# ID: svediakorp-gov460686
# author: Marilisa Xenogiannakopoulou (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 298
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill också börja med att gratulera vår föredragande Giovanni Pittella till hans utmärkta och – om jag får säga det – djärva arbete.
Budgeten för 2006 debatteras mitt under en allvarlig politisk kris i EU, vilket återspeglades i dödläget för den nya budgetplanen.
Olyckligtvis har ministerrådet – denna gång genom budgetförslaget – återigen uppvisat en enorm politisk svaghet.
Trovärdigheten ifrågasätts nu på allvar när de politiska prioriteringarna bestäms på EU-nivå och då man inte garanterar tillräcklig finansiering för dem.
Återigen tänkte finansministrarna först och främst som revisorer.
Vi såg detta i den linjära minskningen av anslag utan några politiska idéer eller kriterier.
Det fanns tyvärr bara ett mål: att den allmänna budgeten inte skulle överstiga 1,01 procent.
Rådet är mycket trångsynt och betraktar budgeten som en lägsta gemensam nämnare för kompromisser istället för ett medel för utveckling, omfördelning och solidaritet och ett verktyg för att genomföra EU: s politik.
Frågan som uppkommer är därför politisk.
Kommer budskapet från medborgarna fram till rådet och regeringarna?
Inser de att det är endast genom att stärka politiken för utveckling, sysselsättning, solidaritet och sammanhållning – särskilt nu efter utvidgningen – som de svarar på de behov som finns i samhället?
Vi här i Europaparlamentet ska rösta för de ändringsförslag som stärker gemenskapsbudgeten och den politik som EU och dess folk behöver i dag.
Detta är emellertid inte tillräckligt.
EU behöver i dagsläget en ny, framåtblickande strategi och en lämplig budget för att genomföra den.
EU måste nu bryta sig loss från konservativa, styrelseliknande och nyliberala idéer.
Vi måste utarbeta en ny plan för EU och uttrycka den riktiga politiska viljan att genomföra den.
