# ID: svediakorp-gov460497
# author: Bernd Posselt (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 415
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Kammaren diskuterar många frågor, men utan att i tillräcklig grad uppmärksamma den stora frågan, som är Europeiska unionen själv.
Vilka intressen har Europeiska unionen och dess medborgare?
För det första att Rumäniens och Bulgariens anslutning, som vi helhjärtat välkomnar, verkligen ska genomföras på ett framgångsrikt sätt.
Det jag vänder mig emot är att man är så fastlåst vid olika anslutningsdatum.
Det ligger naturligtvis i vårt intresse att Rumänien, Bulgarien och Kroatien blir medlemmar i Europeiska unionen innan det här parlamentets mandatperiod går ut, det vill säga före valet till Europaparlamentet 2009, men om det sker ett halvår tidigare eller senare tycker jag är mindre viktigt än att det som utgör gemenskapens regelverk faktiskt förverkligas.
Milan Horáček har helt rätt när han påpekar att det som räknas här inte är det som står svart på vitt, utan det som händer i verkligheten.
Under de kommande månaderna kommer kommissionen, parlamentet och rådet att tvingas göra gemensam sak med våra rumänska och bulgariska vänner och granska hur saker och ting egentligen utvecklas i de här länderna, och komma med sina omdömen efter att ha gjort det, inte på grundval av olika känslor eller aversioner.
Den andra viktiga frågan har att göra med Köpenhamnskriterierna, som sågs över just för den sista utvidgningsrundan och som kompletterar gemenskapens regelverk.
Vi får inte tillåta att de mjukas upp, för om de gör det kommer de att få skadliga och farliga konsekvenser på framtida utvidgningar.
Min tredje och sista poäng är att vi, även om vi naturligtvis erkänner att Rumäniens, Bulgariens och Kroatiens anslutning är ett viktigt steg, när det här är avslutat bör sluta upp med att bevilja status som kandidatland hur som helst.
Under de kommande åren bör inga fler länder utses till kandidatländer, men vi ska naturligtvis hålla möjligheten till anslutning öppen.
Utsikterna till medlemskap måste finnas för sydöstra Europa, men det första vi måste göra just nu är att konsolidera EU.
Trots allt har ingen någonting att tjäna på att gå med i en union samtidigt som denna upplöses och försvinner.
Det som behövs är alltså en slutgiltig konsolidering av vår union, och den kommer Rumänien och Bulgarien utan tvivel att bidra till.
De är europeiska länder, men de kan bara bidra till detta på grundval av fakta och lagar.
