# ID: svediakorp-gov461182
# author: Markus Ferber (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 434
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr ordförande för revisionsrätten, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag kan upprepa det Herbert Bösch sa.
Med tanke på att 80 procent av medlen förvaltas av medlemsstaterna, anser jag att vi förenklar saker alldeles för mycket när vi säger att det är upp till dem att se till att allting stämmer.
De senaste åren har vi verkligen upplevt problem, och de ledde mycket riktigt till att kommissionen avgick 1999, men inget av dessa hade att göra med de resurser som förvaltades på nationell nivå, tvärtom administrerades alla av kommissionen själv.
I betänkandet av Terence Wynn vill jag klargöra att vi sa att vi ville involvera nationella revisionsrätter och, där de finns, regionala revisionsrätter i ansvarsfrihetsförfarandet.
När jag i dag ser på vilket sätt saker hanteras på i medlemsstaterna och i EU är det uppenbart att de två är oförenliga.
Missförstå mig inte, jag är emot tanken på att det som vi gör i EU, dvs. de saker som ni är här för att göra, herr ordförande för revisionsrätten, borde överföras till de nationella systemen.
När det gäller redovisningsramen borde vi i stället tänka efter och göra saker tvärtom.
Det finns utrymme för förbättringar också i EU, och vi kan säkerligen lära från medlemsstater.
Det krävs att stats- och regeringscheferna är tillräckligt sluga och visa nog att tillhandahålla den rättsliga ram som krävs för att göra det möjligt.
Herr Weber!
Det är inte ert fel; det är ett problem för dem som har gett er ert mandat, och det är inte vi utan snarare stats- och regeringscheferna.
När jag nu talar, bl.a. som ledamot av budgetutskottet, låt mig helt ärligt säga att vi måste fördöma den attityd de lägger sig till med.
De vill nämligen inte betala någonting till EU, och de vill att deras egna länder ska få så mycket som möjligt tillbaka, samtidigt som de inte vill att någon i Bryssel ska se vad som sker.
Det är denna attityd vi måste ta itu med, och det är här vi måste börja.
Gör vi det kommer vi verkligen att göra någonting för EU, för dess trovärdighet och för dess människor.
Revisionsrättens rapport är viktig, men inte livsnödvändig.
Det som är livsnödvändigt är det vi i parlamentet gör med den.
Jag ser fram emot debatterna i budgetkontrollutskottet och ansvarsfrihetsförfarandet som kommer att fullbordas i början av nästa år.
