# ID: svediakorp-gov461043
# author: Marcin Libicki (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 372
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionsledamot!
Än en gång debatterar vi Tibet här i kammaren.
Under dagens debatt måste vi fråga oss om de åtgärder som Europaparlamentet och kommissionen har vidtagit har varit effektiva.
Att vi håller ännu en debatt i frågan tyder tyvärr på att de inte har varit det.
Vissa ledamöter har hävdat att dessa frågor tillhör Kinas interna angelägenheter, och detta är den hållning kinesiska ambassaden i Bryssel intar.
Men så är inte fallet.
Begreppet intern angelägenhet, som används för att rättfärdiga alla brott mot den egna nationen, är en doktrin som bara omfattas av tyranner och som aldrig har använts i det civiliserade Europa.
Under århundradena har den katolska kyrkan och andra religioner krävt att medborgarna ska behandlas riktigt och de har motsatt sig tanken på att härskare kan göra vad de ville med sina egna medborgare.
I dag betonar de internationella organisationerna ständigt att interna angelägenheter som innebär att grundläggande moraliska principer kränks berör hela mänskligheten.
Vi måste vara medvetna om att detta handlar om mer än en enda munk.
Det är inget mindre än en utplåning av Tibet och den tibetanska kulturen och nationen, av den enda anledningen att denna fredliga nation existerar.
Bara det att det finns en nation som skiljer sig från deras egen i kulturellt, historiskt och socialt hänseende är skäl nog för att de kinesiska myndigheterna ska försöka krossa den.
I stället för att välkomna färdigställandet av en järnvägsförbindelse mellan Tibet och Kina borde vi bli förskräckta över utvecklingen, eftersom den bland annat syftar till att förstöra Tibet ytterligare genom att översvämma landet med kinesiska invånare och entreprenörer.
Parlamentet är mycket aktivt i denna fråga och den tvärpolitiska gruppen för Tibet har en mycket engagerad och energisk ordförande i Thomas Mann.
Men vi måste göra mer.
Jag vill påminna kommissionsledamoten om att det är hög tid för kommissionen att agera beslutsamt för att lösa problemen i Kina en gång för alla, eftersom dess status som mäktigt EU-organ betyder att den utan tvekan har möjlighet att göra detta.
Första steget borde vara att rädda denna stackars tibetanska munk.
