# ID: svediakorp-gov461018
# author: Bernd Posselt, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 432
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Även jag är glad att vi håller denna debatt i dag låt detta bli ett varningsskott för talmannen och talmanskonferensen, för annars hade ett farligt prejudikat skapats.
I torsdags ansåg talmanskonferensen att Västsahara var en av de tre mest angelägna frågorna om mänskliga rättigheter som vi måste ta itu med, och det rådde inga meningsskiljaktigheter om detta ens i måndags.
Sedan tog en ambassadör en tur här i parlamentet och kort därefter visade det sig att en delegation var på väg.
Det skulle ha skapat ett prejudikat.
Nästa steg skulle kanske ha varit att en fråga om mänskliga rättigheter godtyckligt hade strukits från föredragningslistan på grund av en middag med Vladimir Putin, och nästa gång kanske det skulle ha varit på grund av en lunch med den kinesiske generalkonsuln eller något annat, och så där skulle det ha fortsatt.
Detta är något som ingen grupp här i kammaren kan acceptera.
Jag vill gå vidare till det aktuella ärendet.
Jag är i hög grad en vän av Marocko och jag anser verkligen att båda sidor delar ansvaret för denna konflikt.
Både Marocko och Västsahara har varit offer för kolonialismen.
Kolonialmakterna drog helt enkelt deras gränser i öknen med en linjal och det är därför frågan är problematisk och bara kan lösas genom förhandlingar och ömsesidiga överenskommelser.
Det ligger i båda sidors intresse att vår delegation kan utföra sitt arbete där utan minsta hinder.
Det är ett minimikrav och något som borde vara självklart.
Det är skandalöst att det framförs hot om att den kanske inte kommer att tillåtas göra det.
Samtidigt som vi respekterar båda sidor och vill göra vårt för att bidra till freden, måste det stå utom varje tvivel att fred bara är möjligt på rättslig grund, vilket i detta fall betyder folkrätten, med särskild hänvisning till mänskliga rättigheter.
Det kan inte bli några fredsförhandlingar om inte de mänskliga rättigheterna accepteras villkorslöst och om inte samtliga politiska fångar släpps.
Därför är vi redo att fungera som partner och som medlare; därför står våra tjänster till parternas förfogande.
Vi kommer inte att ta någons parti – Europeiska folkpartiet kommer verkligen inte att göra det – men vi skräder inte orden när vi uttrycker vår åsikt att mänskliga rättigheter är mänskliga rättigheter, att politiska fångar är politiska fångar och att dessa fångar, om det finns en verklig önskan att lösa detta kvistiga problem, måste friges utan några om och men.
