# ID: svediakorp-gov460475
# author: Luciana Sbarbati (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 463
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Det har nu gått ett år sedan omröstningen om Moscovicibetänkandet om Rumäniens och Bulgariens framsteg på vägen mot anslutning.
Vi röstade ja men med förbehåll, åberopande den garantiklausul i fördraget som möjliggör ett års uppskjutande vid förseningar eller otillfredsställande resultat i uppfyllandet av gemenskapens regelverk.
Jag har följt den rumänska situationen lite närmare som ledamot i den interparlamentariska delegationen, och jag anser att ett försiktigt agerande i dag kan hjälpa oss att bli bättre medvetna om situationen i det landet.
Ett land där utbildningssystemet fortfarande är otillräckligt, korruptionen fortfarande är omfattande, miljö-, energi- och ekonomipolitiken fortfarande behöver förstärkas, där det fortfarande inte finns någon riktig lösning på diskrimineringen av minoriteter och befolkningens genomsnittsinkomst är för låg.
Frågan om internationellt antagande är också olöst, och efter moratoriet och godkännandet av den nya lagen har den nu blockerats med olyckliga och väldigt farliga konsekvenser för barnen, de som har minst skydd och som borde vara det viktigaste målet för det som vi alla kallar ” mänskliga rättigheter ”.
Offren är de barn som lärde känna sina familjer men som i dag inte har möjlighet att ansluta sig till dem och leva tillsammans med dem.
Europaparlamentet måste följa det här problemet mycket noga och uppmana Rumänien att uppfylla sina internationella löften.
Sedan har vi även rättsväsende och gränskontroller när det gäller prostitution, något som måste upprätthållas, och vi måste undvika att underåriga flickor kommer till grannländerna, utnyttjade av lokala organisationer.
Utvidgningen är en process som vi inte kan stoppa, men den kan och får inte endast vara en ekonomisk process: den är även en kulturell och demokratisk inrättning för att säkra fred.
Det är därför jag instämmer i kommissionens välbetänkta kommentarer om definitionen av Rumäniens och Bulgariens anslutning.
De månader som återstår tills de två länderna ansluter sig till unionen kommer att ge dem chansen att gå med i EU utan att vara klassens sämsta.
Dessutom kommer vi att få möjlighet att skaffa oss nödvändiga och välbetänkta garantier för att anslutningen kommer att ske med full medvetenhet och på lika villkor.
Romano Prodi delade en dröm med Europas medborgare när han, som kommissionens ordförande, uttalade sitt starka stöd för utvidgningen och framhöll önskemålet om ett enat Europa som skulle kunna erbjuda ett gediget politiskt projekt.
Det är naturligtvis vår föresats att återställa förtroendet hos de som nervöst betraktar de stora förändringar som äger rum i dag för att uppnå denna dröm, och det ger oss alltså möjligheten att utforma en internationell åtgärd med mänskligt ansikte.
Det anser jag vara det Europa som vi alla strävar efter.
