# ID: svediakorp-gov460777
# author: Antonio Tajani (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 472
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag håller med om innehållet i Tony Blairs tal om morgondagens toppmöte, men jag vill be rådet att särskilt uppmärksamma en viktig fråga som var central i både Tony Blairs och José Manuel Barrosos tal: den stora påfrestning på unionens ekonomi som vårt samhälles åldrande befolkning kommer att innebära.
Födelsetalen sjunker och den totala arbetskraften minskar på ett oroväckande sätt, och enligt siffror som Eurostat publicerade så sent som i går är invandring det enda sättet att kompensera för detta underskott.
Ett födelsetal på 1,5 barn per par är långt under den naturliga reproduktionsnivån på två barn för två föräldrar.
Den totala arbetskraften år 2020 kommer att vara 20,7 procent mindre än den var 1980, vilket motsvarar 20 miljoner färre arbetare.
EU: s befolkning åldras: år 2020 kommer det att finnas 19,1 procent fler äldre människor än det gjorde 1980.
Allt detta har en negativ effekt inte bara på folkhälsan, pensionerna och de offentliga utgifterna, utan också på förutsättningarna för den europeiska tillväxten, eftersom vi förlorar dynamik.
Anledningarna till detta är många, men bland dem finns helt klart oförmågan att skydda och främja familjen, samhällets hörnsten och ett grundläggande värde i den europeiska civilisationen.
Vi håller på att lära oss att det inte bara får sociala följder utan också en mycket negativ inverkan på ekonomin om vi inte respekterar våra värden.
Sådana omständigheter skulle troligen göra det svårt att uppnå Lissabonmålen.
Vad ska vi då göra?
Vi måste återgå till de värden som inspirerade EU: s grundare för att förverkliga en dröm som riskerar att krossas just när den håller på att gå i uppfyllelse.
Därför måste varje institution vara beroende av individens centrala betydelse om vi verkligen vill skapa en ny europeisk modell.
Denna sociala modell bör vara inspirerad av principerna för den sociala marknadsekonomin, där konkurrenskraften, konkurrensen samt det fria initiativets och företagandets roll som helhet bör ha som huvudmål att uppnå full sysselsättning och ett välfärdssamhälle.
För att skapa en balanserad tillväxt krävs det en hel del, bland annat att vi ser över – och här håller jag med Tony Blair – våra energival och att vi utvecklar ekonomiska instrument och projektinstrument.
Under de kommande veckorna kommer rådet, kommissionen och parlamentet att stå inför svåra frågor: avregleringen av tjänster, budgetplanen och jordbrukspolitiken.
Men om de börjar utan en strategisk plan baserad på de värden som ligger till grund för vårt samhälle kommer alla deras ansträngningar att vara förgäves.
Tony Blair har rätt när han säger att vi har ett viktigt arv att förvalta.
Låt oss göra det på ett sätt som inte förstör det.
