# ID: svediakorp-gov460674
# author: Gérard Onesta (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
I likhet med mina kolleger börjar jag med att berömma föredraganden, Giovanni Pittella, som har utfört ett hårt jobb när det gäller kommissionen.
Valdis Dombrovskis uppgift var kanske ännu mer komplicerad därför att han hade ett svårt jobb att utföra inom själva parlamentet, där det alltid råder en svår kraftmätning mellan budgetutskottet och presidiet, och jag anser att han verkligen har genomfört sin uppgift även om det ibland var svårt att göra det.
Eftersom min kollega Helga Trüpel inriktade sig på den allmänna budgeten i sitt inlägg skulle jag vilja koncentrera mig på parlamentets budget för att på så sätt göra en markering, eftersom jag anser att vi förbereder oss för att rösta för en ganska absurd bestämmelse.
För första gången i historien överger parlamentet den teoretiska gränsen på 20 procent administrativa utgifter.
Jag är inte onormalt fäst vid denna siffra men jag kommer ändå att göra två eller tre kommentarer.
För det första vill jag inte höra någon säga här i kammaren att presidiet i slutet av året på ett brådskande sätt kan komma att skjuta till det kapital som vi inte kunnat använda.
Detta är inte fallet.
Det vi egentligen pratar om är en långsiktig politik i enlighet med vilken parlamentet systematiskt ville tillföra kapital för att köpa fastigheter.
Detta har gjort att skattebetalarna har sparat hundratals – och jag menar hundratals – miljoner euro, därför att vi köpte våra byggnader i precis rätt tid istället för att betala fullständigt absurda räntor.
I sin resolution säger parlamentet att vi lämnar ifrån oss 20 miljoner euro.
Å andra sidan säger det även att man är beredd att återkräva dessa pengar från rådet om de behövs för att man ska kunna genomföra fastighetsköp.
Jag kommer att lämna kammaren om exakt fyra minuter för att gå och förhandla om försäljningen av vissa nya byggnader för parlamentets räkning.
Det är därför redan uppenbart att vi kommer att behöva dessa pengar.
Som ett resultat av detta kan jag framför mig se rådet skratta när det ser vår begäran om en ändring av budgeten, när vi begär det som vi ganska brådstörtat ger tillbaka till rådet i dag för att göra en utåtriktad gest.
Att göra en utåtriktad gest är en mycket trevlig idé, men i verkligheten skulle dessa 20 miljoner euro göra det möjligt för oss att tillföra kapital och göra avsevärda besparingar.
20 miljoner euro uppdelat på EU: s medborgare – jag har gjort en beräkning – blir drygt fyra cent som vi ger tillbaka till varje medborgare.
Jag tror att medborgarna blir väldigt nöjda när de får tillbaka dessa fyra cent.
Vi hade emellertid kunnat använda dessa 20 miljoner euro för att genomföra en annan strategi.
20 miljoner euro är antingen för mycket eller för lite.
Saken är den att detta är ett synnerligen bra exempel på en situation som inte är att föredra.
