# ID: svediakorp-gov460485
# author: Miguel Angel Martínez Martínez (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 375
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att upprepa det som vi i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har sagt i månader: vi är helt för att Rumänien och Bulgarien blir medlemmar i Europeiska unionen, vi står fast vid vårt åtagande och hoppas att de kan ansluta sig i januari 2007.
Vi måste lika klart slå fast att vi, efter att noggrant ha följt utvecklingen i vart och ett av länderna, är oroliga för att respektive regering kanske inte har tillräckligt med tid kvar för att genomföra reformerna och uppfylla kraven för anslutning vid den planerade tidpunkten.
Det är dags att uppmana våra partner att sätta fart på detta reformarbete för att se till att reformerna är genomförda vid tidpunkten i fråga.
Vi kommer inte att acceptera att det ställs några nya krav på något av de båda kandidatländerna, och vi kommer inte heller att kräva mer av något av dem än vad som krävdes av våra länder när vi en gång blev medlemmar, men det är inte heller acceptabelt att mildra något av de överenskomna kraven.
Hädanefter är Bulgarien och Rumänien två olika fall som vi måste ta ställning till separat utifrån ländernas meriter.
Det är självfallet deras respektive regeringar, inte vi, som har möjlighet att öppna dörrarna till Europeiska unionen för deras folk.
Under den här slutfasen av processen vill vi i parlamentet och kommissionen hjälpa till, inte vara till hinder.
Slutligen noterar vi olika tendenser i de båda länderna.
I Bulgarien har de politiska krafterna lyckats sätta samman en nationell enhetsregering, och alla tycks göra gemensam sak för att på bästa möjliga sätt gå vidare mot integration med gemenskapen.
Å andra sidan är det mycket oroande att se att regeringen i Rumänien tycks ha gett sig in i en kampanj för att trakassera oppositionen, med regeländringar som stör institutionernas demokratiska funktionssätt.
Utan att göra en noggrannare bedömning av situationen än så ska vi bara framhålla att vi anser att gräl mellan landets främsta politiska krafter inte förefaller att vara bästa sättet att skapa konsensus om reformer och om förhandlingarna med Europeiska unionen.
