# ID: svediakorp-gov460946
# author: Luciana Sbarbati, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 540
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag tackar Manolis Mavrommatis för hans utmärkta betänkande och jag tackar även ombudsmannen.
Det första ombudsmannaämbetet i Europa inrättades i Sverige redan 1809.
Som italienare skulle jag emellertid vilja påpeka att det var Giuseppi Mazzini – som föddes för två hundra år sedan – som skapade framställningsverktyget genom att ge medborgare, både enskilt och i grupp, rätt att lämna in framställningar i enlighet med artikel 10 i konstitutionen för den romerska republiken från 1849.
Det var han som presenterade tanken på en politisk sammanslutning av Europas folk i form av sinsemellan förbundna fria nationalstater, en föregångare till den Europatanke som ett århundrade senare fick form och substans genom bildandet av kärnan till den nuvarande unionen.
I den rapport från ombudsmannen som vi behandlar i dag får vi en uppfattning om hur måna medborgarna är om att interagera med gemenskapsinstitutionerna.
Vi måste emellertid ha i åtanke att 72 procent av de 3 726 klagomål som togs emot föll utanför ombudsmannens behörighet.
Det är även betecknande att 51 procent av klagomålen kom från medborgare i de nya medlemsländerna.
Det betyder att medborgarna fortfarande har en förvirrad uppfattning om unionen och om sina företrädare, att unionsmedborgarna onekligen är väl medvetna om sina rättigheter och att de vill utöva sitt medborgarskap genom att klaga.
Det står emellertid också klart att de inte har förmåga att identifiera vem klagomålen ska riktas till.
Ombudsmannaämbetet och möjligheten att lämna in framställningar har blivit en framgång.
Det kan vi inte bortse från.
I dag måste vi emellertid gå djupare in på skälen till misstagen och till varför människor utnyttjar möjligheterna på fel sätt.
Jag anser att något dessutom bör göras för att minska handläggningstiden för klagomål – vilket även nämns i Manolis Mavrommatis betänkande – genom att när det går förbättra informationsutbytet och samarbetet mellan institutionerna.
Mina damer och herrar!
Europeiska ombudsmannen inrättades genom Maastrichtfördraget som en av beståndsdelarna i unionsmedborgarskapet.
Detta är fortfarande en aktuell fråga som kräver nya rättigheter till följd av utvidgningen och migrationens och globaliseringens komplexitet.
Jag anser att ombudsmannen helt och hållet har uppfyllt de tre mål som han satt upp: främjande av rättsstatsprincipen, god förvaltningssed och respekt för de mänskliga rättigheterna samt utvidgningen – och därmed närmare kontakt med alla medborgare, inklusive kontinuerlig kontakt med övriga ombudsmän i Europa.
En politisk analys av uppgifterna visar emellertid att européer uppmärksammar och klagar till gemenskapsinstitutionerna och därmed i praktiken går förbi de nationella institutionerna.
Även om människor uppfattar EU som en annan enhet – som de tror har makt och befogenheter – överensstämmer denna uppfattning sällan med verkligheten.
Därför måste vi bli bättre på att lotsa EU-medborgarna till våra institutioner och samtidigt acceptera folkets mandat att uppmana regeringarna att bli mer öppna och överföra delar av sin suveränitet så att EU kan agera med större kraft
Som jag redan har påpekat är ombudsmannen ett oberoende, opartiskt organ.
Han måste samarbeta med alla de övriga institutionerna och jag tror att han kommer att göra det så bra han kan, i samarbete med oss och de övriga institutionerna.
