# ID: svediakorp-gov461145
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,019
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill tacka talarna och säga att alla här är överens om en princip som jag personligen underströk i min inledning.
Det råder enighet om EU: s grundläggande princip, nämligen fullständig respekt för varje individs liv och värdighet.
Om anklagelserna visar sig stämma är vi alla här i parlamentet därför ense om att vi står inför – jag har redan sagt det, men det tål att upprepas – en allvarlig överträdelse av EU-fördraget, en kränkning som, vilket ni alla känner till, skulle kunna leda till allvarliga politiska sanktioner mot en medlemsstat i EU om den bekräftades och bevisades.
Men detta är bara början, eftersom det är uppenbart att det förutom den allvarliga överträdelsen – och jag har hänvisat till artikel 7 i fördraget – också finns en annan sak att ta hänsyn till.
Om dessa anklagelser visar sig stämma skulle detta också utgöra en brottslig verksamhet.
Någon har nämnt detta, många av er betonade det, och jag är fullständigt överens med er.
Det är därför givet att medlemsstaternas lagstiftande församlingar är skyldiga att undersöka denna typ av situationer.
Som alla känner till pågår i Italien en undersökning av vissa allvarliga anklagelser om olagliga åtgärder som CIA-agenter begått i Italien.
Om dessa kan bevisas skulle de utgöra ett allvarligt brott.
Mina damer och herrar!
Problemet är att lagliga medel måste användas om de kan ge oss de resultat som både kommissionen och parlamentet eftersträvar.
Låt oss därför titta på vilka åtgärder som kommissionen har vidtagit tidigare, vidtar nu och kommer att vidta.
Många av er frågade om detta och jag kanske misslyckades att förklara denna punkt på ett lämpligt sätt i min inledning.
Jag anser att det bästa sättet att beskriva det är som en politisk åtgärd som omfattar fortlöpande krav på medlemsstaterna och anslutningsländerna.
Jag syftar på sådana åtgärder som till exempel debatter och diskussioner med icke-statliga organisationer, som uppenbarligen har information som de förmedlat till medierna, och som de säkert också kunde lämna till kommissionen.
Jag tänker också på en dialog med andra institutioner som har ytterligare bevis och med organ som kan lämna information till kommissionen, samt slutligen på intensiv och fortlöpande diskussion med myndigheterna.
Jag syftar särskilt på Förenta staternas kongress och senat, som har beslutat att genomföra undersökningar, vars resultat kunde förmedlas till kommissionen.
Mina damer och herrar!
Jag väger inte mina ord på guldvåg, och jag vill be om ursäkt för om det är överdrivet rättframt.
Men jag anser att den upprördhet som vi alla med rätta känner över dessa allvarliga brott – dessa fullständigt skandalösa situationer – inte räcker till för att ändra bestämmelserna i fördragen.
När några ledamöter hänvisar till en ” undersökning ” menar de inte bara den metod som kommissionen har för avsikt att tillämpa – och kommer att tillämpa – nämligen att genomföra en politisk utfrågning.
De tänker också på inspektioner, på att höra vittnen och skaffa fram dokument, även om sådana dokument inte erbjuds frivilligt och spontant.
Även om parlamentet röstade för att kommissionen skulle utöva en sådan undersökande makt, skulle den inte kunna göra det, eftersom fördragen inte ger kommissionen denna behörighet.
När vi använder ordet ” undersökning ” måste vi förstå vad vi talar om.
Har vi behörighet att fråga ut de inrikesministrar i kandidatländerna och medlemsstaterna som man hänvisar till?
Nej, det har vi inte.
Har vi behörighet att skaffa oss hemligstämplade CIA-dokument om de inte överlåts frivilligt?
Nej, det har vi inte.
Har vi samma behörighet som Europarådet?
Nej, vi har inte den behörigheten.
Det skulle kräva en ändring av fördragen.
Det skulle ha glatt mig mycket om EU: s konstitution redan hade trätt i kraft, eftersom den ger kommissionen en utvidgad behörighet jämfört med den som kommissionen har nu.
När någon här hänvisade till de nationella domstolarnas behörighet kanske de föreställde sig att jag har samma makt som en allmän åklagare eller en rannsakningsdomare i en av medlemsstaterna.
Men man kan inte jämföra en nationell domares behörighet med den behörighet som kommissionen har.
Vi kanske inte uppskattar det, men så är bestämmelserna i fördragen, och när vi talar om en ” undersökning ” måste vi därför använda ordet i dess juridiska bemärkelse, och framför allt i den betydelse som definierats i fördragen.
Jag kommer sammanfattningsvis att använda all makt vi har för en politisk undersökning, eftersom detta är tillåtet enligt fördragen.
Vi får ställa frågor, men om en medlemsstat svarar att man aldrig haft något hemligt fängelse på sitt territorium, måste jag få bevis, så som var fallet med Abu Ghraib – foton, bevis och skriftliga intyg.
För närvarande har vi inte något sådant.
Jag säger inte att vi inte kommer att få dessa bevis, men jag har inte behörighet att kalla någon inför rätta, eller beordra ett förhör med någon som vägrar att vittna, eftersom denna behörighet innehas av andra organ.
Jag talar därför om en politisk undersökning, en åtgärd som syftar till att få information och samla bevis, där sådana finns.
Viktig information kan naturligtvis också fås från parlamentsledamöterna, eftersom detta rör sig om politiska åtgärder.
Det är inte rättsliga åtgärder.
Det är åtgärder som, om anklagelserna bevisas, skulle kunna leda till politiska sanktioner.
Att hålla sig till bestämmelserna betyder just detta – och det är något som jag alltid har gjort, även då jag kanske inte tyckte om det.
I detta särskilda fall är jag inte glad över att min makt är begränsad, men det är den makt som jag har i enlighet med fördragen, och det är den politiska makten att genomföra en undersökning som jag avser att använda mig av.
