det är bra att människor nu inser att det inte lönar sig att ensam gripa sig an energiutmaningar, och detta gäller på alla EU-nivåer.
Även de som förut var de mest motvilliga inser nu att detta är en EU-fråga och att vi står inför samma utmaningar, såsom stigande priser, minskande reserver, ökat beroende av ett fåtal områden i världen, och dessutom behovet av att skydda vår miljö.
Vi är i behov av en sammanhängande energipolitik för 2000-talet, och det ska vara en politik för att på ett sansat och bestämt sätt ta itu med dessa frågor.
Vi glömmer ofta bort att den europeiska integrationen faktiskt är en anmärkningsvärd prestation.
Det är alltför lätt att glömma bort att det som uppnåddes 2005 var att få ett utvidgat EU att fungera, och det har vi till stor del de nya medlemsstaterna att tacka för.
Jag anser att vi kan och kommer att prestera bättre 2006.
Vi glömmer väldigt ofta bort att EU inte längre är ett ” Europa i miniatyr ”.
EU består nu av 25 medlemsstater där människor är fria, självständiga och lever i fred och demokrati.
Utmaningen är att få detta utvidgade EU att fungera.
Det här året bidrog vi starkt till att möta den utmaningen.
I slutet av veckan ska jag åka till Prag och Budapest för att inspektera och stödja detta nya utvidgade EU.
Detta är min övertygelse, eftersom insikten nämligen har ökat om att de eviga debatterna om utvidgning, fördjupning, marknaden och socialt skydd lider mot sitt slut, och även mitt upp i alla svårigheter vet vi att det finns en ökad förståelse för att det krävs en mer europeisk dimension för att vi ska lösa de problem vi står inför.
Det växer fram ett nytt samförstånd om att ett mäktigt och dynamiskt EU inte kan bestå av 25 minimarknader för tjänster eller 25 minimarknader för energi, och att en inre marknad också kräver ett EU som är politiskt och socialt kraftfullt och dynamiskt.
Det räcker inte bara med själva marknaden.
Själva marknaden kan inte hantera sådana bekymmer som flygsäkerhet, global uppvärmning eller integration av invandrare.
Ja, detta handlar om ett pragmatiskt EU, men pragmatism med principer, som tillför mervärde på områden där vi kan åstadkomma förändring, utforma politik som ger oss en lösning på globalisering och möter de utmaningar och möjligheter som vi står inför när det gäller vår åldrande befolkning, m.a.o. ett EU som utgör en del av lösningen och inte av problemet.
Jag kan dra paralleller med den verksamhet som avser perioden av eftertanke, där ni som parlamentsledamöter är djupt involverade.
Eftersom vi företräder institutionerna måste vi visa att vi lyssnar noga på våra medborgare och att vi behandlar deras bekymmer.
Därför kommer vi att tillämpa vår plan D för dialog och demokrati, och räkna med ett öppet samarbete med parlamentet.
Det är möjligt att jag har lämnat det viktigaste budskapet om arbetsprogrammet för 2006 till sist.
Låt oss tala klarspråk.
Om det inte uppnås ett avtal om budgetplanen nästa månad kommer planerna för 2006 knappast att få någon betydelse.
Avtalet är ett prov på om EU börjar röra på sig.
Hur ska vi kunna ge våra medborgare välstånd, solidaritet och säkerhet utan instrument för att uppnå dem?
Avtalet om budgetplanen är nyckeln till att frigöra EU: s resurser 2006.
Ett utvidgat och mer skiftande EU kräver ökade investeringar.
Vi har solidaritetsansvar gentemot de nya medlemsstaterna som vänder sig till EU för att få stöd i deras snabba och anmärkningsvärda moderniserings- och reformutveckling.
Vi måste dela upp denna börda på ett rättvist sätt.
Ingen medlemsstat kan utvidgas utan att det kostar.
Jag litar på det brittiska ordförandeskapets sunda förnuft när det gäller att få till stånd en balanserad överenskommelse nästa månad.
Jag hoppas att man kommer att göra det genom att förstärka, och inte inskränka, kommissionens och parlamentets gemensamma ambition för ett utvidgat EU.
Jag hoppas och anser att förslagen jag lade fram till er förra månaden kan hjälpa till att öppna förhandlingarna.
Min vädjan till er i dag inför 2006 är att vi befäster och bygger på detta nya samförstånd, att vi upprätthåller det gemensamma syftet som kommer att hjälpa EU att komma på fötter igen, ett enat EU som agerar samlat i de frågor som berör våra medborgare mest.
Enligt min åsikt är detta det bästa tänkbara svaret på ” nejrösterna ” mot konstitutionen tidigare i år.
Det är också det som är hjärtat i kommissionens program för vårt partnerskaps andra år.
Jag hoppas att ni ger det ert helhjärtade stöd.
Jag kan inte tänka mig en bättre signal till våra medborgare än att EU arbetar för dem.
