# ID: svediakorp-gov461019
# author: Luis Yáñez-Barnuevo García, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 280
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill sammanfatta några av de åsikter som har uttryckts, bland annat av några av mina goda vänner som jag har mycket gemensamt med: värderingar, idéer och mål.
Min långa politiska erfarenhet, särskilt av utrikespolitik, har lärt mig att det inte alltid är de som skriker högst eller får igenom de kraftfullaste resolutionerna som når de bästa resultaten.
När en ståndpunkt antas måste många faktorer vägas in.
Vi diskuterar en ordningsfråga, men ingen har påpekat att det som omvärlden kommer att se är hyckleriet i en parlamentsomröstning: 600 ledamöter säger att vi måste ha en debatt – och det röstade jag för och här är jag också – men sedan är vi bara 20 som deltar i debatten och vid omröstningen kommer vi att vara 70.
Är detta verkligen tillräckligt, eller är det bara vi som tycker att dessa debatter på torsdagseftermiddagarna är viktiga?
Vi måste vara lite mer realistiska och ta hänsyn till dessa faktorer.
Jag stöder den gemensamma resolutionen och målet att stödja det västsahariska folket och framför allt deras krav på självbestämmande – något de efter trettio år ännu inte har uppnått – men jag anser också att denna fråga hela tiden måste vägas mot det säkerhets- och stabilitetsproblem som vi står inför vid EU: s södra gräns och att vi måste ta hänsyn till Marockofaktorn, ett land med 30 miljoner invånare där det finns en latent fara för en återgång till islamism.
Vi måste genom att agera, eller inte agera, bidra till politiska reformer och en demokratisk process i det landet.
