# ID: svediakorp-gov461086
# author: Anna Záborská, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 391
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr kommissionsledamot!
Vi bör tacka Europeiska kommissionen för att ha antagit utmaningen med globaliseringens sociala dimension.
Jag vill emellertid be EU-institutionerna och de nationella myndigheterna att också själva tänka lite på frågan och använda de nuvarande förhållandena i medlemsstaterna som utgångsläge.
Globaliseringens sociala dimension kräver att vi anpassar samhällets strukturer till de åtaganden som gjorts, men utan att för den skull offra det som utgör samhällets grund.
Till att börja med vill jag ta upp globaliseringens sociala dimension ur perspektivet med samhällsengagemang.
Inget förlamar samhällsengagemanget mer än den känsla av underlägsenhet som genereras av de dagliga våldsamma angreppen som fattigdom, underordnande och beroende innebär.
Alla våra insatser bör därför syfta till att se till att alla de män och kvinnor som i dag är uteslutna från framsteg på grund av ohämmad globalisering kan behålla eller återvinna sin värdighet.
Min andra kommentar gäller en av globaliseringens största utmaningar: fattigdomen.
Förra månaden, den 17 oktober, högtidlighöll vi den internationella dagen för utrotning av fattigdomen.
Vi sa att för att bekämpa fattigdomen behövde vi ingå ett nära partnerskap med de fattigaste människorna.
Tyvärr har Europeiska kommissionen ännu inte hört dessa uppmaningar.
Det är anledningen till att jag ber EU: s och de nationella institutionerna att ta de fattigaste familjernas och medborgarnas bidrag på allvar.
Dessa människor är de verkliga experterna när det gäller att förstå globaliseringens sociala dimension.
Min tredje punkt gäller kvinnornas bidrag till debatten.
I Lissabonstrategin förutsågs att minst 60 procent av kvinnorna skulle vara delaktiga i arbetsmarknaden år 2010.
Jag är övertygad om att denna målsättning redan har uppnåtts.
Allt som krävs är att vi erkänner allt det arbete som utförs av kvinnor och som för närvarande inte officiellt erkänns av nationella och europeiska myndigheter.
Vad vet vi egentligen om kvinnors åtaganden när det gäller att leda stödnätverk mellan generationer och vara drivkraften bakom andra former av informellt arbete?
Samhället som helhet har nytta av det.
Jag uppmuntrar Europeiska kommissionens enheter att tillsammans med medlemsstaterna erkänna det arbete som utförs av kvinnor och som ännu inte officiellt erkänns, och att göra det oavsett dessa kvinnors sociala status.
Även detta är en del av lösningarna på globaliseringens sociala utmaning.
