# ID: svediakorp-gov460955
# author: Péter Olajos (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 657
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Låt mig först gratulera min kollega, föredraganden Manolis Mavrommatis, som noggrant har gått igenom den jubileumsrapport om Europeiska ombudsmannens verksamhet under 2004 som har överlämnats till Europaparlamentet.
Även jag stöder det nära samarbetet mellan ombudsmannen och Europaparlaments utskott för framställningar, eftersom det gör det möjligt för medborgarnas framställningar att direkt nå Europaparlaments beslutsfattare.
Därigenom utgör de ett direkt mått på hur effektiv EU: s lagstiftning är.
I den årsrapport för 2004 som Europeiska ombudsmannen har publicerat anges det att antalet klagomål ökade med 53 procent under 2004 jämfört med 2003.
Ännu mer förvånande är att endast hälften av denna ökning beror på de tio nya medlemsstaterna.
Med andra ord verkar det som om medborgarna och företagen i de nya medlemsstaterna är mindre missnöjda med EU, eller åtminstone mindre benägna att klaga.
Som företrädare för en av de nya medlemsstaterna kan jag berätta för er att inget av detta stämmer.
Även om det är sant att en majoritet av de nya medlemsstaterna lämnade in färre klagomål i förhållande till sin befolkningsstorlek beror detta främst på att de är relativt ovana vid Europeiska ombudsmannen som institution, och inte på att de skulle vara mindre missnöjda.
På grund av bristande information och en ingrodd negativ prägling finns det tyvärr i de åtta nyanslutna postsocialistiska staterna en rädsla för att klaga som har sin grund i tidigare erfarenheter.
Tyvärr är det så att medborgare fortfarande kontaktar oss Europaparlamentsledamöter informellt för att berätta om diskriminering som de har utsatts för av EU-institutionerna.
Därför vet jag av egen erfarenhet att det även för oss är svårt att förmå dem att gå vidare med sina klagomål till ombudsmannen.
Som ledamot av Europaparlamentet, men inte EU-tjänsteman, ser jag fortfarande ett och ett halvt år efter anslutningen exempel på diskriminering.
Ett exempel som jag skulle kunna ta upp är den praxis i parlamentet enligt vilken de skriftliga frågor vi ställer endast översätts till vårt modersmål och de femton gamla medlemsstaternas språk, och de svar som ges endast till vårt modersmål samt till engelska och franska.
Jag skulle särskilt vilja uppmärksamma Nikiforos Diamandouros på en diskriminerande företeelse i samband med rekryteringen till EU-institutionerna.
Ett av villkoren för de uttagningsproven som tillkännagivits i de 25 medlemsstaterna är att provet genomförs på två av EU: s 15 språk.
Detta betyder att en kandidat från en gammal medlemsstat kan skriva provet på sitt modersmål plus ett främmande språk medan en kandidat från en ny medlemsstat inte kan använda sitt modersmål.
Många liknande klagomål kommer in varje dag.
Parlamentet debatterade Vaxholmsärendet i Sverige i tisdags men vi ser även liknande diskriminering mot företag i de nya medlemsstaterna.
Låt mig ta upp fallet med Soko Bunda och Soko Pannonia som handlar om att dussintals ungerska företag nekats att komma in på den tyska marknaden med hjälp av metoder som till sist även domstolarna ansåg var felaktiga.
Tillsammans med mina kolleger i Europaparlamentet har jag även kontaktat den kommissionsledamot som är behörig i denna fråga.
Med tanke på detta anser jag att det är oerhört viktigt att medborgarna fortlöpande får information.
Jag blev oerhört glad när jag hörde att medborgarna i medlemsstaterna blir allt mer medvetna om sin rätt att kontakta ombudsmannen om administrativa missförhållanden som de upplever.
Jag anser att det är särskilt viktigt att betona att ombudsmannen inte bara är en i raden av högre myndigheter eller en verkställighetsinstans – det är en särskild institution som har inrättats för att bistå medborgare som har synpunkter eller klagomål.
Ett extra plus i ombudsmannens rapport för 2004 är att den förutom en uppräkning av fall och utredningar även innehåller en tematisk analys av den verksamhet som har genomförts.
Jag är särskilt glad åt att ombudsmannen spelar en aktiv offentlig roll för att informera medborgarna.
