# ID: svediakorp-gov461039
# author: Eva Lichtenberger (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 319
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Detta är inte första gången vi har haft anledning att debattera det förfärliga fallet med Tenzin Delek Rinpoche och att konstatera att Kina är obenäget att söka någon försoning.
Långt därifrån: hans garantier för en öppen och rättvis rättegång har inte stärkts, och vad som är ännu värre är att tortyren och de omänskliga villkoren för hans fångenskap – utan rättvis rättegång, tänk på det – nu har lett till att hans liv är i fara.
Detta måste vi absolut säga vår mening om, och inte för första gången.
Vi här i kammaren är skyldiga oss själva att agera nu, för vi har redan begärt en rättvis behandling av denne man som nu är nära döden och vars enda brott bestod i att han var en älskad lärare och andlig vägledare.
Nu är det tid för oss att agera och att än en gång ställa krav på den kinesiska regeringen.
Det som gör detta än mer nödvändigt är att det verkar som om medlemsstaternas och deras regeringar i sin växande aptit på den kinesiska marknaden blir allt mer försiktiga med att ta upp frågor om mänskliga rättigheter i dialogen med sina kinesiska partner.
I en tid som denna och i ett sammanhang som detta är vi skyldiga oss själva att försvara våra värderingar.
Det är vi här i detta parlament som måste göra det som våra regeringar underlåter att göra.
I ett läge där Tibet är självständigt endast på papperet och inte i verkligheten, där dialogen med Dalai Lama, som började så lovande, aningen avbryts eller skjuts upp gång på gång, och där Kina ännu inte garanterar de mänskliga rättigheterna, måste vi höja rösten, säga vår mening och kräva att denna situation får ett slut och att ordningen återställs.
