# ID: svediakorp-gov460930
# author: Simon Busuttil (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 326
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– () Fru talman, fru kommissionsledamot!
Om jag sa till mina väljare att jag talade i Europaparlamentet klockan 23.30 tvivlar jag på att de skulle tro mig, och jag tvivlar verkligen på att de skulle säga mig att de surfade in på den nya webbplatsen Europarl för att lyssna.
Debattens sena timme har dock inte hindrat oss från att göra en saklig bedömning av Barcelonaprocessen, och föredraganden måste verkligen berömmas för sitt uppriktiga betänkande.
Efter tio år har Barcelonaprocessen inte levt upp till förväntningarna, och det vore rättvist att dra slutsatsen att vi inte har mycket att fira.
Det innebär dock inte att vi bör vara pessimistiska; snarare bör vi ta till oss erfarenheten av de senaste tio åren och visa att vi kan lära oss något av den.
Jag skulle vilja dra följande lärdomar: För det första bör vi undvika att överallt pytsa ut småskvättar.
Om nödvändigt bör vi erkänna att Barcelonaprocessen kanske var alldeles för ambitiös och i stället fokusera på färre prioriteringar där vi verkligen kan åstadkomma en förändring.
För det andra måste vi erkänna att problemen för våra Medelhavspartner också är våra problem.
Ta till exempel invandringen.
Barcelonaprocessens begränsningar av invandringen har förvandlats till ett enormt problem vid gränserna till Europeiska unionens medlemsstater.
Genom att hjälpa våra Medelhavspartner hjälper vi i själva verket oss själva.
Det skulle kunna bli en situation som båda parter vinner på.
För det tredje måste vi behandla våra partner i Medelhavsområdet som riktiga partner.
Alldeles för ofta har Europa hamnat i fällan att låta nedlåtande och verka diktera villkoren för dem när detta inte alls är rätt samarbetsstrategi.
Slutligen behöver processen synliggöras, både för EU-medborgare och medborgare i medlemsstaternas partnerland.
Om inte människor inser att processen kan påverka dem och ge dem direkta fördelar kan man knappast begära att de ska stödja den.
