# ID: svediakorp-gov460490
# author: Camiel Eurlings (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 484
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
För det första vill jag tacka kommissionsledamoten för hans omfattade inledning, som ger en balanserad bild av de framsteg som har gjorts på ett antal områden sedan vi granskade dem senast, men också av de olika problem som återstår.
Jag ska kort inrikta mig på Rumänien i mitt inlägg.
Det råder inga tvivel om att regeringen Basescu menar väl och försöker att arbeta hårt med ytterligare reformer, så äras den som äras bör.
Trots det finns det fortfarande ett antal återkommande problem.
För det första har vi korruptionen som fortlever.
Eftersom det är omöjligt att lagstifta fram hederlighet måste regeringen göra mer än att uttala sig emot korruption gång efter annan.
Om den ska skapa ett större förtroende måste den speciellt ta itu med människorna i den statliga förvaltningens högre sfärer och åtala före detta politiker som har varit korrumperade.
Det behöver inte sägas att rättsväsendet spelar en roll i fråga om detta, men regeringen bör göra allt för att omgående visa de första bestämda tecknen på förändring.
Sedan har vi gränskontrollen och kampen mot gränsöverskridande brottslighet, för att inte tala om människosmugglingen.
Det behövs definitivt framsteg också här, bland annat med tanke på att Rumänien snart kommer att ha en av de längsta yttre gränserna, om inte den längsta, både tills lands och till sjöss.
Den tredje punkten handlar om livsmedelssäkerhet och genmodifiering, och min nederländske kollega Joost Lagendijk behandlade den i detalj.
Den fjärde punkten kan verka mindre betydelsefull på ytan, nämligen placeringen av psykiskt sjuka människor på sjukhusen och situationen på barnhemmen.
Det fordras verkligen större framsteg också på dessa områden.
Kommissionsledamoten skrädde inte orden vare sig i sitt anförande eller i sina dokument.
Det finns fortfarande stora problem med 10 procent av gemenskapens regelverk.
Vi kommer att behöva se förbättringar om vi ska inleda förfarandet vid den planerade tidpunkten.
Både nu i höst och framför allt också i april måste vi tillsammans med kommissionsledamoten undersöka om det är nödvändigt att skjuta upp anslutningen.
Vi hoppas att det inte kommer att bli det, men om vi måste skjuta upp den så får vi göra det.
Vi bör också kontrollera om vissa kapitel bör läggas på is efter en eventuell anslutning om genomförandegraden inte är tillräcklig.
Rådet får granska detta i detalj, och det är synd att rådet inte är närvarande här.
Slutligen vill jag säga till Rumänien att vi är stränga i fråga om kriterierna.
Vi är inte emot Rumänien.
Det är inget gult kort, utan påtryckningar för ytterligare reformer, större frihet för det rumänska folket och skydd för våra europeiska värden, som vi alldeles definitivt måste hålla fast vid under varje utvidgningsrunda om vi vill bevara vår trovärdighet.
