# ID: svediakorp-gov460935
# author: Benita Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 630
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Tack så mycket för denna mycket intressanta debatt.
Jag tror att det står klart för oss alla att Barcelonaprocessen, vars 10-årsdag vi snart får anledning att fira, är en mycket viktig och historisk process, även om vi hyser lite olika uppfattningar om den.
Jag tror att vi alla kan säga att Barcelonaprocessen redan har åstadkommit en förändring, även om vi inte har utnyttjat dess fulla potential.
Jag håller med dem som sa att vi måste fördjupa och förstärka den, och vi måste motivera oss till att fortsätta arbetet.
Låt mig än en gång säga att jag är en varm sympatisör, för att inte säga aktivist, för denna Barcelonaprocess, och därför har jag inlett denna dialog, som jag nämnde tidigare, där vi åtminstone enligt mig har prioriterat de viktigaste områdena.
Vi kan inte göra allting på en gång: utbildning, demokrati, de mänskliga rättigheterna samt reformer och ekonomisk utveckling är prioriteringar, men vi får inte glömma den kulturella aspekten och också vårt kulturarv – kom ihåg kulturprogrammet för Europa – Medelhavsområdet.
Vad är skillnaden mellan Barcelonaprocessen och grannskapspolitiken?
Detta kanske är förvirrande för vissa.
Låt mig förklara.
Barcelonaprocessen är den multilaterala plattformen, den multilaterala processen, det är processen från region till region.
Det utesluter inte den kompletterande bilaterala processen i grannskapspolitiken, med ett skräddarsytt program för varje land.
Varför är det så viktigt?
Som många av er vet har olika länder olika attityder.
Jag har just återvänt från Libanon, där vi arbetar med premiärministern i hans reformprojekt, och med vår handlingsplan.
Där är jag mycket hoppfull.
Jag var också nyligen i Jordanien, där vi kommer att göra allt vi kan för att stödja den nationella dagordningen.
Marockos viceminister var här i dag och vi kommer att ha ett mycket nära samarbete med marockanerna.
Det finns andra länder som jag är något missnöjd med och där vi behöver samarbeta.
Men länderna måste själva åstadkomma förändringar; vår uppgift är endast att stödja dem.
Även om vi måste dela ansvaret och visa solidaritet bör varje land först och främst ansvara för sina egna processer och reformer.
Vi får inte glömma att länderna själva bär det största ansvaret för sin egen utveckling.
Den icke-statliga plattformen för Europa – Medelhavsområdet lade fram sina idéer i Luxemburg den 1 – 3 april 2005, och detta mycket lyckade civila forum organiserades med hjälp av en rad nationella samråd och avslutades med godkännandet av en stadga för den icke statliga plattformen, liksom valet av en styrelse.
Det förekom en mängd förslag, vilket är mycket positivt.
Detta förstärktes i den förklaring som kommer att avges i Barcelona.
Jag vet att det brittiska ordförandeskapet har för avsikt att låta dessa frivilligorganisationer föra talan och jag anser att det är mycket positivt och berikande för oss alla.
Kommissionen har organiserat tre presskonferenser och en mediearbetsgrupp kommer att inrättas 2006 för att arbeta med detta.
De som inte verkar för reformer i sina egna länder bidrar till instabilitet i dessa länder och därmed i hela regionen, medan de som främjar reformer förbättrar stabiliteten i sina egna länder och i regionen.
Avslutningsvis vill jag säga att jag beklagar väldigt mycket att jag inte hade möjlighet att medverka vid sammanträdet med parlamentarikerkommittén för Europa – Medelhavsområdet i Rabat, men det ägde rum samma dag som rådet (allmänna frågor), det vill säga utrikesministrarnas råd, sammanträdde, och jag var i första hand tvungen att närvara vid det sammanträdet.
Annars hade jag naturligtvis medverkat.
