# ID: svediakorp-gov461159
# author: Othmar Karas (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 611
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Som Ieke van den Burg redan har sagt är vi oroade över det bristfälliga genomförandet av detta direktiv sedan det antogs för två år sedan.
Det finns två sidor av detta direktiv: den ena har att göra med den inre marknaden, som direktivet stärker för alla tjänsteleverantörer med avseende på tjänstepensionen, och den andra har att göra med social trygghet för arbetstagarna, med mer dialog mellan arbetsgivare och anställda när tjänstepensionssystemen fastställs, och under den fortsatta utvecklingen av dem.
När jag klev på flygplanet i morse fick jag en tidskrift.
Rubriken på omslaget meddelade att det i framtiden inte skulle vara möjligt att komma ifrån tjänstepensionen.
Som ni, herr kommissionsledamot, har sett när ni läste den tyska regeringens nya arbetsavtal, där två viktiga punkter ägnas åt att trygga systemet för ålderspensionen, har detta inte blivit en mindre viktig fråga under åren efter att direktivet sammanställdes och antogs.
Det finns fortfarande inte tillräckligt med riskkapital i EU.
I Förenta staterna, vilket vi är väl medvetna om, är det pensionsfonderna som i första hand bidrar med detta.
Den inre marknaden och sektorn för finansiella tjänster erbjuder fortfarande potential.
För pensionsfonderna – den verksamhet som hanterar tjänstepensionerna – finns det ännu inte någon fullständig gemensam inre marknad.
Mycket talas i dag om den europeiska livsstilen och den sociala modellen.
Tjänstepensionen – som engagerar en större del av marknaden samtidigt som den ger social trygghet – är ett viktigt villkor för arbetstagarnas rörlighet och flexibilitet, samt för att säkra våra ålderspensionssystem och garantera en bekväm ålderdom i ett samhälle där människor blir allt äldre.
Det som detta direktiv också tydliggör är att det finns en obalans mellan makt och ansvar, en obalans mellan behörigheten på den gemensamma marknaden och de sociala trygghetssystemen.
Det är något som man i direktivet försöker rätta till, men det är också just anledningen till att vi ställer denna fråga, eftersom det är medlemsstaterna som ska införliva detta direktiv och ta hänsyn till de aspekter vi tagit upp, men som inte är fastslagna i någon lagstiftning.
Det åligger också dem att göra detta.
Av era inlägg och med stöd av fakta känner vi till att endast sex medlemsstater hittills har rapporterat om sina åtgärder för att införliva direktivet.
Ytterligare sex har delvis införlivat det, och från tretton länder finns ingen rapportering.
Som saker och ting låg till den 23 september 2005 hade tretton stater inte gjort det som det var meningen att de skulle göra.
Det är därför, herr kommissionsledamot, som vi frågar er vilka åtgärder ni föreslår om inte alla medlemsstater vid slutet av året har införlivat detta direktiv.
Varför är det så svårt för dem att göra det?
Om jag inte är felunderrättad hölls det möten mellan medlemsstaterna och kommissionen i oktober 2004 och april 2005, då det tydligt framgick att villkoren som rörde social trygghet och arbetslagstiftning orsakade de flesta problemen.
Vi måste inse vilken spänning som finns mellan dessa två.
Det ena får inte vara en ursäkt för att tillåta att det andra blockerar frågan, vare sig det gäller den gemensamma marknaden eller de nödvändiga säkerhetsåtgärder som vi har tagit upp i vårt direktiv, och därför frågar vi er också vilka slutsatser ni har dragit av detta, huruvida ni anser att det kommer att krävas fler åtgärder, och vilken effekt skillnaderna i skattelagstiftning får på införlivandet av direktivet.
