# ID: svediakorp-gov460588
# author: Maciej Marian Giertych (IND/DEM ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Forskning om användning av stamceller för behandling av olika sjukdomar är i ropet just nu.
Att ta celler från embryon är oetiskt, medan sådana överväganden inte är relevanta när vuxna stamceller används.
Omkring 95 procent av forskningsfinansieringen går till den förra forskningen, trots att den inte varit till någon nytta, medan bara 5 procent av finansieringen går till den senare, som har många fördelar.
Man kan därför fråga sig vad det egentligen är som pågår här.
Den 12 maj höll professor Scolding, neurofysiolog på universitetet i Bristol, ett oerhört intressant anförande inför parlamentets arbetsgrupp för bioetik och tog då upp många aspekter av denna fråga.
Embryonala stamceller är carcinogena och har benägenhet för genetisk mutation, och svårigheter kan uppstå till följd av att de stöts bort.
Normalt sett utför de inte reparationer utan måste alltså tvingas till detta.
Dessutom krävs etiska överväganden när det gäller användning av sådana celler.
Vuxna stamceller som tas från benmärg är däremot avsedda att ha läkande funktion och behöver inte tvingas att utföra andra uppgifter än sådana de är anpassade för.
Bortstötning av sådana celler är inte något problem, eftersom en patients egna celler inte är carcinogena och inte orsakar genetiska mutationer.
Vidare är det etiskt oproblematiskt att använda sådana celler.
Professor Scolding är inte den ende som känner till alla dessa forskningsresultat; det gör i själva verket alla experter på detta område.
Den fråga vi därför bör ställa är varför så mycket pengar läggs på forskning om embryonala stamceller och så lite på forskning om vuxna stamceller.
Svaret är att inte går att framställa läkemedel med hjälp av vuxna stamceller, eftersom cellerna själva, som tas direkt från patienten, är läkemedlet.
Läkemedelsproducenterna skulle inte tjäna något på detta.
När det gäller embryonala stamceller, å andra sidan, är den avgörande omständigheten att cellinjer kan odlas för olika ändamål och sedan säljas, och det är därför så mycket pengar läggs på forskning på detta område.
Sådana konsekvenser får patent på celler.
