# ID: svediakorp-gov460781
# author: Douglas Alexander, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,382
# sentences: 83
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
På premiärminister Tony Blairs vägnar tackar jag för detta tillfälle att få tala inför parlamentet om alla de frågor som vi har tagit upp under eftermiddagen inför det informella mötet för regeringscheferna i morgon på Hampton Court.
Inte minst på grund av att eftermiddagens debatt och diskussion kommer så lägligt tycker jag att det har varit en aktuell och fruktbar debatt om de strategiska frågor som EU kommer att ställas inför under de kommande åren.
De här frågorna rör själva kärnan i hur EU tar sig an globaliseringen.
Och som vår premiärminister också kom fram till gäller detta både hoten från globaliseringen och möjligheterna.
Var så säkra på att Förenade kungarikets ordförandeskap vill nå samförstånd om EU: s framtida utveckling och att vi vill att de åsikter som parlamentsledamöterna har framfört här i dag kommer att avspeglas i förslagen inom detta område.
All heder åt ledarna för alla de politiska grupper som vi har hört idag för att de så klart och koncist lägger fram sina åsikter.
Jag vill också tacka ordförande José Manuel Barroso för hans bidrag till diskussionen.
Kontentan i hans inlägg, tillsammans med kommissionens meddelande – Europeiska värderingar i en globaliserad värld – som han hänvisade till, visar i vilken grad medlemsstaterna och kommissionen har en gemensam vision och dessutom en känsla för hur brådskande det är med hänsyn till de frågor vi ställs inför idag.
Jag ber om förståelse från parlamentet om jag inte svarar på varje specifik punkt som tagits upp under denna långa, men viktiga, debatt.
Låt mig istället i mån av tid ta upp de viktigaste frågorna som många tog upp.
Med största respekt är jag rädd att Timothy Kirkhopes anmärkningar speglar riskerna med att skriva ett tal som svar på ett tal som man ännu inte har hört, i och med att han ifrågasatte ordförandeskapets engagemang i frågorna som ska utvecklas.
På ordförandeskapets vägnar klargjorde premiärministern inte bara det viktiga framsteget för Turkiets anslutning, vilket jag strax ska återkomma till, utan även vikten av att koppla samman debatten om EU: s framtid med frågan om EU: s framtida finansiering.
På hans specifika fråga om var det brittiska intresset hamnar är mitt svar till parlamentet att det brittiska ordförandeskapet står inför samma utmaningar som alla andra.
Vi måste nå samförstånd i Europa, som jag har föreslagit, men det samförståndet omfattar nödvändigtvis och passande nog det brittiska nationella intresset.
Harlem Désir tog upp viktiga frågor om energiinfrastruktur och universitet.
Jag noterade med stort intresse att det togs upp intressanta åsikter om tjänstedirektivet.
Detta är bara några av de bidrag som kommer att prägla den pågående diskussionen i den frågan.
Silvana Koch-Mehrin, som verkar ha lämnat sin plats i kammaren, talade om vikten av andra prioriteringar jämsides med forskning och utveckling, och särskilt frågan om öppenhet, som har tagits upp både i kammaren och i flera andra forum där premiärministern varit delaktig idag.
Jag kan åter meddela er att det hölls en formell diskussion om öppenhet mellan de ständiga representanterna den 19 oktober.
Vi klargjorde från början av vårt ordförandeskap att vi gärna vill komma framåt i frågan och att utvecklingen pågår.
Men diskussionerna har redan tagit fart, vilket märktes genom debatten i Coreper den 19 oktober.
På sitt karaktäristiska och välkänt varma sätt lade Ian Hudghton fram åsikten att det brittiska ordförandeskapet inte hade gjort några framsteg överhuvudtaget.
Jag påpekar bara att förhoppningen om en turkisk anslutning har funnits hos det turkiska folket i 42 år.
Det passar sig inte för någon här i kammaren att undergräva den historiska vikten av vad som åstadkoms i Luxemburg, vare sig man är för eller emot en turkisk anslutning.
Med tanke på mitt ansvar som företrädare för ordförandeskapet idag står jag emot den mycket stora frestelsen att ta upp kampen med honom om alla de frågor som han i egenskap av skotsk nationalist ville ta upp i parlamentet idag.
Allt jag säger, och även jag gör det som stolt skotte, är att hans bidrag till dagens debatt är svårt att förväxla med en solstråle.
Jag hoppas att Jens-Peter Bonde redan har fått de svar han sökte om öppenhet.
Angående Roberta Angelillis ifrågasättande av om det finns tillräckligt engagemang för att nå ett avtal om framtida finansiering upprepar jag helt enkelt det som premiärministern sa under diskussionerna tidigare idag, då han klargjorde att vi anser att det är både nödvändigt att diskutera EU: s framtid på Hampton Court i morgon och att diskussionen är en nödvändig förutsättning för de framsteg som vi är beslutna att göra i fråga om den framtida finansieringen.
Ashley Mote tog upp den mycket specifika korruptionsfrågan, men han verkar ha lämnat kammaren, vilket kanske beror på hur jag har besvarat hans frågor tidigare.
Ordförandeskapet arbetar med kommissionen och andra medlemsstater på kommissionens meddelande om en färdplan för en positiv revisionsförklaring, som är en åtgärdssamling som ska reformera kommissionens revisionssystem och göra det enklare för revisionsrätten att förklara redovisningen oförvitlig.
Vi hoppas nå en överenskommelse vid Ekofinrådets möte i november.
Othmar Karas ville se en ” öppen och offentlig debatt ”.
Jag menar att det var just det vi såg i parlamentet tidigare idag – en ärlig debatt om vikten av flera olika frågor inför mötet på Hampton Court.
När det gäller andra frågor, särskilt kompetensen beträffande universitet och framtida finansiering lyssnade jag noga till de specifika punkter som han lade fram från sin grupps sida.
Bárbara Dührkop Dührkop tyckte att det fanns ett behov av en diskussion om riktlinjer i samband med frågan om framtida finansiering, men jag upprepar igen att vi helt klart anser att det rätta förloppet är att ha EU: s riktning klar innan vi tar oss an frågan om framtida finansiering.
Jag vet att kolleger i parlamentet är skeptiska till att processen kan genomföras.
Men jag minns ett tidigare brittiskt ordförandeskap, 1992, då ordförandeskapets förslag om framtida finansiering lades fram i november, innan man nådde en överenskommelse i december.
Marielle de Sarnez tog upp samma fråga.
Hon hävdade att det skulle bli svårt för oss att lösa budgetfrågan.
Så jag upprepar helt enkelt att om vi inte kan lösa frågan om EU: s framtida riktning blir det lika svårt att lösa frågan om EU: s framtida finansiering.
När det gäller Jean Lamberts kommentarer, särskilt om klimatförändringar, kan jag vara väldigt tydlig angående de framsteg vi vill se.
Vi vill skapa samförstånd om hotet från klimatförändringar och behovet av akuta handlingar för att hantera dem.
Under ledning av ordförandeskapet kom man därför på mötet i rådet (miljö) den 17 oktober överens om en gemensam ståndpunkt inför FN: s förhandlingar om klimatförändringar i december.
Vi vill gärna göra ett stabilt grundarbete för EU: s klimatförändringsstrategi på medellång och lång sikt, vilket flera rådskonstellationer och EU: s externa toppmöten bidrar till.
Slutligen vill vi nå en överenskommelse om behovet av kostnadseffektiva och flexibla lösningar för att hantera utsläppen från flyget inom EU, och som ordförandeland välkomnade vi en ny studie som beställts av kommissionen, vilken förordar handel med utsläppsrätter som den bästa lösningen.
Vi planerar att inleda en diskussion om dessa frågor på rådets möte i december.
Mirosław Mariusz Piotrowski och Konrad Szymański talade båda två om utmaningarna med globalisering, och tog upp viktiga frågor som jag tror kommer att prägla diskussionerna mellan regeringscheferna på Hampton Court i morgon.
Med all respekt för Frank Vanhecke, så tog han upp några punkter om Turkiet som jag inte håller med om.
Jag talar inte bara för ordförandeskapet, utan jag är glad att kunna säga att rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) var enigt om att hålla fast vid de tidigare åtaganden som fastslogs vid de europeiska stats- och regeringschefernas möte i december 2004 och därmed kunde inleda anslutningssamtalen om ett fullständigt medlemskap för Turkiet den 3 oktober.
Françoise Grossetête framhävde till min glädje den specifika historiska vikten av frågan och av att samtalen med Turkiet inleddes.
Men för att, som jag såg det, försöka kritisera ordförandeskapet sa hon: ” Vi kan inte bygga ett Europa på drömmar. ”
Jag säger med all respekt att vi har mycket större chans att bygga ett EU i den riktning vi önskar om vi gör det utifrån våra förhoppningar och drömmar, än om vi bara gör det utifrån våra minnen och tidigare bedrifter.
Som premiärministern så välformulerat sa i summeringen av dagens debatt är det inte svårt att framhäva betydelsen av EU: s arbete de kommande 50 åren om man ser på de utmaningar som EU står inför i framtiden, vare sig det är klimatförändringen eller att trygga välståndet och bevara det sociala skyddet inför globaliseringens utmaningar.
Därför tror jag inte att det är skadligt för EU: s intressen att medvetet bedöma de framtida utmaningar vi står inför.
Jag hävdar att det är en bättre grund för att bygga ett bredare stöd för EU än att bara tala om vad man åstadkommit tidigare.
Gary Titley gav ett generöst erkännande av ordförandeskapets arbete tillsammans med parlamentet.
Jag vet inte om dagens närvaro i parlamentet speglar det relativa intresset för premiärministerns och den brittiske Europaministerns kommentarer, men jag är ändå tacksam och ska framföra de vänliga orden till mina ministerkolleger.
Jag är lika tacksam för att han värdesatte den punkt som jag redan försökt framhäva i mitt bidrag, alltså den historiska vikten av att ha inlett anslutningssamtal med Turkiet.
Det gladde mig också att höra ledamoten ta upp den bredare frågan om Afrika och det viktiga arbete som har framskridit under det brittiska ordförandeskapet i samband med denna internationellt viktiga fråga.
Därför vill jag betona den vikt som ordförandeskapet, tillsammans med kommissionen, lägger vid det viktiga arbete som fortfarande återstår i utvecklingsfrågorna vid det mycket viktiga mötet i Världshandelsorganisationen i Hongkong i december, då vi går mot slutet av det brittiska ordförandeskapet.
Alla vi som under det brittiska ordförandeskapet har ansträngt oss hårt för att få till stånd ytterligare åtgärder både för skuldlättnader och för hjälpbetalningar ser detta som en nödvändig och viktig möjlighet som måste tas om vi ska lyckas gå framåt inom det tredje viktiga området för utveckling, som förstås är handelsfrågan.
Bronisław Geremek tog också upp frågan om framtida finansiering, och jag kan direkt säga att med tanke på vad premiärministern har betonat här idag tycker jag inte att det är lämpligt för oss att diskutera den kompensation som erbjuds de nya anslutningsländerna, de s.k.
A10-länderna, eftersom man inte har nått en överenskommelse om framtida finansiering.
Nu har vi möjligheten att åter engagera oss i den verkliga strävan att komma fram till en överenskommelse om framtida finansiering, som självklart är viktigt för det land som innehar ordförandeskapet, men även för alla andra medlemsstater.
Men jag vet att det är viktigast för de medlemsstater som nyligen gått med i EU.
Jaime Mayor Oreja ställde breda frågor om EU: s framtida roll och undrade särskilt angående terrorismfrågan om vi skulle kunna komma att omsätta de bredare arbetsområden som premiärministern stakat ut i handling.
Jag vill åter påtala för parlamentsledamöterna att det är just därför vi har tagit initiativ till meddelandet – för att kunna använda de bredare arbetsområdena konkret så småningom.
Enrique Barón Crespo tog upp frågan om konstitutionsfördraget, vilket ger mig möjlighet att förstärka en av grundidéerna bakom mötet på Hampton Court, som vår diskussion föregår.
Efter att ha sett röstresultaten i Frankrike och Nederländerna ansåg vi helt klart att det vore fel lösning att mekaniskt fortsätta att diskutera den institutionella strukturen när den antagligen mest rättvisande beskrivningen av omröstningen var att den relaterade både till texten och till kontexten, särskilt i Frankrike, men även i Nederländerna enligt min mening.
Det vore därför fel av oss att bara diskutera texten, när det finns en bredare fråga om hur EU tar sig an globaliseringen som medborgarna vill ha svar på.
Detta förblir inspirationen och syftet bakom mötet som sker i morgon.
Antonio Tajani tog upp flera viktiga frågor, och det gjorde även Martine Roure.
Men låt mig avsluta genom att åter betona vikten av vad Jacek Emil Saryusz-Wolski påpekade, nämligen frågan om framtida finansiering.
Jag har som sagt försökt klargöra för er här i parlamentet idag vikten av att vi försöker nå en överenskommelse om framtida finansiering vid rådsmötet i december om vi kan.
Men för att stödja denna åsikt vill jag även nämna den skrivelse som premiärministern, i egenskap av ordförande för EU, skickade till sina kolleger för att bjuda in dem till Hampton Court i morgon.
Han skrev, och jag citerar: ” Jag vet att flera av mina kolleger vill veta hur ordförandeskapet ämnar föra frågan om förhandlingar om framtida finansieringar framåt.
Vi har haft breda överläggningar och jag tror att det finns en gemensam vilja att nå en överenskommelse i december.
Ordförande Barroso har lagt fram några nya förslag om hur vi ska föra arbetet framåt. ”
Jag menar att den skrivelse som premiärminister Tony Blair skickade till sina regeringschefskolleger klart och tydligt visar vår ärliga intention att nå en överenskommelse om vi kan, och även vikten av att följa upp arbetet, som jag har nämnt.
Herr talman!
Jag tackar än en gång för möjligheten att få besvara frågorna i den viktiga och lägliga debatten.
Jag är övertygad om att morgondagens möte på Hampton Court blir en verklig och viktig chans för medlemsstaterna att få visa både enighet och gemensam strävan och att få visa EU: s nyckelroll när det gäller att hantera de utmaningar som vi har hört så mycket om idag.
