# ID: svediakorp-gov460922
# author: Cecilia Malmström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 482
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Inför 10-års jubileet finns det alla skäl att utvärdera Barcelonaprocessen.
Världen idag ser ju väldigt annorlunda ut än vad den gjorde för 10 år sedan.
Vi har haft utvidgningen med bl.a.
Cypern och har inlett förhandlingar med Turkiet och Kroatien, grannskapspolitiken har utvecklats och vi har sett hur demokratiseringen i många av våra partnerskapsländer har gått framåt och i vissa fall tyvärr också bakåt.
Kampen mot terrorismen har blivit allt viktigare.
Kriget i Irak och den svåra process som landet nu genomgår på sin väg mot demokrati präglar också relationerna med området.
Vi har Iran och problemen kring kärnbränslepolitiken där, Gazauttåget och det palestinska valet, men samtidigt en stagnation i fredsprocessen.
De spännande händelserna i Libanon och Syrien och den fortsatta tragiska situationen i Afrikas sista koloni Västsahara visar att det finns fortfarande väldigt mycket att göra i regionen.
Med detta som bakgrund är det naturligt att ompröva och diskutera Barcelonaprocessen.
Den har skapat strukturer, väldigt viktiga sådana, och en form för ett fastare samarbete mellan oss.
Associationsavtalen med alla länderna har lett till närmare utbyte, handel, projekt, många mötesplatser och det har skapat ett långsiktigt engagemang för hela unionen.
Beviset är att här står ledamöter från hela Europa, inte bara syd, och debatterar ikväll.
Vi har en gemensam historia och kultur och också gemensamma problem och lösningar, terrorism, migration, tillväxt, utveckling, handel, miljö, energi, ja, de är många.
Men framför allt handlar det i framtiden om mänskliga rättigheter och demokrati.
Detta är det allra viktigaste och här har Barcelonaprocessen på många sätt misslyckats.
Även om det i associationsavtalen finns människorättsklausuler så används inte dessa, eftersom vi inte har några bra mekanismer för att hantera grova kränkningar i de länder vi samarbetar med.
Intresset är också ganska begränsat ibland.
Detta är den stora utmaningen för Barcelonaprocessen i framtiden.
Vi måste omstrukturera hela samarbetet så att det blir ett ramverk för en gigantiskt demokratisatsning i hela regionen.
Ingenting bidrar mer till stabilitet än övergången till demokrati.
I Mellanöstern koncentreras den ofriaste regionen i hela världen och detta skapar grogrund för fanatism, frustration och kanske också terrorism.
Därför måste vi inom Barcelonaprocessen utforma strategier för omfattande demokratisatsningar, stödja dissidenter, det civila samhället, rättssamhället, yttrandefriheten osv.
Medlet för detta är naturligtvis handel, utbyte, utbildningsprogram och kultursamarbete.
Barcelonaprocessen måste därigenom bli ett slags alternativ till länder som aldrig kan bli medlemmar i EU.
Den måste ge konkreta fördelar i utbyte mot att vi ställer krav på reformer.
Lyckas vi med detta gör vi ett historiskt bidrag.
Avslutningsvis vill jag berömma min kollega Jäätteenmäki för ett mycket bra betänkande.
