# ID: svediakorp-gov460942
# author: Manolis Mavrommatis (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 843
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag tackar Nikiforos Diamandouros för vårt samarbete under förberedelserna och vid utarbetandet av detta betänkande.
Jag riktar även ett varmt tack till utskottet för framställningar, Marcin Libicki, alla kolleger här i dag, Sir Robert Atkins och alla andra som har hjälpt till med betänkandet.
Fru kommissionsledamot, herr Diamandouros, mina damer och herrar!
Ombudsmannen är en oberoende institution och ett instrument för att kontrollera EU: s administration.
Utarbetandet av Europaparlamentets årliga betänkande om Europeiska ombudsmannens verksamhet baseras på den rapport som Nikiforos Diamandouros lade fram vid det sammanträde som utskottet för framställningar höll i Strasbourg.
Antalet klagomål ökade med 53 procent under 2004 jämfört med året innan.
Trots att det antagits att utvidgningen skulle vara den huvudsakliga orsaken till det ökande antalet klagomål till Europeiska ombudsmannen stod de 10 nya staterna endast för 51 procent av ökningen.
Fler klagomål betyder emellertid inte nödvändigtvis att EU-institutionerna har gjort sig skyldiga till fler fall av administrativa missförhållanden.
Det betyder helt enkelt att medborgarna är mer välinformerade om sina rättigheter.
Detta beror huvudsakligen på att ombudsmannen har varit mycket aktiv.
Genom sina otaliga besök till medlemsstater och tredjeländer, offentliga föredrag, pressintervjuer och andra möten under 2004 har han hjälpt till att informera medborgarna om sin roll och om medborgarnas rätt att klaga.
Trots Nikiforos Diamandouros arbete med att informera medborgarna råder det emellertid fortfarande förvirring om vad som faller inom Europeiska ombudsmannens behörighetsområde.
Närmare bestämt föll under 2004 74,8 procent av de klagomål som togs emot av Europeiska ombudsmannen utanför ombudsmannens mandat.
Europaparlamentet måste därför också bidra till att klargöra de olika befogenheterna hos de gemenskapsinstitutioner som EU-medborgarna kan vända sig till för att utöva sina rättigheter.
Jag skulle även vilja kommentera viss statistik i ombudsmannens årsrapport.
Under 2004 avslutades 251 ärenden, varav 4 hade inletts på ombudsmannens eget initiativ.
I 12 fall föreslogs vänskapliga förlikningar, 36 ärenden ledde till kritiska anmärkningar, inklusive en till parlamentet för underlåtelse att vidta lämpliga åtgärder för att se till att reglerna om rökning följdes i parlamentets lokaler, 17 förslag till rekommendationer utarbetades och en särskild rapport lades fram.
Ombudsmannens samarbete med EU-institutionerna och Europaparlamentet är rent allmänt viktigt för hur effektiv ombudsmannen är som institution.
Som exempel skulle jag vilja ta upp de regelbundna genomgångarna och mötena mellan Nikiforos Diamandouros och utskottet för framställningar och dess ordförande samt hans möte med kommissionen den 25 maj 2005.
I slutsatserna från detta möte betonades det gemensamma intresse som kommissionen och Europeiska ombudsmannen har av att såväl den korrigerande som ingripande aspekten av ombudsmannens arbete utförs på ett framgångsrikt sätt.
De flesta klagomål rör fall av administrativa missförhållanden.
I enlighet med ombudsmannens årsrapport från 1997 är det fråga om ett administrativt missförhållande om ett offentligt organ underlåter att agera i enlighet med bindande regler eller principer.
Av alla ärenden rörande administrativa missförhållanden gällde 22 procent bristande insyn och vägran att lämna ut handlingar, 19 procent gällde diskriminering och 12 procent gällde försening som kunnat undvikas.
Dessutom handlade 9 procent om bristfälligt förfarande, 7 procent om orättvisa eller maktmissbruk, 6 procent om försummelse och 5 procent om felaktig rättstillämpning.
Med tanke på denna statistik bör ombudsmannen definiera begreppet administrativa missförhållanden med hänvisning till både de institutioner och organ som omfattas och de frågor som kan tänkas bli föremål för klagomål.
Herr talman, fru Wallström!
Precis som i mitt betänkande skulle jag vilja påpeka att det vore mycket bra om ombudsmannen närvarade när Europaparlamentets utskott för framställningar sammanträder för att diskutera olika former av avslag som den berörda institutionen har meddelat eller för att komma fram till en vänskaplig förlikning.
I ombudsmannens årsrapport visas dessutom bland annat ombudsmannens ansträngningar för att utvidga och stärka nätverket av nationella och regionala ombudsmän genom att utveckla utbytet av information och bästa praxis.
Om Europaparlamentets utskott för framställningar deltog i detta nätverk skulle detta kunna underlätta det praktiska samarbetet mellan EU-institutionerna och nationella och regionala ombudsmän.
Det skulle dessutom göra det möjligt att öka de regelbundna kontakterna med de nationella parlamentens utskott för framställningar samt med medlemsstaternas ombudsmän.
Uppgiften om att 69 procent av klagomålen riktades mot kommissionen är särskilt intressant.
Europeiska kommissionen bör inom en skälig tidsperiod utreda de klagomål som rör överträdelser för att se till att medborgarnas klagomål behandlas omgående och effektivt.
Till sist hade jag som utgångspunkt för mitt betänkande också använt Proinsias De Rossas betänkande om ombudsmannens årsrapport 2003.
Jämförelsen mellan ombudsmannens rapporter för 2003 och 2004 gav ett positivt resultat och visade vilka punkter som är av särskilt intresse för utskottet för framställningar.
Dessutom kan vi på detta sätt se vilka konkreta framsteg som har gjorts på ett år.
Avslutningsvis skulle jag vilja tacka er alla och givetvis sekretariatet vid utskottet för framställningar samt alla kolleger som med sina ändringsförslag bidragit till utarbetandet av detta betänkande.
