# ID: svediakorp-gov461152
# author: Derek Roland Clark, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 405
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Så var det dags igen.
Ytterligare ett EU-system för importtullar har gått i stöpet: nyligen socker och nu bananer, och allt för den paneuropeiska harmonin.
Detta system hämmas av medlemsstaternas ursprung, eftersom många av deras tidigare kolonier producerar bananer, och nu vill medlemsstaterna, och det med rätta, hjälpa dessa länder.
Även om tretariffsystemet var invecklat så hjälpte det, med C-kvoten reserverad för AVS-länderna för export upp till 750 000 ton per år till EU med nolltullsats.
Härav problemet: de länder som inte tillhör EU, särskilt Latinamerika, vill nu ha paritet.
Jag föreslår två lösningar.
Vi kan gå över till en fast tullsats, som man föreslagit för 2006.
I oktober 2004 föreslog man 230 EUR per ton, men det var för lågt för AVS-länderna och för högt för dollarländerna.
Hur man än utformar en gemensam tullsats kommer den att skada AVS-länderna och orsaka produktionsförluster och arbetslöshet.
Från Windwardöarna rapporterar man redan att de 24 000 små producenterna nu har minskat till 7 000 på grund av trycket från dollarländerna.
I många AVS-länder odlas bananer på mark som inte lämpar sig för andra grödor, så arbetslösheten växer nu lavinartat.
Kommer dessa människor att migrera, vissa till Europa där de spär på våra 20 miljoner arbetslösa, eller kommer de att börja odla grödor som kokain på de före detta bananplantagerna?
Jag föreslår en alternativ lösning grundad på de upprepade påpekandena om att det är meningen att vi ska vara medlemmar i ett EU som upprätthåller de enskilda medlemsstaternas ställning.
José Manuel Barroso hävdade nyligen att regleringarna kanske kommer att minskas.
Kombinera dessa två: strunta i systemet för bananimport och låt de enskilda medlemsstaterna ordna saken på sitt eget sätt.
Vi är trots allt alla mogna demokratier.
Då skulle EU-länderna kunna handla på den öppna marknaden eller stödja sina forna kolonier precis som de önskar, utan återverkningar på världsmarknaden.
Förenade kungariket behandlade Brittiska samväldet förmånligt ända till 1972 utan några större problem.
Om det låter lite nostalgiskt, ja varför inte?
Vi står i skuld till dessa forna kolonier.
Vad är det för fel med att visa lite mänsklighet och försöka bevara sysselsättningen i tredje världen?
Hellre det än det torra raspandet från de byråkratiska kontorsslavarna i Bryssel.
