# ID: svediakorp-gov460606
# author: Ewa Klamt (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 999
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr vice kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Jag har visserligen fått ordet, men vad det i själva verket handlar om är grönboken om ekonomisk migration.
Dagens plenardebatt och morgondagens omröstning markerar början på ett nytt kapitel.
Vi upprättar nu ramarna för ekonomisk migration i Europa.
EU är en av världens säkraste och ekonomiskt starkaste regioner.
Av det skälet utsätts vi för ett avsevärt tryck från migrationsströmmarna, och så kommer det att vara även i framtiden.
Att hantera dessa inflöden är en av EU: s utmaningar inför framtiden, och för att möta den kan vi inte bara ägna oss åt den rådande verkligheten utan måste också se framåt.
I ett EU med i hög grad öppna inre gränser både kan och bör invandringen regleras med hänsyn till och ansvar gentemot andra medlemsstater.
Det betyder att vi inom EU behöver harmoniserade bestämmelser om invandring.
Det bör emellertid också klargöras att tillträdet till arbetsmarknaden i slutändan är medlemsstaternas ansvar.
Kommissionen har sammanställt grundläggande frågor om regleringen av ekonomisk migration i en grönbok, för att få en så uttömmande och tillförlitlig bild av opinionen som möjligt som utgångspunkt för utarbetandet av kommande förslag till förordningar.
I en resolution har parlamentet gett sin syn på detta frågeformulär i form av ett initiativbetänkande.
För att ge en rättvis bild nu, i ett tidigt skede av lagstiftningsarbetet, sammanfattas i betänkandet de grundläggande riktlinjerna i fråga om ekonomisk migration.
Parlamentet har till uppgift att utarbeta ramar för våra åtgärder under de kommande åren.
Detaljfrågor ska lösas senare, under samrådsskedet för specifika förslag från kommissionen.
Målet med en europeisk invandringspolitik måste vara att hantera laglig, dvs. önskvärd, migration och förhindra olaglig, oönskad migration.
Endast genom att stoppa missbruket av gällande förordningar kan vi skapa utrymme för laglig, kontrollerad migration.
Vi behöver en europeisk migrationspolitik i form av övergripande, samordnade ramar, inom vilka migrationsbestämmelserna utarbetas med utgångspunkt i skälen för att flytta.
De mänskliga rättigheterna och den mänskliga värdigheten måste givetvis respekteras även fortsättningsvis.
Ekonomisk migration skiljer sig dock från beviljande av asyl såtillvida att det i första hand handlar om de ekonomiska behoven i de mottagande länderna.
Detta förklarar varför masslegalisering inte är en hållbar invandringspolitisk åtgärd, eftersom varken något urval av invandrare eller någon analys av arbetsmarknaden för att fastställa de verkliga arbetskraftsbehoven kan göras.
Masslegalisering är ett försök att på något sätt ge en ohållbar situation en bättre administrativ form.
Det innebär på sätt och vis att politikerna ger upp inför verkligheten.
Tanken på att försöka lösa Europas demografiska svårigheter med hjälp av invandring är också felaktig.
Undersökningar har visat att födelsetalen bland integrerade invandrare sjunker till EU: s nivåer redan i andra generationen.
Dessutom skulle vi behöva så många invandrare inom den närmaste framtiden att det skulle vara omöjligt att integrera dem.
Jag anser att vi också bör avvisa uppmaningarna om att följa Förenta staternas exempel och införa ett system med grönt kort.
Bortsett från att det finns mycket bättre sätt att reglera invandringen skulle detta innebära ett stort intrång på medlemsstaternas behörighet.
Detsamma gäller kraven på EU-täckande lagstiftning om rösträtt för tredjelandsmedborgare.
Detta är ett av medlemsstaternas ursprungliga privilegier och hör inte till EU-institutionernas behörighet.
De senaste veckorna har invandringsfrågan på nytt stått i fokus för allmänhetens uppmärksamhet.
Bilder och rapporter från Lampedusa, Ceuta och Melilla, Malta och Cypern har upprört många.
Bakom bilderna finns människoöden som berör oss.
Först chockeras vi av vad som händer vid Europas södra gränser, och sedan frågar vi oss hur kan förändra den rådande situationen och förhindra att sådant händer i framtiden.
Men vi får inte lura oss själva.
Vi är här för att tala om alla EU: s yttre gränser.
Det enda skälet till att problemet med att säkra EU: s övriga yttre gränser inte står i centrum för allmänhetens uppmärksamhet är att bilderna inte är lika koncentrerade i medierna och alltså inte gör samma kraftiga intryck.
Politikerna uppmanas att åtgärda situationen snarast möjligt eller, ännu hellre, förhindra att ett visst läge över huvud taget uppkommer.
Att endast åtgärda symtomen kan inte vara en lösning; vi måste också ta itu med orsakerna.
För att tala klarspråk: att låta de människor som för närvarande väntar på den marockanska sidan av staketet resa in i EU skulle se ut som en human åtgärd.
Men i själva verket vore det en oerhörd förenkling och i slutändan inhumant.
Att bara släppa in folk i EU är inte tillräckligt, för vad ska hända sedan?
Var och hur ska dessa människor leva och arbeta?
Vilka utsikter kan vi erbjuda dem?
Dessutom, och ännu värre, skulle en sådan åtgärd få en drageffekt.
Ceuta och Melilla är tyvärr levande bevis för att masslegalisering har en enorm drageffekt.
Något som från början var avsett som en åtgärd för att få slut på olagligt uppehälle och odeklarerat arbete har i stället blivit ett incitament till olaglig invandring.
Sammanfattningsvis bör det betonas att vi behöver tydliga bestämmelser för all slags invandring: flykt, asyl och ekonomisk migration.
Människorna vi tar emot måste erbjudas livskvalitet.
Det är en aspekt.
I detta sammanhang måste vi etablera samarbete och stödåtgärder när det gäller ursprungs- och transitländerna.
Det är en annan aspekt.
En tredje aspekt krävs emellertid också: en konsekvent, kraftfull kamp mot illegal invandring.
Här ingår återtagandeavtal, gränsförvaltning, återvändande för olagliga invandrare och bekämpning av människohandel och människosmuggling.
Att ta itu med och lösa detta är en övergripande uppgift av avgörande betydelse för att vi framgångsrikt ska kunna få bukt med detta nya inslag i Europas historia.
