# ID: svediakorp-gov460917
# author: Benita Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,206
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Det betänkande som Anneli Jäätteenmäki har lagt fram för kammaren är lysande.
Dess titel – ” Den omgestaltade Barcelonaprocessen ” – kan vid första anblicken te sig lite märklig, men jag kanske kan tolka den som att fokus läggs på att stärka och fördjupa partnerskapet mellan EU och övriga Medelhavsländer, något som uttrycks ganska tydligt i resolutionsförslaget.
Den tionde årsdagen av Barcelonaprocessen är inte bara ett tillfälle att värdera tidigare framgångar, för sådana har vi haft, även om allt vi önskade inte har gått i uppfyllelse.
Det är också synnerligen nödvändigt att vi blickar framåt och med beslutsamhet och politiskt mod bygger vidare på den grund som har lagts genom dessa framgångar och fullt ut använder oss av detta samarbetes potential inför framtiden.
Jag instämmer med Anneli Jäätteenmäki när hon säger att det är en självklarhet att Barcelonaprocessen kommer att behövas också i framtiden.
Det är skälet till att jag fäster särskild vikt vid det stora toppmöte som ska hållas i Barcelona i slutet av november, då stats- och regeringscheferna för första gången kommer att kunna yttra sig om denna fråga.
Kommissionen har på mitt förslag åstadkommit ett eget meddelande.
Jag noterar särskilt att kommissionen tar upp precis samma frågor som alla här i kammaren ser som särskilt angelägna – eftersom jag har hört er nämna precis samma saker.
Det finns tre huvudfrågor, och till dem vill jag lägga kulturen.
Först av dessa frågor kommer de politiska reformerna, och allra främst främjandet av mänskliga rättigheter, demokrati och goda styrelseformer.
Jag ska återkomma till detta senare.
För det andra kommer utbildning och yrkesutbildning.
Anneli Jäätteenmäki har helt rätt när hon säger att detta är något vi måste arbeta vidare med, ett område där vi måste bli bättre.
Detta är något jag särskilt månar om och jag tänker se till att det händer något här.
Den tredje frågan är den ekonomiska utvecklingen.
Det är kanske inom detta område som vi hittills har gjort flest framsteg, men det är också ett område där vi måste göra ytterligare framsteg.
Jag vill återkomma till detta och diskutera det i detalj.
Det återstår självfallet mer arbete för oss att uträtta inom det kulturella området, genom Anna Lindh-stiftelsen samt dialogen mellan civilisationer och kulturer, och detta nätverk har en oerhört viktig tillväxtpotential.
Kommissionen står självklart till förfogande med sitt stöd.
Låt mig börja med att titta på frågan om politiska reformer, demokrati och mänskliga rättigheter, där vi inte får förhålla oss avvaktande, utan måste anstränga oss för att stödja reformer utifrån.
Självklart kan vi inte tvinga dem på någon, utan vi måste istället erbjuda ett tydligt stöd och möjligheten till stödinsatser.
Det betyder att det är mycket viktigt att grannskapspolitiken bygger på Barcelonaprocessen när det gäller att göra rätt instrument tillgängliga.
Under de senaste veckorna har jag besökt många av Medelhavsländerna – bland dem Tunisien, Jordanien och Libanon – och sett hur effektivt vi kan arbeta med dessa instrument, även när människorättsliga frågor tas upp under olika rubriker, vilket är fallet i dessa länder.
Vi har tänkt ut något särskilt i syfte att främja de mänskliga rättigheterna.
Planen är att vi ska göra ett kompletterande stöd tillgängligt i form av en demokratiseringsmekanism.
Vi tror att det blir från nästa år och framåt, och i alla händelser från 2007.
Detta innebär att länder som gör särskilt stora framsteg med reformer kommer att få åtminstone ett extra tilläggsstöd på 10 procent utöver de medel de redan får.
Jag hoppas att detta ska ge dessa länder ett incitament till att arbeta ännu mer engagerat och uppmuntra andra, som för närvarande släpar benen efter sig, att göra likadant.
Det förutsätter att de politiska och säkerhetspolitiska aspekterna av partnerskapet breddas och fördjupas.
På grund av att det politiska ramverket måste användas mer effektivt ser jag parlamentets sammanträden tillsammans med Euromed som särskilt viktiga, men ministerrådets möten och mötena i trojkakonstellationen kan också bidra till att främja en fortsatt utveckling.
För det andra är det avgörande att vi beaktar utbildningens mycket stora betydelse, inte minst när det gäller dess påverkan på samhället.
I Medelhavsländerna är en tredjedel av befolkningen under 15 år, vilket innebär att vi särskilt måste inrikta oss på utbildning.
Av UNDP-rapporten om mänsklig utveckling framgick att utbildning, och i synnerhet kvinnors lika ställning, kommer att driva utvecklingen framåt.
Jag har därför gjort utrotandet av analfabetismen till en särskilt prioriterat område, med utgångspunkt i åsiktsförklaringen i FN: s millennieutvecklingsmål om att detta ska genomföras senast 2015.
Jag hoppas verkligen att vi ska uppnå detta mål.
Jag skulle vilja se flickor och pojkar få samma möjlighet att skriva in sig på samma skolor och få samma utbildning.
Jag vill också att särskilda stödåtgärder för kvinnor ska prioriteras.
För detta ändamål planerar vi ett stipendieprogram som framför allt ska förmedla stipendier till kvinnor på forskar- och doktorandnivå i syfte att påskynda utvecklingen inom detta område.
Jag anser också att de migrationsrelaterade problemen hör till de centrala samhällsfrågorna.
Idag välkomnade jag exempelvis Marockos utrikesminister Taieb Fassi Fihri, och vi diskuterade självfallet de senaste händelserna i Ceuta och Melilla, som vi inte kan förhålla oss likgiltiga till.
Vi måste gemensamt arbeta på att försöka hitta lösningar – lösningar inte bara för EU som helhet och dess förbindelser med Medelhavsområdet i stort, utan även för länderna söder om Sahara och för Afrika.
Samtidigt som vi självklart måste försöka stoppa människosmugglingen, så att människor inte faller offer för denna fruktansvärda hantering, måste vi också skapa ytterligare utvecklingsmöjligheter för dessa länder, så att migrationsströmmar av detta slag inte uppstår.
Flyktingarna måste behandlas enligt konventionen och med absolut respekt för de mänskliga rättigheterna, men strömmen av illegala flyktingar måste hejdas, och detta är absolut en av huvudpunkterna för Barcelonatoppmötet.
På det ekonomiska området har vi gjort mycket för att säkerställa en normal handel och ett frihandelsområde till 2010, men mycket återstår att göra i fråga om tjänster och handel med jordbruksprodukter, och syd-syd-handeln, även kallad Agadir-processen, måste vidareutvecklas.
Andra viktiga frågor inbegriper transport, energi och miljö.
Det kommer att hållas en transportkonferens i december i Marrakech.
På energiområdet måste ett stort antal subregionala nätverk utvecklas.
När det gäller miljön bör man så långt som möjligt garantera att Medelhavet hålls rent.
Anneli Jäätteenmäki betonar med all rätt det kulturella samarbetet, som även vi vill uppmärksamma mer framöver.
Det är givetvis allmänt bekant att själva Barcelonaprocessen, även om den innebär ett tillfälle att få Israel och Palestina att sitta ner vid samma bord, hela tiden överskuggas av fredsprocessen i Mellanöstern.
Därför är det mycket viktigt att vi gör framsteg här.
Jag har kvartettens sändebud James Wolfensohn i åtanke när jag säger detta.
Han har gjort en utmärkt insats här och vi stöder honom helhjärtat.
