# ID: svediakorp-gov461028
# author: Simon Coveney (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 356
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag ber om ursäkt.
Jag skulle naturligtvis ha uppmärksammat kommissionsledamotens närvaro förra gången jag talade, men det gör jag den här gången.
Jag är glad över att få tillfälle att kort tala om förslaget om Uzbekistan.
Uzbekistan är ett mycket stort och mycket inflytelserikt land i Centralasien.
Dess stabilitet påverkar hela regionen direkt och EU har med rätta försökt att upprätta kontakter och relationer med denna betydelsefulla granne i vår närhet.
Men för mig har detta förslag framförallt ett syfte: nämligen att återigen ställa frågan om vad som hände i Andijan i maj förra året och att komma med en ny begäran om en öppen och oberoende undersökning.
Det tycks råda en uppfattning att vi genom att kräva att sanningen ska fram på något sätt tar parti mot myndigheterna i Uzbekistan.
I EU är mänskliga rättigheter och internationell rätt centrala för vårt värdesystem och det är vårt ansvar att kräva att sanningen bakom denna mänskliga tragedi kommer fram.
I dag finns det tre versioner av ” sanningen ”.
För det första den officiella versionen från myndigheterna i Uzbekistan och president Karimov, enligt vilken dödandet var ett ” välbetänkt svar på ett islamistiskt uppror där 187 brottslingar dödades ”.
Sedan finns versionen från medier och frivilligorganisationer där det rapporteras om ett blodbad där kvinnor och barn mejades ned av beväpnad polis, kroppar släpades till en skola i närheten och lämnades att ligga där till nästa dag, varav en del inte var döda och sedan togs till sjukhus.
Vi vet inte ens hur många som dödades.
Uppgifterna varierar mellan 500 och 1 500 personer.
För det tredje har vi lokalbefolkningen i Andijan, varav de flesta har tystats ned eller lider av minnesförlust, dvs. de är egentligen rädda för att tala ut eftersom en del av dem som gjort det har försvunnit.
EU måste kräva en oberoende undersökning och om vi får nej måste vi vidta åtgärder för att se till att detta får konsekvenser för förhållandet mellan Uzbekistan och Europeiska unionen.
