# ID: svediakorp-gov460751
# author: Graham Watson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 828
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr Blair!
När ni i juni redogjorde för huvuddragen i er vision för det brittiska ordförandeskapet uppmanade ni EU: s ledare att anpassa sin politik till världen av idag: att återskapa EU: s kontakt med medborgarna, att få medborgarna att inse kraven från en global marknad och att få dess politiker att beakta det som är mest väsentligt för EU.
Ändå har ert mottagande här sex månader senare visat att många inte kan, eller inte vill, tänka på något annat sätt än i termer av det liberala Europa kontra det sociala Europa.
Låt mig tala klarspråk.
Över 90 procent av euroområdets BNP kommer från länder vars sociala utgifter är alltför höga.
Detta utgör en fara för vår ekonomiska framtid.
Gårdagens lösningar är inte längre något alternativ.
Det är dags att inse att globaliseringen inte hör morgondagen till utan är något som pågår idag.
Den förebådar enorma möjligheter till skapande av välstånd och interkulturellt utbyte, men också gränsöverskridande utmaningar som migration, klimatförändringar och internationell organiserad brottslighet.
Den utmanar vår sociala välfärdsstat, och den tyska modellen, som verkade fungera för 20 år sedan, gör det inte längre.
Som mina tyska vänner säger mig, den är.
Om EU ska lyckas i en global gemenskap måste vi kombinera reformen av dyra sociala modeller med en ny beslutsamhet att skapa en gemensam marknad för varor, tjänster, kapital och personer.
Med större investeringar i forskning, innovation och utbildning kommer den gemensamma marknaden att producera det välstånd som betalar vår sociala politik.
Detta är inget ekonomiskt och socialt lyckoland, skyddat mot alla krav som världen ställer, men det sörjer för ett gemensamt svar på en gemensam utmaning.
Låt oss gå vidare och skapa den gemensamma politik på energiområdet och det inrikespolitiska området som ni talar om.
Förenade kungariket motsatte sig en sådan under Europeiska konventet och vi välkomnar er vändning i frågan.
Många på vänsterkanten, särskilt i det här parlamentet, ser reformer av välfärdssystemen och en öppning av marknaden som hot.
Men, som min kollega Bernard Lehideux påpekade i förra veckan, en fri marknadsekonomi kan gå hand i hand med social solidaritet.
Faktiskt, om ekonomisk liberalism kompletteras med social liberalism, så kan vi erbjuda våra medborgare den säkerhet, det välstånd och de möjligheter som de förväntar sig.
Detta är varken den amerikanska vägen eller den franska vägen.
Det är, kanhända, den tredje vägen, som socialdemokraterna söker men inte har funnit.
Problemet med alltför många på vänsterkanten är nämligen, som Richard Crossman varnade er för flera år sedan, inte att de saknar ideologiska kartor över det nya område som de beträder, utan problemet är att deras ledare tror att erfarna resenärer inte längre behöver sådana kartor.
Herr ordförande!
Jag avundas er inte er uppgift vid Hampton Court.
Men ge inte upp.
Europeiska unionen har inte bara förmågan att genomföra reformer, den längtar också efter att genomföra dem.
Vad den behöver från ordförandeskapet är ledarskap.
Ledarskap måste bestå i mer än ett bra tal då och då, vilket den brittiska konservativa gruppen kanske snart kommer att anmärka med bedrövelse.
Det är dags att leda från fronten.
Om det brittiska ordförandeskapet varit framgångsrikt eller inte kommer att kunna bedömas fullt ut först i december.
Ni måste övertyga tvivlarna om att EU under ert ledarskap kan leva upp till de höga förväntningar ni ger oss.
Det innebär höga ideal.
Vilka är era ideal för Europa, herr Blair?
Att överge sin ideologi och förlita sig på målgrupper för att få en regering omvald är inte att leda.
Det är att följa efter.
Ideologin ger oss moralisk styrka att fatta svåra beslut på hemmaplan och att stå upp mot skurkar i frågor om mänskliga rättigheter utomlands, vilket ger oss en utrikespolitik som vi kan vara stolta över, i stället för en som vi skäms för.
Det gör oss stolta över att vara européer.
Jag misstänker att er svårighet är att vissa medlemsstater tvivlar på Förenade kungarikets solidaritet.
De ser Förenade kungariket som den där upptäcktsresanden i djungeln som, när truppen av upptäcktsresande stelnade till vid åsynen av en tiger redo att kasta sig över dem, lugnt tog av sig djungelkängorna och drog på sig ett par löparskor.
Till den kollega som viskade, ” du måste vara galen, du kan aldrig springa ifrån en tiger! ” svarade han, ” mina vänner, det är inte tigern jag behöver springa ifrån ”.
Om Förenade kungariket var med i eurosamarbetet och till fullo med i Schengen för att visa sin solidaritet, så skulle dess auktoritet och inflytande vara större.
