# ID: svediakorp-gov460467
# author: Hannes Swoboda (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-10-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 776
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Om jag kan dröja mig kvar vid Joost Lagendijks fotbollsparallell kan kommissionen mycket väl ha gett både Rumänien och Bulgarien gult kort, men detta förhindrar sannerligen inte de rumänska och bulgariska lagen från att ha en chans att slutföra anslutningen 2007, på villkor att de spelar tillräckligt bra och regelmässigt.
Kommissionen gör helt rätt i att påpeka att de har gjort framsteg inom många områden, men att det fortfarande finns ett antal olösta problem.
Med tanke på det Jan Marinus Wiersma sa om Rumänien hoppas jag att den politiska debatten i detta land kommer att tendera mer mot en gemensam europeisk ståndpunkt och att man kommer att kunna stå emot frestelsen att splittra lägren.
Det är här oppositionen, regeringen och presidenten måste sjunga i samma tonart.
När det gäller Bulgarien är jag övertygad om att de tidigare försummelserna kommer att rättas till under regeringsbildningens gång.
En del av arbetet har redan gjorts, och en del återstår att göra.
Vi kommer naturligtvis att noga ge akt på vad de två länderna och deras regeringar gör för att avhjälpa de kvarstående bristerna, vilka inte bara omfattar det stora problemet med korruption, utan även frågan om romerna, som redan har nämnts och som vi, inte bara här i parlamentet, har återkommit till gång på gång och där – som jag ser det – framsteg har gjorts.
När det gäller denna fråga finns det naturligtvis stora farhågor om risken att det inte blir säkerhet som exporteras till dessa länder, utan att det snarare importeras problem från dem, om inte stora framsteg görs för att hjälpa denna missgynnade folkgrupp inom länderna.
Allt detta måste följas noga om det så småningom ska bli möjligt att fatta ett beslut 2007 eller 2008, och i beslutet måste hänsyn tas till dessa länders välfärd, eftersom det viktiga trots allt är att göra det möjligt för dem att ta de rätta stegen.
Herr kommissionsledamot!
Jag vill uppmana er att samarbeta med parlamentet under de kommande månaderna, inte bara inom själva länderna, utan även genom att förbättra den allmänna kommunikationen om utvidgningsfrågan inom Europeiska unionen.
Medborgarna är naturligtvis i viss mån trötta på utvidgningar, och detta är knappast förvånande med tanke på de tidigare diskussionerna och besvikelserna, men vi kan inte bara ge upp för ledan och säga att vi inte är intresserade.
Denna diskussion handlar om hur man ska kunna övertyga medborgarna om hur viktig denna utvidgning är.
Jag skulle gärna vilja att kommissionen ger oss en utvärdering av 2004 års utvidgning, för det kan mycket väl ha sagts i dag att vi nådde gränsen för vad som var genomförbart, men jag är övertygad om att den gick mycket bra.
Det betyder inte att det inte fanns problem, men detta kan faktiskt göra Europeiska unionen starkare, om vi arbetar oss igenom det tillsammans.
Även detta måste diskuteras.
Något annat som vi naturligtvis förväntar oss av de nya medlemsstaterna är ett starkt åtagande för Europa.
När den nyvalde presidenten för Polen säger att hans två första besök måste bli till Förenta staterna och Vatikanen, är det något jag måste godta, eftersom jag verkligen inte tänker lägga mig i hans resplaner, men det är inte underligt att det finns de som undrar om EU, den enhet som Polen anslöt sig till, verkligen inte är viktigare än så.
Denna morgon hade vi en debatt om sociala normer och sociala modeller i EU, och det är på detta område som det finns farhågor för att de normer som vi har inrättat med stor möda bara kommer att brytas sönder.
Det är verkligen inte godtagbart – och när jag säger detta vet jag att jag har min grupps oreserverade stöd – att vi nu, när vi har inlett en process av utvidgning och integration, skulle isolera oss igen och lämna våra grannars arbetstagare, kapital eller räntor stående vid grinden, så att säga.
Vi måste vara förnuftiga när vi planerar övergångsprocessen och försöka att tillsammans, så långt det går, utarbeta nya sociala normer i stället för att lämna dörren vidöppen för social dumpning.
Förutsatt att vi lyckas övertyga våra medborgare om hur viktig denna utvidgning är för Europeiska unionen, hoppas jag att vi kommer att fatta rätt beslut tidigt nästa år och att vi kommer att kunna fastställa 2007 som datum för utvidgningen.
