# ID: svediakorp-gov460664
# author: Catherine Guy-Quint, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 632
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionsledamot!
Jag skulle vilja göra en inledande kommentar.
Vi tycks behöva ändra förfarandet för den så kallade budgetdebatten, för det är absurt att begränsa talartiden för varje utskott till en minut.
Ett nytt förfarande borde verkligen utformas.
Jag skulle vilja säga att våra föredragande och alla ledamöter i budgetutskottet har intagit en strategisk hållning till denna budget.
Å ena sidan har EU vissa behov, och de är väldigt många: traditionell politik, jordbrukspolitik, strukturfondspolitik.
Dessa behov är omfattande och kostar utan tvekan mycket pengar.
Men vi får inte glömma att EU får allt fler nya behov: sysselsättning, hållbar utveckling och allt som Lissabonstrategin omfattar i fråga om forskning, nätverk, information till medborgarna, utbildning och säkerhet i ordets alla bemärkelser, vare sig det gäller säkerhet mot terrorism, gränssäkerhet eller säkerhet när det t.ex. gäller den aktuella fågelinfluensan.
Å andra sidan har EU också skyldigheter att uppfylla, till exempel att hjälpa de allra fattigaste människorna och de länder som väntar på att få bli medlemmar i EU, för att inte tala om hjälpen till andra länder där dödssiffrorna konstant stiger efter naturkatastrofer som flodvågskatastrofen, orkanerna eller jordbävningen i Pakistan, till länder och regioner som har hamnat i konflikter – Balkan, Afghanistan, Irak, Gaza – och i fråga om sockerreformen.
Trycket på EU: s budget ökar hela tiden, samtidigt som vi står inför minskade intäkter.
Vi står inför en omöjlig och därför absurd uppgift.
Så kan det inte längre få fortgå.
Detta ligger bakom vår budgetstrategi, som gick ut på att tilldela betydande men på inget sätt överdrivna summor.
Vi har dock inte ens kunnat fördela alla dessa summor.
Vi står därför inför stora svårigheter.
Jag måste dock också säga att våra förbindelser med kommissionen håller på att förbättras.
Därför tycker jag mig se att vi i år har gjort ytterligare framsteg med vårt arbetssätt just när det gäller att arbeta fram budgeten mer effektivt.
Denna förbättrade situation måste fortsätta att råda.
I fråga om pilotprojekten behöver vi förstärka våra åtgärder, även de förberedande.
Våra åtgärder får inte enbart vara inriktade på de pilotprojekt som vi sätter främst, utan på alla andra pilotprojekt: till exempel små och medelstora företag, stöd till ungdomar – särskilt inom Erasmusprogrammet – och hjälp till de fattigaste länderna att arbeta för vaccinationer över hela världen.
Avslutningsvis vill jag säga att vi framför allt måste fortsätta att sprida mer information.
Problemet är dock att vi trots en mycket skälig budget, som kräver 115 miljarder euro i betalningsbemyndiganden – en siffra motsvarande 1,04 procent av vår BNP – kommer att upptäcka att rådet är orubbligt och bara har en enda sak att säga: Rör inte mina nationella budgetar!
Jag uppmanar rådet att samarbeta mer effektivt med oss.
Vi är medvetna om att det finns vissa interna svårigheter, men man måste också förstå att EU inte kommer att kunna gå framåt utan att nya konkreta resurser tillförs.
I vår budget har vi inte använt mer än vi haft befogenhet för inom ramen för den nuvarande budgetplanen, som gör det möjligt för oss att kräva en hög grad av flexibilitet.
Detta är vad vi har gjort eftersom detta krav på flexibilitet, om vi verkligen vill ha en gemensam framtid, är grundläggande för att vi ska kunna genomföra den lägsta nivå av politiska åtgärder som EU eftersträvar.
Till slut vill vi att ni ska förstå att parlamentet inte kan fortsätta att göra det omöjliga: att göra mer med mindre resurser.
