# ID: svediakorp-gov461032
# author: Bernd Posselt, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 361
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Uzbekistan är ett uråldrigt kulturlandskap som har frambringat stater som furstendömena Bukhara och Kokand och som sedan föll offer för en aggressiv kolonialism.
I dag har vi diskuterat europeisk kolonialism i Afrika, men i det här fallet var det Sovjet och kommunismen som stod för kolonialismen i spåren på den tsarregimens kolonialism i Centralasien.
Det var inte förrän 1989, då kommunistregimen i Centraleuropa föll, som denna kolonialism fick ett slut – något jag vill påpeka för Jaromír Kohlíčeks skull.
Vi måste se realistiskt på situationen där.
Dessa länder straffades genom att förvandlas till monokulturer, sedan blev de plundrade och utarmade och nu har de slagit in på den mödosamma vägen mot att bli självständiga stater.
Man måste känna en viss sympati för deras situation och de behöver all hjälp vi kan erbjuda.
Men det betyder inte att vi kan blunda för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Vad vi kräver är klart och otvetydigt: vi kräver att den uzbekiska regeringen ska upphöra att hindra de utredningar som redan är försenade, att den ska släppa alla politiska fångar och respektera grundläggande och mänskliga rättigheter.
Om vi ska göra några framsteg måste det emellertid ske genom dialog och inte genom att den andra parten behandlas som ett barn.
Vi måste vara medvetna om närvaron av terrorister och destabiliserande element i hela regionen, för att inte nämna det fortsatta inflytandet från Moskva, som nyligen har försett Uzbekistan med stora mängder minor, något vi ofta haft tillfälle att debattera här i parlamentet, som bland annat är avsedda att ytterligare befästa landets gränser.
Ryska trupper är fortfarande närvarande och de agerar som om detta fortfarande var en koloni.
Det kan vi inte heller bara acceptera, eftersom detta är en region där stormakternas viktigaste geostrategiska intressen kolliderar, inte minst inom energiområdet.
Så låt oss säga högt och tydligt att det på detta område finns två motsatser: mänskliga rättigheter och öppet och rättvist partnerskap å ena sidan och kolonialism i vilken form det vara må å andra sidan.
