# ID: svediakorp-gov460941
# author: Nikiforos Diamandouros, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,606
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka er för denna möjlighet att tala inför parlamentet och presentera årsrapporten för 2004, mitt första hela år i denna tjänst.
År 2004 var ett väldigt viktigt år för EU: ett år med en historisk utvidgning, val till Europaparlamentet, en ny kommission och en intensiv debatt om konstitutionen.
Dessa händelser och den uppmärksamhet de väckte hos allmänheten fick betydande konsekvenser för ombudsmannen, vilket jag strax kommer att förklara.
Årsrapporten visar våra framsteg med att hantera klagomål, främja god förvaltningssed och göra medborgarna mer medvetna om det arbete som ombudsmannen utför.
Totalt mottogs 3 726 klagomål, en ökning med 53 procent jämfört med föregående år.
Ökningen av antalet klagomål är inte en följd av försämrad förvaltning från institutionernas sida, utan speglar snarare medborgarnas ökade allmänna medvetenhet om EU-frågor och växande kunskaper om sina rättigheter och hur dessa rättigheter kan utövas.
Som jag nämnde var 2004 ett år då EU-frågor gav upphov till rubriker över hela unionen.
Jag gjorde även intensiva ansträngningar för att informera medborgarna om deras rätt att framföra klagomål till Europeiska ombudsmannen och för att upplysa om de positiva resultat som har uppnåtts.
Allt som allt gav jag över 30 offentliga föredrag och presentationer och hade över 150 möten med ombudsmän, offentliga tjänstemän och andra samtalspartner i medlemsstaterna och kandidatländerna.
Under 2004 kunde jag hjälpa nästan 70 procent av dem som framförde klagomål till mig.
Hjälpen yttrade sig på ett av tre sätt: genom att inleda en undersökning, överföra ärendet till ett behörigt organ eller genom att ge råd om vart vederbörande kunde vända sig för att finna en snabb och effektiv lösning på problemet.
Under året avslutade jag 251 undersökningar.
I 45 procent av fallen visade undersökningen att det inte förelåg något administrativt missförhållande.
Ett sådant resultat är inte alltid negativt för den klagande, som åtminstone får en fullständig förklaring från det institutionella organet i fråga när det gäller dess agerande.
Dessutom kan jag, även om det inte förekommer några administrativa missförhållanden, tala om för det institutionella organet hur det kan förbättra kvaliteten på sin förvaltning i framtiden.
I sådana fall påpekar jag detta i en ytterligare anmärkning i det slutliga beslutet.
När det föreligger ett fall av administrativt missförhållande försöker jag, om möjligt, uppnå ett positivt resultat som tillfredsställer såväl den klagande som institutionen.
I 28 procent av fallen ledde mina undersökningar antingen till att den berörda institutionen löste fallet till belåtenhet för den klagande eller till en vänskaplig förlikning.
När det inte går att uppnå en vänskaplig förlikning avslutar jag ärendet med en kritisk anmärkning eller genom att lämna ett förslag till rekommendation.
Ett exempel på ett förslag till rekommendation som accepterades under 2004 var ett fall där kommissionen på frivillig grund beviljade ersättning till ett litet brittiskt företag som hade getts för kort tid att förbereda ett förslag till ett forsknings- och utvecklingskontrakt.
Om en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan underlåter att reagera tillfredsställande på ett förslag till rekommendation är ombudsmannens yttersta vapen en särskild rapport till Europaparlamentet.
Endast en särskild rapport lades fram under 2004, till följd av kommissionens vägran att ompröva lönegradsreglerna för presstalesmännen i sina delegationer.
Jag lade fram förslaget till rekommendation i detta fall eftersom kommissionen inte hade gett en logisk och övertygande förklaring på variationerna i dess nuvarande praxis, trots att kommissionen hade alla möjligheter att göra detta under min undersökning.
Enligt min åsikt är det viktigt att EU-institutionerna är villiga att tänka om, snarare än att ge intryck av att agera på ett godtyckligt sätt.
Jag är tacksam för parlamentets stöd i denna viktiga principfråga, vilket uttrycks i punkt 11 i Manolis Mavrommatis betänkande.
Två undersökningar på eget initiativ som rörde systemfrågor avslutades med positiva resultat under året.
Kommissionen accepterade behovet av att förbättra administrationen av Europaskolorna och åtog sig att samarbeta med föräldrarna.
Jag uppmuntrade kommissionen att försöka se till att skolorna själva erkände behovet av att delegera befogenheter till föräldrarna och vinna deras förtroende.
Kommissionen godtog och följde även ett förslag till rekommendation för att införa ett förfarande för interna klagomål från utsända nationella experter.
Jag skulle nu vilja säga några ord om mina prioriteringar inför framtiden.
Den första prioriteringen är att främja en medborgarinriktad strategi från EU-institutionernas och EU-organens sida i all deras verksamhet.
Jag kommer därför att systematiskt söka efter möjligheter att nå ut till institutionerna för att uppmuntra till bästa praxis och främja vänskapliga förlikningar.
Institutionernas och organens aktiva samarbete är avgörande för framgångarna i ombudsmannens arbete för medborgarna.
Årsrapporten innehåller många exempel på hur institutionerna vidtar snabba åtgärder för att lösa fall som de uppmärksammats på och reagerar positivt på mina förslag och rekommendationer.
Vid besök hos institutionerna och organen har jag framhållit värdet av att reagera snabbt och konstruktivt på klagomål.
Det övergripande målet för oss alla måste vara att garantera bästa tänkbara service till medborgarna.
Jag kommer att fortsätta att arbeta för att få ett slut på den förvirrande situation som råder för närvarande, där olika institutioner och organ har olika regler för god förvaltningssed.
Parlamentet har redan antagit den europeiska kodexen för god förvaltningssed, den 6 september 2001.
Texten innehåller de regler och principer som bör tillämpas av alla unionens institutioner och organ.
Kodexen har fått ett brett erkännande internationellt, i medlems- och kandidatstaterna, i Europarådet och på andra håll i världen.
Detta är, efter vad som sägs, en europeisk framgångssaga som både parlamentet och ombudsmannen har allt rätt att vara stolta över.
Jag blev uppmuntrad av de positiva reaktionerna från kommissionens ordförande på denna punkt när jag träffade kommissionen i maj i år.
Med kommissionens samarbete anser jag att en gemensam kodex ska kunna antas under 2006.
Jag har även för avsikt att se över ombudsmannens stadgar.
Mitt huvudsakliga mål här är att se till att medborgarna kan ha fullt förtroende för ombudsmannens förmåga att ta reda på sanningen under utfrågning av vittnen eller granskning av dokument.
Jag skulle också vilja samarbeta med parlamentet för att se till att medborgarnas klagomål om brott mot de grundläggande rättigheter som nämns i stadgan kan föras inför EG-domstolen om en viktig principfråga inte kan lösas på något annat sätt.
Parlamentet har redan all rätt som institution att hänskjuta ärenden till domstolen.
Det skulle med hänsyn till detta vara bra om ombudsmannen hade befogenheter att ingripa i sådana ärenden – befogenheter som, har jag märkt, redan har beviljats Europeiska datatillsynsmannen, som jag hade ett mycket vänskapligt och produktivt möte med förra veckan.
En tredje prioritering är att fördjupa mitt nära samarbete med ombudsmännen i medlemsstaterna genom det europeiska nätverket av ombudsmän.
Nätverket gör det möjligt att snabbt överföra ärenden, utbyta bästa praxis och främja ett fritt informationsflöde om EU: s lagstiftning och dess tillämpning på nationell, regional och lokal nivå.
Målet är att främja god förvaltningssed över hela EU så att medborgarna kan åtnjuta sina rättigheter enligt EU: s lagstiftning.
Det gläder mig att utskottet för framställningar, till följd av ett värdefullt förslag i De Rossa-betänkandet förra året, deltar i nätverket som fullvärdig medlem och representerades vid det möte med nationella ombudsmän som ägde rum i Haag i september.
Jag vill tacka ledamöterna i utskottet för framställningar och särskilt detta års föredragande, Manolis Mavrommatis, för deras stöd och konstruktiva förslag i parlamentets betänkande.
Jag har i dag redan nämnt många av de frågor där betänkandet innehåller kloka råd, åtminstone för ombudsmannen.
När det gäller övriga punkter har jag redan åtagit mig att begära att få infinna mig i utskottet för framställningar när jag anser att det är tillrådligt och nödvändigt att lämna en särskild rapport till parlamentet till följd av ett avvisande av en vänskaplig förlikning eller förslag till rekommendation.
Tidigare denna månad lade jag fram två särskilda rapporter för utskottet.
Den första handlade om den ekonomiska behandlingen av kommissionens personal, vars barn inte kan gå i Europaskolorna på grund av funktionsnedsättningar.
I den andra rapporten fastställdes att rådet inte har gett någon giltig anledning till att man fortsätter att stifta lagar inom stängda dörrar.
Rådet skulle enkelt kunna ändra sin arbetsordning för att sammanträden där rådet agerar i sin lagstiftande funktion ska bli öppna.
Jag är också engagerad i att förbättra informationen till medborgarna om de tjänster som medlemmarna i det europeiska nätverket av ombudsmän tillhandahåller.
Jag avser att införa en interaktiv guide på vår webbplats för att hjälpa de klagande att hitta en lämplig ombudsman att kontakta, antingen på europeisk, nationell eller regional nivå.
För några veckor sedan firade vi de första tio åren med Europeiska ombudsmannen.
För att uppmärksamma jubileumet publicerade vi en skrift om institutionens historia.
Vi har även anordnat ett antal lyckade jubileumsevenemang, bland annat för Europaparlamentet den 27 september i år.
Ytterligare evenemang kommer att äga rum de närmaste veckorna i både Strasbourg och Bryssel.
Jag anser att de förbindelser som präglas av samförstånd, förtroende och förståelse och som har upprättats det senaste årtiondet är en värdefull källa för att förbättra kvaliteten på den offentliga förvaltningen i Europa till förmån för medborgarna.
Europaparlamentet och utskottet för framställningar är i detta avseende mycket viktiga partner för Europeiska ombudsmannen.
